Mordet på Olof Palme

  SIDAN ÄR UNDER UPPBYGGNAD  
1988-03-21 00:00:00880321_000160Senast uppdaterad 2019-04-21

PM angående Ambulansmötet och Länsalarmeringscentralens band.

PARLAMENTARISKA KOMMISSIONEN 1988-03-21
(Ju 1987:02) med anledning av
mordet på Olof Palme

Lars Lindström
LLPM

Anteckningar från besök hos byrådirektören Ingvar Eriksson, rikspolisstyrelsen.

l. Ambulansmötet

Från förhörsprotokoll med personer som tjänstgjort vid de båda ambulanserna inhämtas följande.

Peter A (hörd den 10 november 1987)

Körde Sollentuna-ambulansen. I det förhöret berättar han inte något om ambulansmötet. Han räknar med att transporten från olycksplatsen till Sabbatsbergs sjukhus tog 2-3 minuter.

Christer E (hård den 16 december 1987)

Tjänstgjorde som vårdare i Sollentuna-ambulansen. Han berättar följande. I samband med att man höll på att lyfta in båren med statsministerns kropp i ambulansen såg han att det från Norra Bantorget vid Tunnelgatan kom en annan ambulans. Han ropade på killen i ambulansen att följa med i skåpet tillsammans med honom till sjukhuset. Christer uppskattar att han befann sig på brottsplatsen 2-4 minuter. Christer och den andre ambulanskillen åkte sedan i skåpet till sjukhuset.

Eva L (hörd 28 december 1987)

Var med som elev Sabbatsbergs-ambulansen 912. Hon satt i patientutrymmet. Når man var vid Sabbatsberg fick man larm om skottlossning. När man kom till brottsplatsen fanns en annan ambulans parkerad där. Han var i färd med att lyfta in båren med kroppen den andra ambulansen. Kenneth, som hade kört Sabbatsbergs-ambulansen, hoppade av och in i Sollentuna-ambulansen. Sollentuna-ambulansen åkte från platsen ned blåljus Och siren. Sabbatsbergs-anbulansen med Maria som förare åkte efter.

Kenneth L (hord 2? december 1987)

Åkte med Sabbatsbergs-ambulansen till brottsplatsen. Han fick larmet vid Sabbatsbergs sjukhus troligen kl. 23.26. Maria körde ambulansen. Eva satt i sjukhytten. Han var på plats kl. 23.28. Då fanns redan en ambulans där från Sollentuna. Han var färd med att lyfta in kroppen i denna ambulans. Kenneth hoppade in i Sollentuna-ambulansen och hjälpte till att lyfta in båren. Kenneth följde ed Sollentuna-ambulansen till Sabbatsberg. Han anlände dit kl. 23.34.

Maria (hörd 17 december 1987)

Var på Sabbatsbergs sjukhus når larmet gick. Maria var förare av Sabbatsbergs-anbulansen. Larmet gick omkring kl. 23:24 plus minus någonting. Framkörningstiden var ca tre minuter. Det fanns redan en ambulans på platsen. Hon parkerade ca två meter bakom denna ambulans. Hon såg att ambulanspersonalen lyfte upp någon på en bår.

Når hon parkerade höll de på att spinna fast personen på båren.

Direkt när Marta stannat sin ambulans hoppade Kenneth ut och gick fram till båren. Maria satt kvar ambulansen. Det tog 15-20 sekunder omkring för ambulansmännen att bära fram båren till sin bil och stuva in båren. Maria gick ut ur sin bil. Sollentuna-ambulansen åkte iväg med blåljus och siren. Maria åkte efter.

2. Länsalarmeringscentralens band

Av uppgifter som Eriksson lämnar en skriftlig berättelse av kriminalkommissarien Jan Länninge samt vissa ytterligare handlingar framgår följande.

Telefon- och radiotrafiken vid länsalarmeringscentralen spelas in på speciella band. I mordutredningens inledningsskede kopierade personal vid länsalarmeringscentralen över radiotrafiken angående mordet på ett vanligt bandspelarband. Detta överlämnades till polisen. Länninge lyssnade igenom detta band och gjorde en utskrift av inspelningen. Sedan åkte han till länsalarmeringscentralen och lyssnade på originalbandet. Han kontrollerade utskriften som hade gjorts not originalbandet för att se om det fanns något ytterligare på originalbandet som inte hade funnits på bandkopian. Vid besöket fick han reda på att originalbandet skulle avmagnetiseras inom kort på grund av bestämmelser i datalagen. För att förhindra detta togs originalbandet i beslag. Beslaget fastställdes den 2S april 1986 av Hans Wranghult. Någon gång under juni 1986 kontaktades Länninge av en polisman i Palmegruppen. Denne undrade på uppdrag av Hans Wranghult om det var nödvändigt att beslaget av bandet bestod. Länsalarmeringscentralen krävde nämligen att få det tillbaka eller att få ersättning for det. Lånninge förklarade att det inte förelåg någon oklarhet beträffande vad son sades på bandet och att tidpunkterna förutom på bandet även fanns att tillgå i form av datalistor från televerket. Dessutom fanns ju kopian hos polisen. Wranghult hävde beslaget av bandet den 18 juni 1986, Sama dag återlämnades bandet till länsalarmeringscentralen.


  SIDAN ÄR UNDER UPPBYGGNAD  
mpop@prispa.se