Mordet på Olof Palme

  SIDAN ÄR UNDER UPPBYGGNAD  
1988-11-10 10:00:00881110_100000Senast uppdaterad 2021-01-06

Förhör med Polis Per E 1120.

Den 10 november 1988 kl.19:30 E:23-8

Uppgiftsmottagare: Polis Per G och Polis Inge U

Protokoll fört vid förhör med polisassistent Per E Anställd: Norrmalms vaktdistrikt, Bryggargatan 17-19 i Stockholm, tfn: 08 • 769 5109 Han höres torsdagen den 10 november 1988 i polisens civila tjänstebil utanför Adolf Fredriks kyrkogata 9 i Stockholm med början klockan 10.00. Förhörsledare: Krinsp Per G och Inge U, RK-A2. Inga övriga närvarande. Bandupptagning.

Han höres i Palmeutredningen.

Per informeras om att han skall höras angående sina eventuella iakttagelser under kvällen den 28 februari 1986.

Enligt anmälan K-23532/86 har tillförordnade polisinspektören Per E och polisassistent Torsten L på kvällen den 28 februari 1986 blivit stoppad av en kvinna som uppgett att hon haft inbrott i en bil som stått parkerad på Adolf Fredriks kyrkogata i Stockholm.

Den 28 februari 1986 gjorde Per E natt-tur, alltså han började kl. 21.00 till 07.00. Han gick i E-tur på VD 1. Vad han kommer ihåg i dag så åkte han i radiobil 1110 eller 1120, tillsammans med polisassistent Torsten L. Han berättar vidare att normalt sätt så åker patrullen i radiobil 1120, men att man under fredagar och lördagar brukar använda radiobil 1110. Båda dessa radiobilar är av märket Volvo 244. Han tror att bilarna var av den nyare modellen, alltså den vitmålade.

Per började passet med att köra radiobilen medans Torsten satt som bisittare.

Vid cirka 23-tiden på kvällen så åkte de Sveavägen söder ut. Han vill minnas att de hade kommit från Odengatan och svängt ner på Sveavägen och då passerat biografen Grand. I höjd med en korvkiosk på Sveavägens västra sida och strax norr om korsningen med Adolf Fredriks kyrkogata så blev de stoppade av en okänd kvinna.

Kvinnan stod på trottoaren invid korvkiosken på Sveavägen och vinkade till polismännen. De stannade radiobilen och kvinnan berättade att hon hade en bil parkerad på Adolf Fredriks kyrkogata som blivit utsatt för inbrott.

Kvinnan fick kliva in i radiobilen och de bestämde sig för att åka ner till platsen där hon hade sin bil parkerad.

Polismännen ville inte åka in mot färdriktningen på Adolf Fredriks kyrkogata, varför man åkte vidare Sveavägen söderut, fram till korsningen Tunnelgatan, där man svängde höger och vidare ner mot Norra Bantorget fram till Barnhusgatan. Eventuellt så kan man ha åkt Wallingatan upp mot Adolf Fredriks Kyrkogata.

Han menar dock att det troliga är att man åkte Barnhusgatan fram till kvinnans bil

Under färden från korvkiosken på Sveavägen fram till kvinnans bil på Adolf Fredriks kyrkogata så gör Per inga observationer som han lagt på minnet.

Per vill minnas att kvinnans bil stått parkerad på Adolf Fredriks Kyrkogatas södra sida och mellan Olofsgatan och Sveavägen. Vad han kommer ihåg i dag stod kvinnans bil eventuellt mitt i detta kvarter.

Han vill också minnas att de parkerade radiobilen strax öster om korsningen med Olofsgatan och på Adolf Fredriks kyrkogata. Han kommer inte riktigt ihåg om de parkerade alldeles bakom kvinnans bil eller om det var så att det möjligen fans ytterligare någon bil mellan fordonen.

vinnan för att gå fram och titta på inbrottet.

Per satt kvar i radiobilen.

Han var dock ute en kort stund och tittade men tyckte det var kyligt och kallt varför han återvände till radiobilen. Per säger dock att han i dag inte kommer ihåg vilka skador bilen hade. Han vill dock minnas att det var en Mercedes och att den möjligen kunde vara vinröd till färgen.

Efter ett tag så anmälde Per via riktat anrop till ledningscentralen ODL att de hade ett jobb angående ett bilinbrott på Adolf Fredriks kyrkogata. Han vill minnas att han meddelade ODL cirka 5 - 10 minuter efter det att de först blivit stoppade av kvinnan på Sveavägen. Han tror att kvinnan och polisassistent Torsten Lantz var ute på gatan för att titta på hennes bil, när han meddelade ODL.

Per tillägger att han i dag inte kommer ihåg om han samtidigt som han meddelade ODL om vad som hänt också ville att de skulle så att säga skriva av på en gång. Han menar dock att han anmälde det hela till ODL, som han sa tidigare, cirka 5-10 minuter från det att de träffat kvinnan och att de liksom stannade kvar på platsen och tog uppgifter ytterligare 5-7 minuter.

Per menar att det liksom var mitt i händelseförloppet som han anmälde till ODL.

Det var polisassistent Torsten som tog alla uppgifter av kvinnan. Han antecknade det hela på ett papper. Vad Per kommer ihåg i dag så fick kvinnan inte några papper eller andra handlingar från dem.

När de var klara så åkte man till polisstationen på VD 1.

Han säger att hela turen, E-turen, normalt alltid samlas klockan 23.30 för natt-tursfika.

När de var klara på platsen så lämnade kvinnan radiobilen. Per vet inte var hon sedan tog vägen. På direkt fråga till Per om han såg om kvinnan flyttade eller åkte iväg i sin bil, så säger han att det är ingenting som han kommer ihåg.

Han vill minnas att de därefter backade radiobilen en liten bit, varefter man svängde höger in på Olofsgatan, som man sedan körde fram till Tunnelgatan, vidare höger, ner mot Norra Bantorget.

Han kommer inte riktigt ihåg vilken väg man åkte till polisstationen och han ger två alternativa färdvägar. Den första färdvägen skulle alltså vara Olofsgatan fram till Tunnelgatan, vidare ner på Vasagatan för vidare färd till VD 1.

Alternativ 2. Olofsgatan fram till Tunnelgatan, vidare ner mot Drottninggatan, Kungsgatan, Vasagatan och fram till VD 1

.När de kommer in på polisstationen så går Torsten Lantz upp två trappor till fikarummet, medan Per går in till jouren för att fråga om fnan även påföljande dag skall vikariera som tillförordnad polisinspektör. Han går sedan upp till fikarummet, där han träffat kollegan Mattsson som berättar att han hört via sin bärbara radioapparat att någon blivit skjuten på Sveavägen. Eventuellt var det så att Mattsson nämnde att det hade varit skottlossning på Sveavägen.

Detta hade dock Per själv inte hört på sin bärbara polisradio.

De sitter dock kvar i fikarummet och diskuterar det som har hänt på Sveavägen. Man hör också via polisradion att ODL dirigerar piket till platsen. Efter ett tag så hör man också via polisradion att en patrull frågar ODL vem det är som är skjuten. Efter en stund så får man beskedet att det är statsministern.

Han tror då att klockan är 23.45.

Polisman Mattsson tar då telefon och ringer till ODL och förklarar att hela E-turen finns inne på polisstationen och att man är beredda att genast åka ut till platsen. Han fick då ett något konstigt svar och personalen uppe på ODL menade att man kunde sitta kvar inne på polisstationen och dricka upp sitt kaffe.

De bestämde sig dock för att lämna polisstationen och bege sig ut.

De meddelade då via radion till ODL att de var disponibla för jobb.

Han ville minnas att det också var den så kallade manskapsbilen och gubb-bilen som åkte ut. Dessa har radiobilsbeteckningarna 1150 och 1160. När det gäller manskapsbilen så menar Per Englund att den har beteckningen 1150 om deras bil, alltså befälsbilen haft beteckningen 1120. Om befälsbilen haft radiobilsbeteckningen 1110 hade manskapsbilen hetat 1170.

Efter några minuter så fick de order via ODL att bege sig upp till Sabbatsbergs sjukhus. Per Englund tror att man i detta läge befann sig någonstans i närheten av Norra Bantorget. Han tror också att man i detta läge aldrig hade passerat mordplatsen.

På fråga till Per om de under denna korta tid, alltså från det att de lämnat polisstationen på VD 1 och fram till att de fick order från ODL att åka till Sabbatsbergs Sjukhus hade kontrollerat några personer eller fordon. Han säger då att man inte hade gjort det.

Deras radiobil 1160 kommer sedan upp till portarna vid akutintaget. Manskapsbilen, radiobil 1150, finns vid infarten till Sabbatsbergs sjukhus

De tillbringade sedan större delen av natten uppe vid Sabbatsbergs sjukhus och har därefter rent bevakningsuppdrag.

.Vid cirka fem, sex-tiden på morgonen den 1 mars 1986 så löses radiobilen från uppdraget uppe vid Sabbatsbergs sjukhus. De åker då därifrån och snurrar runt i Stockholms city. Efter ett tag så får de via polisradion order om att åka till Rosenbad, där bevakningen har gripit en mystisk person. Denne person hade gått fram mot Kjell-Olof Fäldt, när denne anlänt till Rosenbad. Mannen ifråga stämde också signalementsmässigt med det larm som gått ut på gärningsmannen.

När patrullen kommer fram till platsen så finns mannen fortfarande kvar och det visar sig att han var xxxxxxxxx samt innehade en papperslapp med texten Tunnelgatan/Sveavägen.

Mannen fördes till kk 1 där spaningsuppslag upprättades. Mannen bevakades också av radiopatrullen.

De lämnade KK 1 vid cirka 8-tiden på morgonen den 1 mars 1986 och återvände till polisstationen på VD 1. Per menar det möjligen var så att de i samband med att man slutade vid 8-tiden på morgonen upprättade den anmälan som gällde inbrottet på Adolf Fredriks Kyrkogata. Han är dock osäker på om anmälan upprättades vid det här tillfället och menar att det eventuellt också kunde vara så att anmälan beträffande bilinbrottet upprättades senare samma dag och då på kvällen den 1 mars 1986, när de gjorde kvällstur.

För att återgå till platsen för bilinbrottet på Adolf Fredriks kyrkogata så tillfrågas Per om det fanns andra parkerade bilar utefter gatan. Minnesbilden som Per har är att det fanns andra parkerade bilar utefter gatan och han säger då att det troligen stod parkerade bilar både på den södra och norra sidan av Adolf Fredriks kyrkogata. Detta är då mellan Olofsgatan och Sveavägen. Han har ingen minnesbild över att ha sett personer komma från eller till bilen eller att bilar skulle ha kommit eller lämnat platsen under den tid som radiobilen fanns där.

Per tillfrågas också om han under tiden som de vistades på Adolf Fredriks Kyrkogata hört om kyrk-klockorna spelat vid Adolf Fredriks kyrka. Han säger sig inte ha något minne av att ha hört detta.

På direkt fråga till Per om han under färden från platsen och ner till polisstationen sett någon man med walkie-talkie så säger han att det har han inte gjort. Han har inte sett någon sådan man tidigare under kvällen heller.

Han säger att kvinnan som anmälde bilinbrottet inte fick några handlingar rörande själva anmälan. Det enda som kunde ha överlämnats till kvinnan var en lös lapp med polismännens namn och telefonnummer till KAL 1.

Per säger att han troligen var klädd i den så kallade vinterjackan. Det är en tygjacka och den jackan han bar på aktuell kväll, hade inte texten polis på ryggen. Torsten däremot var klädd i polisens skinnpaj.

Till vinterjackan som Per Englund bar finns inte något synligt vitt koppel. Torsten Lantz hade dock vitt koppel i och med att han bar på skinnpaj.

I detta läge får Per Englund en i förväg upprättad schematisk skiss över Sveavägen/Adolf Fredriks kyrkogata, Olofsgatan, där han ombedes att försöka rita in platsen där kvinnans bil stått och radiobilen, på kvällen den 28 februari 1986.

Se bifogad skiss.

Han tillfrågas också om de under kvällen den 28 februari 1986 stoppat några fordon eller gjort andra kontroller i Stockholms city. Han säger sig då ha den minnesbilden att det hade man inte gjort. Han har inte heller gjort några observationer som han tyckt vara konstiga.

På fråga om han sett Lisbeth eller Olof Palme på kvällen den 28 februari 1986 så säger Per Englund att det har han inte gjort. F: Ja, Per Englund du har ju varit närvarande hela tiden när jag har dikterat in din förhörsutsaga på bandet, vill du lyssna igenom förhöret eller godkänner det utan åter återuppspelning. P: Jag godkänner det utan återuppspelning.


  SIDAN ÄR UNDER UPPBYGGNAD  
mpop@prispa.se