Mordet på Olof Palme

  SIDAN ÄR UNDER UPPBYGGNAD  
2018-10-28 23:21:20SOU_1987_14_3Senast uppdaterad 2019-04-17

SOU 1987:14 3. Sammanfattning och slutsatser

3.1 De första 12 timmarna

Vi gör i detta avsnitt en granskning av verksamheten inom polismyndigheten i Stockholm under mordnatten. Syftet är inte att reda ut om den ena eller andra befattningshavaren har gjort rätt eller fel. Det viktiga är i stället att ta tillvara den kunskap och de erfarenheter som polisens verksamhet i detta fall har gett, för att förbättra beredskapen och skapa större säkerhet inför vad som kan hända i framtiden.

Vi anser oss ha funnit vissa fel och brister i polisverksamheten under timmarna efter mordet. Vissa åtgärder underläts eller fördröjdes. Det brast i samordningen av insatserna och den fasta ledningen av verksamheten.

De viktigaste av våra iakttagelser är enligt vår mening följande.

* Sökandet efter gärningsmannen genomfördes inte under den fasta ledning från polisens sambandscentral (SBC) som borde ha varit möjlig. Det präglades därför av brist på systematik och överblick.
* Man utnyttjade bara delvis den polispersonal som fanns tillgänglig.
* Informationen till tjänstgörande polispersonal var bristfällig. Det förblev under flera timmar okänt för många polismän i tjänstgöring på olika håll i Stockholm att statsministern hade blivit skjuten på öppen gata och att en beväpnad mördare befann sig på flykt från brottsplatsen.
* Det genomfördes varken någon allmän avspärrning eller några mer begränsade, systematiska åtgärder av typen spärrning av gator eller områden i närheten av brottsplatsen, organiserad kontroll av fordon vid utfarterna eller liknande.
* Någon underrättelse om mordet gick i inledningsskedet inte ut till andra polisdistrikt, vare sig de närmast angränsande distrikten eller andra distrikt inom länet eller i landet i övrigt.
* Det område kring brottsplatsen som avspärrades genast efter mordet var för litet för att kunna fredas och bevakningen av brottsplatsen under natten var tidvis uppenbart otillräcklig. Brottsplatsen var därför inte intakt när den egentliga brottsplatsundersökningen skulle göras på morgonen efter mordet.
* Samordningen och ledningen av verksamheten under mordnatten brast på viktiga punkter. Dokumentationen i SBC av de åtgärder som vidtogs var bristfällig och detta kan ha gjort det svårare att i efterhand kontrollera och rätta till. Vakthavande kommissarien i SBC hade en mängd uppgifter som åvilade honom och utövade därför inte den direkta ledning av polisinsatsen som hade behövts. Polismyndighetens tjänstgörande högsta ledning ingrep inte aktivt i verksamheten när den kom till SBC och det gjordes synbarligen då inte heller någon egentlig kontroll av att gällande rutiner och regler följdes. Det rådde oklarhet om fördelningen av ansvaret för verksamheten när polismyndighetens ledning hade kommit till SBC.
* Regeringskansliet i Rosenbad sattes inte omedelbart under bevakning och det ordnades inte något konsekvent och rationellt skydd av regeringsledamöterna när de samlades under natten.
* Det saknades en effektiv organisation för att lämna information till massmedierna och trycket från dem kom därför att störa verksamheten i SBC.

Vår granskning har främst varit inriktad på verksamheten inom polismyndighe— ten i detta enskilda fall. Det har inte gett oss tillräckligt underlag för att dra slutsatsen att det mer allmänt brister i förmågan att organisera och hålla samman större polisinsatser eller i personalens utbildning och kunskaper. Å andra sidan har vi inte funnit något tillförlitligt stöd för att det just vid detta tillfälle skulle ha rätt i något avseende speciella förhållanden inom polisens organisation och beredskap som kunde föranleda ett sämre resultat än annars.

I fråga om de åtgärder som kan behövas för framtiden gör vi sammanfattnings— vis följande bedömning.

* Erfarenheterna från detta enskilda fall ger inte underlag för någon mer vittsyftande omläggning av polismyndighetens arbetssätt eller organisation eller någon omfattande förstärkning av personalresurser eller teknisk utrustning
* Beredskapen inför händelser som ställer oväntade krav på polisen bör dock kunna förbättras genom utbildning och träning, förstärkning av personalen på särskilt viktiga funktioner, översyn av arbets och kontrollrutiner och förbättring av viss teknisk utrustning. Åtskilliga sådana åtgärder har redan vidtagits eller påbörjats.
* Det måste tillses att det inte råder oklarhet eller risk för missförstånd i fråga om vem som i olika lägen bär ansvaret för samordningen och ledningen av verksamheten i SBC eller om fördelningen av uppgifter mellan olika befattningshavare.
* Vissa förbättringar av dokumentationen och av den tekniska utrustningen inom SBC bör göras.
* Man bör överväga vilka åtgärder som kan behövas för att säkerställa beredskapen inom landets övriga polismyndigheter inför oväntade och extraordinära händelser.

3.2 De centrala samhällsfunktionerna

Vår undersökning i detta avsnitt inriktas på händelser som berört samhällsorgan som har särskild betydelse för den omedelbara ledningen av landet, dvs riksdagen, statschefen (kungen) och regeringen. Viktiga funktioner för att upprätthålla samhällets grundläggande ordning har också försvarsmakten, polisen och länsstyrelserna. Utanför den offentliga sektorn har massmedierna självklart viktiga funktioner för samhällsberedskapen. Det skall betonas att vi inte har gjort någon närmare granskning av den militära och civila försvarsberedskapen som sådan.

Enligt vår mening måste vissa grundläggande krav ställas på de centrala samhällsorganen, om det inträffar en händelse av den allvarliga natur som vår undersökning avser. Ett av de krav som måste ställas är att det finns rutiner som säkerställer ett snabbt samband och förmåga att omedelbart träda i funktion. Ett annat krav är att de centrala statsorganen och myndigheterna sköter informationen sinsemellan men också till andra myndigheter och samhällsorgan samt inte minst till massmedierna. Ett ytterligare krav är att säkerhetsskyddet fungerar.

De viktigaste av våra iakttagelser kan sammanfattas i följande punkter.

* Regeringsarbetet kom igång snabbt efter mordet.
* Inga särskilda åtgärder vidtogs från säkerhetsskyddssynpunkter när regeringen sammankallades. Rutinerna för att i kritiska lägen skärpa bevakningen och skyddet av regeringskansliet bör ses över.
* Vi anser det anmärkningsvärt att de flesta statsråden begav sig till Rosenbad i taxi helt utan polisskydd.
* Regeringskansliets förberedda jour- och beredskapssystem kom inte att i alla delar tillämpas på det sätt som varit avsett.
* Det var med hänsyn till det oklara säkerhetsläget en allvarlig brist att regeringskansliet inte omedelbart underrättade försvarsmakten. Det hade varit naturligt om information också hade lämnats till länsstyrelserna.
* Underrättelsen till statschefen om mordet blev fördröjd. Händelserna under mordnatten kan emellertid inte anses ha visat på några allvarligare brister sambandet mellan kungen och den övriga statsledningen.
* Några brister i riksdagens rutiner i fråga om möjligheterna att inom riksdagen nå nyckelpersoner när något allvarligt inträffat har inte konstaterats.
* Rikslarm om mordet sändes ut inom polisen först flera timmar efter händelsen. Om larmet gått ut tidigare hade polisens uppgifter i fråga om beredskap och information underlättats. Vi sätter i fråga om inte polisens larmrutiner vid händelser av denna allvarliga art borde utnyttjas för information inom polisväsendet också i de fall då informationen inte sker i direkt spaningssyfte.
* Mot bakgrunden av den internationella utvecklingen när det gäller terrordåd och andra våldsdåd bör för försvarsmaktens del frågan om terroristiska sabotagehot ägnas uppmärksamhet.

Vi konstaterar också att många av bristerna i information och beredskap numera är avhjälpta efter ett kritiskt översynsarbete.

Med anledning av genomförandet av förändringar inom statsrådsberedningen av rutinerna för beredskap och samband pekar vi på att det är väsentligt att dessa rutiner fortlöpande ses över och att utbildning, kontroll och övningar anordnas så att beredskapen inte går ner under lugnare perioder. De särskilda krav på beredskap inom regeringskansliet som kan ställas i fråga om information till massmedier bör beaktas i det fortsatta arbetet.

3.3 Skyddet av offentliga personer - bekämpningen av terrorism

I detta avsnitt studerar vi säkerhetsskyddet för statsråd och andra offentliga personer och hur den nuvarande organisationen för att förebygga terrorism har fungerat. Vi konstaterar att behovet av personskydd framför allt är relaterat till framväxten av olika terroristorganisationer i vår omvärld. Av skilda skäl är det svårt att ta reda på hur en ordning som syftar till att förebygga brott har fungerat i praktiken. Tonvikten i vår granskning ligger därför på organisation och lagstiftning. Vår studie görs utifrån effektivitetssynpunkter i medvetande om att det, inte minst när det gäller terroristbekämpningen, finns andra aspekter som kan behöva vägas in när lagstiftning och organisation utformas. Vi har emellertid inte ansett det vara vår uppgift att göra de avvägningarna.

Våra iakttagelser kan i korthet sammanfattas på detta sätt.

* Det finns knappast något reellt alternativ till den nuvarande organisationen där rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning (RPS/SÄK) har huvudansvaret för terrorismbekämpningen. Tanken att lägga det ansvaret på den öppna polisen avvisas bl.a. därför att en sådan ordning skulle försvåra möjligheterna att få tillgång till information från utländska källor. Vi förordar en förhållandevis stor öppenhet i umgänget mellan RPS/SÄK och övrig polis när det gäller kunskaper och information på terrorismområdet. Vi betonar samtidigt vikten av insyn i RPS/SAK:s verksamhet.
* En effektiv kamp mot terrorism förutsätter kunskaper om terroristorganisationerna och deras bakgrund. Vi anser att det vore värdefullt för RPS/SÄK att mera systematiskt än hittills få tillgång till utrikesdepartementets politiska analyser rörande områden där terroristorganisationer har sitt ursprung.
* Det är från rena effektivitetssynpunkter en väsentlig brist i beredskapen och kampen mot terrorism att vi saknar en insatsstyrka som kan sättas in i extremt allvarliga situationer, t.ex. vid en ny ambassadockupation. Dagens piketgrupper har enligt vår mening inte den kapaciteten.
* Lagstiftningen har en dominerande roll i ansträngningarna att bekämpa terrorism. Det behövs en särskild på terrorismbekämpning inriktad lagstiftning. När det gäller utlänningslagen och dess tillämpning finner vi att regleringen har sina begränsningar. Vi erinrar bl.a. om att det i dag i Sverige finns tusentals flyktingar som kommit hit utan identitetshandlingar. Det är en komplikation, inte minst för en eventuell tillämpning av terroristbestämmelserna, att så många utlänningar finns här utan att det är möjligt att med rimlig grad av säkerhet fastställa deras identitet. I säkerhetskyddsförordningen har personskyddsaspekten inte fått något specifikt uttryck. Personalkontrollkungörelsen bärs upp av strävandena att garantera den sekretess som omsorgen om den nationella säkerheten kräver. Någon legal möjlighet att kontrollera en persons pålitlighet från personskyddssynpunkt finns inte. Detta anser vi vara en svaghet.
* Polisen tvingar inte på någon livvaktsskydd eller annat personskydd som vederbörande motsätter sig. Det hör till de absoluta undantagen att någon offentlig person inte accepterar polisens bedömning i dessa frågor. Man bör inte överväga någon ändring i den nu tillämpade ordningen att den som utsätts för hot själv måste lämnas möjlighet att påverka hur långt skyddet skall sträcka sig.
* Livvaktsansvaret för vissa officiella personer (bl.a. kungen, talmannen och statsministern) ligger i dag hos RPS/SÄK medan de regionala polismyndig— heterna har ansvaret för utländska ambassadörer. Dagens ordning är inte rationell. Ansvaret bör ligga på en myndighet och då hos den myndighet som har den samlade kunskapen om terrorismen, dvs rikspolisstyrelsen. Det finns också skäl att klarlägga ansvarsfördelningen i de fall styrelsen ombesörjer livvaktsverksamhet.

De närmare överväganden som behövs med anledning av våra iakttagelser har vi - utifrån de aspekter vi har haft att anlägga inte ansett vara en uppgift för oss.


  SIDAN ÄR UNDER UPPBYGGNAD  
mpop@prispa.se