Mordet på Olof Palme

  SIDAN ÄR UNDER UPPBYGGNAD  
1987-02-06 00:00:00870206_000160Senast uppdaterad 2020-12-08

PM Per Häggström Skandia.

Den 6 mars 1986 EA:9982-B

Uppgiftsmottagare:

Torsdagen den 5 febr 1987 uppgav Stig Engström följande under samtal med Hans Jörnung, Skandia.

Han (Engström) jobbade över sent den kväll Palme mördades. Han lämnade entrén S44 och gick mot Tunnelgatan. Han hade bråttom för att hinna med sista ? tunnelbanan från Hötorget. Han var i höjd med S42, dvs mellan Götabanken och Dekorima när han hörde något som han uppfattade som nyårssmällare. Själv bedömde han avståndet till mordplatsen vid tillfället till 6-10 m. Han såg en man ligga på trottoaren och var snabbt framme vid honom. På knä intill honom satt en äldre liten tant. 4-5 personer stod runt mannen. Först trodde han att det var ett fyllo. Därefter associerade han till en knarkuppgörelse!? Enligt uppgift hade han kort innan gått en kurs i första hjälpen på Skandia och lärt sig framstupa sidoläge, varför han tog i mannen som då låg på rygg och vände honom på sidan. Just då började blod rinna ur näsan. Redan då han anlände blödde mannen ur munnen. Knästående tittade han in i gränden Tunnelgatan mot Luntmakargatan. Han såg då en man stå i korset Tunnelgatan – Luntmakargatan till vänster om byggbodarna. Mannen stod med båda händerna längs sidorna något upplyftade som i en Western-film, till synes beredd att ”dra”. Han vara rädd eftersom han blev övertygad om att mannen tänkte skjuta på nytt. Mannen var klädd i blå täckjacka. Hans ansikte var belyst av gatubelysningen. (Senare kunde han identifiera mannen hos polisen under en fotokonfrontation. Mannen var identisk med det vittne som hade sprungit efter mördaren uppför trappan. Mannen hette Lars.) I nästa ögonblick var mannen borta. Under det att man väntade på hjälp tillstötte fler människor. Tanten (Lisbeth) reste sig då och då och bad nytillkomna att skaffa ambulans. Knästående uppfattade han att en vit bil (ambulans?) och en polisbuss anlände och parkerade vid (”salladsbaren”). Två poliser frågade genast: Vart sprang han? Engström visade då med hela handen, militäriskt riktningen in mot Luntmakargatan. Engström kom då plötsligt på att poliserna inte hade fått veta om den blå täckjackan varför han reste sig och sprang efter. Han misslyckades att hinna ikapp poliserna varför han genast återvände till mordplatsen. Då han återkom hörde han hur ett vittne gav en ung polis han eget signalement. Han försökte rätta till detta men polisen ville inte lyssna.

___________

Han vistades på platsen en stund efter det att kroppen hade förts iväg med ambulans. Sedan gick han tillbaka till S44. Inne i Skandias entré samtalade han med vakterna och drack en kopp kaffe. När han så småningom lämnade Skandia promenerade han på Sveavägen mot Odengatan. Han gick vidare till Odenplan där han tog en buss till Östra Station. Därifrån med tåg hem.

___________

Engström kommenterade ”nyårssmällarna” så att det knappast kunde ha varit en Smith-Wesson eftersom en så grovkalibrig pistol skulle ha åstadkommit ett starkare ljud. Engstöm nämnde två andra vapentyper som han också kände till från sin militärtid – reservofficer. Anledningen till övertidsarbetet var att göra klart ett uppdrag innan semestern som skulle börja på lördagen. Han skulle då till Idre med hustrun. Hon är sjuksköterska varför han hade diskuterat sin hjälpinsats med henne då han kom hem.

___________

Engström hade kontaktats av en mängd personer efter mordet. 1. En kvinnlig jurist från Göteborg vilken han hade avslöjat som en stråltant. Han hade kontrollerat kvinnans uppgifter med Skandia Göteborg som kände till kvinnan. Man hade meddelat att kvinnan tidigare hade försökt få sin make fälld/inblandad i mordfall. 2. En konstnär hade ringt och talat med Engström om den hiss som finns intill rulltrappan och trapporna som leder upp till Malmskillnadsgatan från Luntmakargatan. Konstnären ansåg att hiss och hisschaktet skulle genomletas för att finna vapnet. Kommentar. Jörnung som samtalade med Engström uppfattade honom som märkligt uppsvälld runt halsen. Engströms ögon stod ut på ett anmärkningsvärt sätt. (Strumasymptom?) Engström hade vidare under samtalsavsnittet om skottet mot Lisbeth Palme jämfört med att skjuta mot ett oskyldigt djur. Jämförelsen var oklar och förvirrande. På något sätt skulle detta skott ha varit obehagligare än skottet mot Palme.

___________

Återigen förbluffas man över Engströms påståenden. Engströms agerande för att få publicitet försvarar han med att hans vittnesmål inte har beaktats. Dessutom är Engström än idag upprörd över att hans signalement felaktigt larmades ut i det inledande skedet. Om Engströms namn inte finns bland de antecknade vittnena under natten är det svårt att förstå följande. Engström ringde till Skandias larmansvarige under lördagsmorgonen och hävdade att polisen hade beordrat honom att lämna besked om när han stämplade ut kvällen innan. Engstöms utsaga innehöll ingen irritation över polisens agerande när han berättade historien för vakterna inne på Skandia efter mordet. Enligt vakternas version nämnde han inte att han tagit i kroppen, icke att han hade sett en person inne i Tunnelgatan, icke att hans signalement hade inrapporterats såsom gärningsmannens.

___________

Engström påstod att han kunde peka ut vittnet som sprang efter g-mannen uppför trapporna vid en fotokonfrontation hos polisen. Är det riktigt? Om det stämmer, hur är detta möjligt? Värt att notera är Engstöms påstående att han kan höra skillnad på vapen – handeldvapen. Är han förtrogen med vapen? Reservofficer? Om Engströms utsaga är korrekt frågar man sig hur polismännen och övriga vittnen kunde missa honom. Han har bevisligen lämnat Skandia kl. 23.20 och återvänt in i Skandias foajé vid 23.45-tiden. Han har således varit på platsen och han har känt till händelsen (jämför vakternas vittnesmål). Om Engström lider av mytomani har han läst och hört vad andra har upplevt. Dock förklarar detta icke ex fotokonfrontationen.

PH


  SIDAN ÄR UNDER UPPBYGGNAD  
mpop@prispa.se