Mordet på Olof Palme

  SIDAN ÄR UNDER UPPBYGGNAD  
1986-02-28 22:30:00860228_223000Senast uppdaterad 2019-06-21

Iakttagelser av man med walkie-talkie på Norra Latins skolgård.

Sex år efter mordet, i mars 1992, kontaktade Marianne Ö PU.

Hon berättade att hon befunnit sig på Norra Latins skolgård mordkvällen ca kl. 22.30 - 23.00. Hon hade där lagt märke till en man som befunnit sig ca 20 meter ifrån henne. Mannen hade hållit ett föremål som Marianne Ö ”absolut uppfattade som en walkie-talkie” framför ansiktet. Marianne Ö beskrev mannen som svensk, ca 25-30 år gammal.

Som förklaring till att hon hörde av sig till PU så sent uppgav Marianne Ö att hon varit ”feg” och inte velat ”bli inblandad”.

Ett par hade fått biljetter till en föreställning med Owe Thörnqvist i present av sina döttrar. Konserten var på Folkets hus. När de kom fram dit på kvällen var det knökfullt och de hittade ingen parkeringsplats.

Mannen sprang in i receptionen på Folkets hus och blev tipsad om att försöka parkera på Norra Latins skolgård rakt över gatan.

De körde in på skolgården, det är beckmörkt ute. En bit in står plötsligt en man i ljusskenet från bilen. Han har en lumberjacka med ståkrage, krulligt hår och atletisk kroppsbyggnad. Runt 40 år. Utseendet förde faktiskt tankarna till Tom Jones.

På ett hotfullt och bryskt sätt avvisar han paret från platsen, han hötter med handen nästan aggressivt. I högra handen hade han en walkie-talkie som han höll mot örat.

De backar bilen och på vägen därifrån ser de hur ytterligare en kvinna i en bil blir avvisad från platsen av mannen. Paret känner sig nu stressade att hitta en parkeringsplats inför föreställningen och hamnar till slut på Tunnelgatan.

Och det är också på just den här platsen som paret gör sin andra intressanta observation denna kväll.

I en port, med utsikt över mordplatsen, står två män dolda i skuggorna. Paret passerar tillräckligt nära för att se att åtminstone en av dem är utrustad med walkie-talkie.

Kvinnan minns att jag kommenterade det ungefär: Vad konstigt, där står ju en till med walkie-talkie.

På vägen hem från konserten, tillbaka på väg mot bilen, hade mordet skett. Förfärade såg paret blodpölen och en polisbil i närheten av sin bil. Några dagar senare larmade Mannen polisen om sina iakttagelser och fick prata med någon som bara tog emot tipset och sa att de skulle återkomma om det var intressant. Men det var det ingen som gjorde.

Och närmare 30 år passerade utan någon kontakt från polisen. Istället blev det författaren Gunnar Wall, sedan han hört parets berättelse hösten 2013 under arbetet med sin bok, som tog kontakt med den nuvarande Palmegruppen.


  SIDAN ÄR UNDER UPPBYGGNAD  
mpop@prispa.se