Mordet på Olof Palme

  SIDAN ÄR UNDER UPPBYGGNAD  
2018-10-28 23:21:20SOU_1999_88_4_3_2_P_DSenast uppdaterad 2019-01-01

SOU 1999:88.4.3.2 Polisman D

Polisman D

Tipset angående polisman D och ”buss 43” är ett av de tidigast omtalade ”spåren” med anknytning till polisen. En gång torde det ha betraktats som hela polisspårets upphov. Det utgår från iakttagelser som journalisten Lars K anmälde till utredarna om en man som strax efter mordet betett sig märkligt vid en busshållplats på Birger Jarlsgatan, en hållplats som är belägen i en för mördaren möjlig flyktväg. Tidigt inkom också uppgifter från en bussförare på linje 43. Bussförarens och Lars K:s uppgifter kunde avse samma händelse, vilket ökade intresset. Redan på ett tidigt stadium, men inte från allra första början, identifierade Lars K den person han sett som polisman D. D ingick i ”baseballigan”. Tillsammans med polisman E var han föremål för utredning i anledning av Rolf Machnows död i det s.k. OT-rummet. Han friades från ansvar i polisutredningen och tilldömdes i flera tryckoch yttrandefrihetsmål skadestånd från de medier som anklagat honom för Rolf Machnows död. Polisman D är vidare utpekad i ett helt annat uppslag, av en person som i massmedia kallats ”vittnet Jerker”.

”Buss 43”. På morgonen den 3 mars 1986 inkom ett tips från Lars K. Han hade åkt med buss 43 längs Birger Jarlsgatan mot Roslagstull, dvs. norrut, på mordkvällen vid tiden för mordet. Vid hållplatsen vid Eriksbergsgatan gick en mystisk man på bussen. Mannen åkte dock inte med utan gick av igen innan bussen lämnade hållplatsen. Lars K återkom med sitt tips under eftermiddagen, han lämnade då något fler detaljer. Den 4 mars lämnade en bussförare (i fortsättningen kallad bussföraren) ett tips om två mystiska personer som stigit på buss 43 ungefär 23.30 vid Eriksbergsgatans hållplats. Ett odaterat tips från samma uppgiftslämnare och med likartat innehåll finns också i uppslaget. Det har lämnats vid personligt besök. Den som mottog det har på spaningsuppslaget antecknat att bussföraren inte verkade vara ”riktigt normal i huvudet”. Den 5 mars lämnade Lars K samma tips igen, nu vid personligt besök. Han berättade då också att han den 4 mars identifierat mannen på bussen som polisman D. Han hade känt igen D då han besökte en rättegång där D var målsägande. Målet gällde förtal i anledning av att Sveriges Television lämnat uppgift som innebar att bl.a. polisman D gjordes ansvarig för Rolf Machnows död (se Machnowfallet ovan). Den 9 mars återkom bussföraren till polisen angående de uppgifter han lämnat; han var rädd att hans tips kommit bort. Han preciserade med hjälp av bussens färdskrivare vissa tidsuppgifter.

Den 11 mars hördes Lars K vid säkerhetspolisen. Han lämnade en fyllig berättelse, som låg i linje med vad han tidigare uppgivit. Han sade nu även att han trodde sig ha hört skotten och att han gått till rättegången för att kontrollera om den han sett var identisk med polisman E eller polisman D. Samma dag hördes bussföraren av säkerhetspolisen.

Den 13 mars hördes polisman D, även han av säkerhetspolisen. Polisman D uppgav att han redan hade hörts den 11 mars. Mordkvällen hade han varit hemma med sin fästmö. Poliserna föreslog att de skulle hålla ett omgående förhör med fästmön. Det ville polisman D inte, med motiveringen att det skulle kräva hämtning från arbetsplatsen och leda till förlust av lön. Polisman D ville att hon skulle kallas i vanlig ordning.

Den 14 mars hördes fästmön. Hon bekräftade att polisman D tillsammans med henne varit hemma under mordkvällen. Morgonen efter hade de väckts av polisman E, som ringde och berättade att Olof Palme var död. D och E skulle tillsammans besöka sin advokat kl 10 pålördagsmorgonen.

Samma dag hölls förhör med Lars K:s dotter. Lars K hade uppgett att han på mordkvällen besökt en teater där dottern arbetade och sedan tagit buss 43 hem. Syftet med förhöret med dottern var att kontrollera det Lars K sagt. Innebörden av de uppgifter dottern lämnade var att det var tveksamt om Lars K besökt teatern den aktuella kvällen. Några dagar senare bekräftade emellertid skådespelerskan Kim A i förhör att hon träffat Lars K på teatern på mordkvällen.

Den 18 mars hölls ett s.k. konfrontationsförhör med Lars K och bussföraren. Av förhörsprotokollet att döma verkade det tveksamt om de hade åkt med samma buss.

Den 20 mars hölls förhör med en annan bussförare, Unni E. Unni E körde buss 43 en senare tur under mordkvällen. Hon beskrev en passande händelse vid Eriksbergsplan samt en person med Lars K:s signalement som gick av Ingmarsgatan. (Unni E uppgav i senare förhör att hon känt sig påverkad av förhörsledaren vid detta tillfälle, se vidare nedan i avsnittet Sammanfattande anmärkningar.)

I april hördes en passagerare, som enligt vad som framgick hade åkt med samma buss som Lars K. Han uppgav att bussföraren var en man. Även passagerarens kvinnliga sällskap från den aktuella kvällen är hörd; förhöret hölls utomlands. Hon bekräftade de uppgifter passageraren lämnat.

I mitten av maj hördes bussföraren igen. Han berättade att han den 2 maj hade kontaktats av Lars K under ett arbetspass på buss 43. Han hade därefter besökt Lars K:s hem. Lars K hade visat bilder ur tidskriften ”399”, där det fanns bilder på polisman D och polisman E. Bussföraren hade då omedelbart känt igen polisman D.

Drygt ett år senare, i juli 1987 hölls ett nytt förhör med polisman D:s fästmö. Enligt beslut av åklagare skulle hon ha hämtats utan föregående kallelse, men hon kom i stället att höras i hemmet eftersom hon hade ett litet barn att ta hand om. Hon bekräftade sina tidigare uppgifter. Hon blev å polisman D:s vägnar upprörd över förhöret.

I månadsskiftet oktober-november 1987 redovisades hela ärendet för den dåvarande spaningsledaren Ulf Karlsson, som även studerade handlingarna. Därefter synes uppslaget i praktiken ha lagts ad acta.

I december 1987 hölls emellertid ett förhör med en man, Å, som enligt vad polisman D tidigare uppgivit tillbringade fredagen den 28 februari 1986 med polisman D. Å:s uppgifter stödde D:s berättelse. Han hade dock lämnat polisman D och dennes fästmö när de skulle äta vid 19.30-20-tiden.

I uppslaget finns flera handlingar som är ägnade att allvarligt rubba tilltron till bussförarens utsagor. Han har sålunda i ett radioprogram hävdat att en av de män som steg på buss 43 vid det aktuella tillfället på mordkvällen var en kvinna utklädd till man, han har i ärendet infört material som rör en bygglovstvist där han var part, han har till utredningen meddelat att mordet begåtts av dåvarande redaktören för tidningen Dagens Nyheters debattsida etc

Det sista underuppslaget i ärendet är daterat i maj 1993. Det är ett tips som åklagaren Anders Helin vidarebefordrade från Leif P. Lars K hade i samband med ett tv-program den 3 eller 4 mars 1986 lämnat uppgifter till Leif P. Det gällde polisman D. Under det samtal Leif P hade med Lars K kom Hans Holmér förbi, varvid Leif P ”lämnadeöver” Lars K till Holmér med orden ”här är en som vet vem mördaren är”. Det är oklart varför tipset förts vidare liksom varför det skett vid denna sena tidpunkt.

”Vittnet Jerker”. I massmedia har en person som benämnts ”vittnet Jerker” redovisat en iakttagelse av polisman D. Mordkvällen var han på restaurang Monte Carlo. Han träffade där en kvinna, Kicki J. De lämnade restaurangen vid 22.30-tiden, gick Kungsgatan mot Vasagatan, vek av okänd gata norrut och kom så småningom till Adolf Fredriks kyrkogata. Mellan Holländargatan och Adolf Fredriks kyrkogata iakttog de en atletisk man med en rödaktig walkie-talkie. På Adolf Fredriks kyrkogata 7 eller 9 gick de in i en öppen port för att värma sig. De tände inte ljuset. Plötsligt kom en man springande nedför trappan. Han sprang nästan på paret på sin väg ut. Mannen med walkietalkien har ”Jerker” identifierat som polisman D. – ”Jerker” säger sig ha anmält sina iakttagelser till polisen redan veckan efter mordet, men polisen återkom inte, trots att detta hade överenskommits.

Det första uppslaget i utredningen angående Mauno L, som synes vara identisk med ”Jerker”, är från maj 1988. Det framgår inte om det är Mauno L som tagit kontakt med PU eller tvärtom. Mauno L lämnade i huvudsak de uppgifter som framkommit i massmedia. Det framgick vidare att han och ”Kicki” hade fortsatt ut på Sveavägen och fram till mordplatsen, där de hade bevittnat upplivningsförsök och kvarstannat tills ambulansen lämnat platsen. De hade sedan gått hem till ”Kicki” i Gamla stan, där hon bodde i en liten lägenhet på Stora Nygatan. Ett nytt förhör hölls kort senare.

Vid slagning framkom att Mauno L, som till yrket var sjukvårdsbiträde, hade viss kriminell belastning, men ej var känd av säkerhetspolisen. Ett nytt förhör hölls av PU i slutet av maj. Det gick till så att Mauno L hämtades vid Centralstationen, varefter han ”vallades” runt på de platser varifrån han redovisat iakttagelser. Samma dag som detta ägde rum hördes Mauno L:s sambo per telefon. En vän till Mauno L hördes kort därefter. I september 1988 upprättades en promemoria över ett samtal PU haft med journalisten Maja R, där denna redovisade kontakter med Mauno L, liksom en del bedömningar angående denne. I oktober samma år föreslog utredningsmannen enligt vad som antecknats att uppslaget skulle läggas ad acta av följande skäl.

Utredningen visade att Mauno L lämnat motstridiga uppgifter om mordkvällen och natten. Identifieringen av polisman D hade gjorts utifrån tidningsbilder långt efter mordet. Utredaren betraktade identifieringen som ”misstänkt självsuggestion”. Mauno L:s uppgift att han ringt till dåvarande palmeutredningen efter mordet hade inte avsatt några spår i form av spaningsuppslag, varför uppgiften kunde misstänkas vara osann. Den kvinna Mauno L varit tillsammans med mordkvällen och natten hade inte kunnat identifieras. Vid vallningen på Stora Nygatan visade Mauno L ”negativt intresse” för försöket att spåra ”Kicki”. Journalisten Maja R:s uppgifter visade vidare att Mauno L ändrat sin berättelse på ett sätt som gjorde att man svårligen kunde fästa tilltro till denne.


  SIDAN ÄR UNDER UPPBYGGNAD  
mpop@prispa.se