Mordet på Olof Palme

  SIDAN ÄR UNDER UPPBYGGNAD  

SOU 1999:88 4.3.3 Norrköpingsmötet.

2018-10-28 23:21:20

Bakgrund och utredning

Vid ett samtal som Hans Ölvebro hade med journalisten Tomas B i september 1992 nämnde denne att han hade en källa som berättat om ett möte i Norrköping sex veckor före mordet. Vid mötet hade ett antal poliser varit närvarande. Liknande möten hade vid samma tid ägt rum på flera platser i Sverige. De hade alla något med mordet att göra. Källan hade närvarat vid mötet i Norrköping och berättat om detta för en polisman vid säkerhetspolisen. Polismannen hette Kenneth N.

Kort senare sammanträffade Ölvebro med Kenneth N. Kenneth N identifierade källan, dvs. den person som skulle ha berättat om mötet, som Jörgen B. Kenneth N hade senast träffat Jörgen B för ungefär fem och ett halvt år sedan, den 4 februari 1987. Vid det tillfället hade Jörgen B överlämnat ett antal maskinskrivna papper. Kenneth N mindes inte innehållet men kom ihåg att Olof Palmes namn förekom, liksom andra namn. Enligt sina anteckningar hade Kenneth N skickat pappren till säkerhetspolisen i Stockholm.

Ärendet utreddes i anslutning till det att informationen kommit till PU:s kännedom. Det hölls två förhör med Jörgen B. Vidare hördes Kenneth N och ytterligare tre personer. PU gjorde också förfrågningar hos säkerhetspolisen angående de handlingar som Kenneth N uppgav sig ha skickat dit och angående Jörgen B.

Jörgen B uppgav att han före mordet deltog i ett möte på polishuset i Norrköping. Ett flertal poliser närvarade. Namnen på de deltagande sade han sig ha ”undanträngt”, men hans vän kriminalinspektören Hans L deltog i alla händelser. I senare förhör uppgav han initialerna ”O.L” för en av de närvarande polismännen. Jörgen B uppgav att det var fem eller sex polismän närvarande, men folk kom och gick under mötets gång. Under mötet talade man om Olof Palmes förestående resa till Moskva och att Olof Palme därvid skulle ”sälja ut” Sverige. Jörgen B uppfattade att en kupp, som skulle utföras under Moskva-resan, förbereddes. Det diskuterades t.ex. vad som krävdes ”för att hålla en stad av Norrköpings storlek”.

Mötet i Norrköpings polishus ägde enligt Jörgen B rum den 16 januari 1986. Den 21 januari sammanträffade han med kommunalrådet Henry E och informerade denne om vad han varit med om. Dessförinnan hade han talat med sin svärmor Dagmar F om saken. Ungefär ett år senare, i februari 1987, överlämnade han så en skrift, enligt Jörgen B själv en A4-sida, till Kenneth N. I övrigt hade han inte fört sina uppgifter vidare förrän han anonymt kontaktat en radioreporter, vars program han uppskattade.

Polismannen Hans L hördes vid två tillfällen, i oktober och november 1992. Han uppgav att han kände Jörgen B ganska väl; de hade flygning och verksamheten i flygklubben som gemensam hobby, men umgicks inte privat. Jörgen B brukade titta in hos Hans L på en kopp kaffe och prata. De talade om olika saker, bl.a. politik. Hans L karakteriserade Jörgen B som ”snabb, intelligent med stor kontaktyta”. Dock hade han tyckt sig iaktta vissa personlighetsförändringar hos Jörgen B kring årsskiftet 1985-86. Beträffande de uppgifter Jörgen B lämnat uppgav Hans L enligt förhörsprotokollet bl.a. följande:

Hans L får i sammanfattning del av de uppgifter som Jörgen B har lämnat till utredningen via journalister. Hans allmänna reflektion är att han tillbakavisar uppgifterna på det bestämdaste. Något möte av det slag som Jörgen B berättar om har aldrig förekommit, än mindre att Jörgen B skulle ha kallats dit som någon form av militärkonsult eller liknande. När de närmare detaljerna gåtts igenom med Hans L är han helt frågande inför dem.

Av förhören med Hans L framgår att denne var medveten om att Jörgen B haft kontakter med säkerhetspolisen. (I senare förhör framkommer uppgifter som torde få tolkas så att Hans L själv tillhörde säkerhetspolisen.)

Hans L hördes på nytt ett par år senare, i januari 1995. I oktober 1996 hörde Hans L av sig till PU angående vissa kontakter han haft med journalisten Lars B. Lars B hade framfört vissa enligt Hans L helt grundlösa påståenden av innebörd att Hans L skulle ha varit i Stockholm en tid före mordet och att Hans L därvid även skulle ha träffat polisman A. Hans L, som numera var pensionerad, hade tagit illa vid sig.

Henry E hördes i oktober 1992. Han uppgav att han kände Jörgen B sedan länge och hade haft en hel del med denne att göra. Jörgen B hade varit fackligt aktiv vid ett större företag i Norrköping (av andra uppgifter i uppslaget framgår att det torde ha varit LM Ericsson). Under tiden 1965-1975 hade Henry E varit ombudsman för Metall. Under de senare 4-5 åren av den perioden kom han att lära känna Jörgen B mer. Även därefter hade de träffats. Vid något tillfälle ”dök han (dvs. B) upp med den här uppgiften”, uppgav Henry E. Han preciserade sedermera med hjälp av egna anteckningar tidpunkten till den 21 januari 1986. I förhörsprotokollet heter det:

Vad Jörgen B ville berätta för Henry E var att han hade kontakter eller kände till eller hade hört något samtal där det skulle vara diskussioner om något hot mot Sverige eller säkerheten eller att det pågick någonting. Jörgen B var väldigt försiktig med vad han sade. Henry E fick aldrig uppfattningen att det var något hot riktat direkt mot statsminister Olof Palme.

Henry E synes inte ha tagit Jörgen B:s uppgifter på allvar:

Henry E:s reaktion som han nu minns, var att hela historien var så fantastisk, att Jörgen B som person skulle kunna ha sådana kontakter och fått del av de uppgifter det gällde.

Dagmar F hördes i november 1992. Dagmar F var Jörgen B:s svärmor. Hon uppgav att Jörgen B kommit hem till henne en kväll och varit uppriven. Han sade att han hade varit på ett möte och fått en upplysning om att något var på gång med Olof Palme, det var fråga om sammansvärjning eller någon form av åtgärd mot Olof Palme. Dagmar F hade associerat till händelsen med Anna-Greta Leijon. Hon hade dock inte riktigt förstått det han sa. Jörgen B var ”för upprörd för att riktigt kunna förklara och få fram vad han ville”. Kanske ville han inte heller tala om allt, trodde Dagmar F. Jörgen B hade vidare sagt att han skulle ta kontakt med en kommunalpolitiker som han hade förtroende för och berätta för denne vad han hört.

Även Kenneth N hördes i november 1992. Dokumentationen är uppdelad på två uppslag. I det ena, som är ett förhörsprotokoll, är Kenneth N anonym (även om hans namn framgår av en manuell registreringsanteckning i marginalen; det framgår på annat ställe att Kenneth N:s identitet blivit offentligt känd i samband med massmedias intresse för ”Norrköpingsmötet”). I det andra uppslaget lämnar förhörsledaren vissa ytterligare uppgifter om Kenneth N. Det synes lämpligt att redovisa det senare uppslaget, som bl.a. innehåller bakgrundsupplysningar, först.

I det ”hemliga” uppslaget framgår följande. Kenneth N var kriminalkommissarie, anställd vid säkerhetspolisen och chef för dess avdelning i Norrköping sedan 1977. Från 1990 hade han dock arbetat i Stockholm. Kenneth N hade haft sin första kontakt med Jörgen B 1979 ”genom dåvarande IB. Jörgen B hade flygcertifikat och förfogade över eget flygplan och kunde vara användbar som informatör”. Vid förhöret hade Kenneth N visat upp handskrivna minnesanteckningar från alla sina kontakter med Jörgen B. De flesta kontakterna skedde 1981-84. Bl.a. rapporterade Jörgen B om öststatsförhållanden. 1982-83 hade Per-Göran Näss varnat för Jörgen B och allmänt uppmanat till försiktighet vid kontakterna med denne. Kenneth N nämnde vidare ”i förtroende” att Jörgen B tillsammans med polismannen Hans L och någon från Sjöfartsverket hade utfört ett uppdrag i en öststat för IB:s räkning. Uppdraget hade misslyckats. Det var sannolikt i början av 1980-talet. Kenneth N kunde inte lämna några närmare detaljer. (Detta uppdrag synes även ha berörts av Hans L, som nämnde en operation tillsammans med Jörgen B 1977-78, som han av sekretesskäl inte ansåg sig kunna gå in på.) Allmänt karakteriserade Kenneth N Jörgen B så, att denne nog ”ville vara en större agent” än han var och att han ibland kunde uppträda ”provocerande hemligt” i samband med möten.

Beträffande de i ärendet aktuella uppgifterna uppgav Kenneth N att han hade sammanträffat med Jörgen B några månader efter mordet och att denne då inte nämnt något om Olof Palmes död eller något möte i polishuset i Norrköping. Efter det tillfälle då Jörgen B överlämnade den i ärendet omtalade handlingen, dvs. den 4 februari 1987, hade Kenneth N inte haft någon kontakt med Jörgen B, men han hade hört att Jörgen B skaffat sig en rörelse av något slag i en norrlandskommun.

I själva förhöret, det ”öppna” uppslaget sägs bl.a. följande. Kenneth N mindes väl när och under vilka omständigheter han fick Jörgen B:s skrift. Det var alltså den 4 februari 1987 på ett hotell i Norrköping. Det rörde sig enligt Kenneth N om en sida, skriven på en väldigt dålig maskin:

En massa svammel om Palme. Inte om mordet. Fanns inget som helst, fanns ingen uppgift om poliser över huvud taget i detta papper. Det var om hans resa tror jag till Moskva, var det nånting sånt där. Men inte någonting. Sen hade han blandat in sin mor i det här. Ett långt stycke om sin mamma och Guillou fanns nämnd i det här.

Han reagerade inte på något särskilt sätt inför skrivelsen. Han tror inte ens att han tittade på papperet då han fick det utan att han stoppade ned det. Han tog skrivelsen till stationen, där han lade den i ett kuvert, klistrade igen och skickade upp det till Stockholm. Han hade inte fått någon reaktion därifrån och inte frågat heller, förrän nu, när det börjat skrivas om saken. Vid mötet då Jörgen B överlämnade sitt papper talade de inte om Olof Palme eller mordet.

Uppslaget innehåller sammantaget en del tvetydigheter. I förhöret med Kenneth N nämnde förhörsledaren att Hans L hade berättat att Kenneth N tillkallats vid några tillfällen när Jörgen B varit hos Hans L och lämnat uppgifter. Kenneth N uppgav att han aldrig träffat Hans L (han bör han menat tillsammans med Jörgen B). ”Hur kommenterar du det?” frågade förhörsledaren. ”Nej.”, svarade Kenneth N, som alltså inte tycktes vilja tala om saken. (Hans L hade i förhör uppgett just det förhörsledaren nämnde.)

Enligt Kenneth N var Jörgen B inte en betydelsefull informatör. På uppmaning att allmänt karakterisera Jörgen B som person uppgav Kenneth N:

Han vill vara märkvärdig vet du och inte synas och när man kom, jag satt ju ibland och studerade honom innan när vi träffades och precis som att han mer eller mindre konspiratoriskt skulle, ja gå till det här mötet. Vi var in på ett fik och det var ju inga konstigheter. Att han, han har nog levt i någon form av agentvärld. Om det här jobbet på IB har gjort honom så eller vad det beror på att han vill vara lite märkvärdigare än vad han är och var. Jag tror inte att han hade någon större, jag vet inte alls och vad det rörde sig om i Polen, som sagt var, det vet jag inte. Men att de misslyckades, så mycket vet jag.

Med datering i november 1992 finns i uppslaget en anteckning signerad Hans Ölvebro, där det sägs att enligt säkerhetspolisen hade Jörgen B ”enklare uppdrag” för ”SSI” under 1977-82 och april -87 till juli -90.

Sammanfattande anmärkningar

PU:s utredning av detta uppslag har skett snabbt. Utredningen är utförlig.

Jörgen B uppgav alltså att han halvannan månad före mordet deltog i ett möte på polishuset i Norrköping. Namnen på de deltagande hade han ”undanträngt”. Antalet deltagare kunde inte anges; folk kom och gick under mötets gång. Man talade om Olof Palmes Moskva-resa och att Olof Palme skulle ”sälja ut” Sverige. Han uppfattade att en kupp, som skulle utföras under Moskva-resan, förbereddes

Det sagda utgör vad som synes vara kärnan i det Jörgen B uppgav. Hans uppgifter i förhören är ofta ungefärliga och saknar i viss mån konkretion. Det förblir t.ex. oklart om Jörgen B menar att det var ett möte i egentlig mening eller bara ett samtal mellan personer som kom och gick. Han har själv inte kunnat precisera om han hade kallats till mötet eller bara hamnat där när han hade vägarna förbi för att hälsa på sin vän Hans L. Han gav heller inte något tydligt svar på vad hans egen funktion i sammanhanget var. Klart synes vara att han uppfattat det som sades som oroande och upprörts av det, samtidigt som han vid förhören delvis tonat ned det som sakligt sett ägde rum genom att tala om ”kvirr” mot Olof Palme och om samtalet som typiskt för vad som kunde diskuteras i Sverige vid den tiden.

Det framstår med andra ord som oklart vad Jörgen B egentligen ville ha sagt. På frågor från den utgångspunkten hänvisade Jörgen B till detaljer och ”små faktorer” som gjorde att han drabbades av en chock när han gått därifrån. Det var att det hade talats om fler grupper som var beredda och

framför allt när jag gick därifrån, då var det Hasse som följde mig till dörren och betedde sig alltså på ett helt annorlunda sätt än normalt va. Tar mej i hand och säger alltså, att du vi återkommer till dej.

På frågan om han sedan tagit upp saken med Hans L, för att kontrollera sina intryck, svarade Jörgen B – på ett sätt som läsaren uppfattar som undvikande – att det hade han inte gjort, trots att han i och för sig hade fortsatt att träffa Hans L.

Det kvarstående intrycket är att uppgiftslämnarens berättelse är diffus, motsägelsefull och att det är svårt att få grepp om vad han egentligen velat säga. Den person han har utpekat som närvarande vid mötet, Hans L, har helt tagit avstånd från uppgifterna. Kommunalrådet Henry E synes ha betraktat dem som strunt, detsamma gäller Kenneth N. Samtliga har lämnat uppgifter om Jörgen B:s person som är ägnade att så tvivel om såväl trovärdighet som tillförlitlighet. Inget, knappt ens Jörgen B:s egna uppgifter, tyder sammantaget på att något möte av konspiratoriskt slag ägt rum på Norrköpings polishus före mordet. Det innebär i och för sig inte att detta kan uteslutas, men från mordutredningens synpunkt är det svårt att se att det skulle finnas något ytterligare att tillföra.

Det finns emellertid anledning att göra en reservation beträffande utredningen i detta uppslag. Det är uppenbart att de förhållanden som utretts berör säkerhetstjänsten, inklusive IB. Det framgår också av PU materialet, där vissa förhörsuppgifter alltså redovisats särskilt just på den grunden. Annat synes emellertid inte ha kommit upp på bordet. Om Hans L tillhörde säkerhetspolisen är det t.ex. relevant – det kan ju förklara vad hans och Jörgen B:s kontakter handlade om – men det beaktas inte i förhören. Vi kan inte heller bortse från att Henry E:s och Jörgen B:s kontakter kan ha haft beröring med dessa förhållanden. Mot den bakgrunden finns det skäl att vara försiktig med tolkningen av de uppgifter som lämnats, eftersom uppgiftslämnarna kan ha haft intresse att dölja sakförhållanden för PU:s utredare och den ”öppna” polisen.

Därtill kommer att det brev som Kenneth N uppgav sig ha skickat inte kunnat återfinnas hos säkerhetspolisen. Vår – i och för sig begränsade – erfarenhet av säkerhetspolisens rutiner (se kapitel 2 och vissa enskilda uppslag i kapitel 5) gör dock att vi inte kan betrakta det som uteslutet att brevet helt enkelt slarvats bort.


  SIDAN ÄR UNDER UPPBYGGNAD  
mpop@prispa.se