Mordet på Olof Palme

  SIDAN ÄR UNDER UPPBYGGNAD  

SOU 1999:88 5.1 Avsnitt HA – ”CIA”

2018-10-28 23:21:20SOU_1999_88_5_1

Allmänt

Uppslag där CIA eller personer med anknytning till CIA utpekas för att ligga bakom mordet på Olof Palme har i PU-materialet samlats under ett särskilt avsnitt benämnt ”CIA” (HA), vilket är ett underavsnitt till ”Politiska motiv” (H). Avsnittet om CIA består av ett fyrtiotal uppslag. Av dessa utgör de allra flesta tips från privatpersoner som av en eller annan anledning tror att CIA eller CIA tillsammans med annan sammanslutning såsom israeliska underrättelsetjänsten, brittiska underrättelsetjänsten, den svenska säkerhetspolisen, ”baseballigan” m.fl. ligger bakom mordet. Utmärkande för dessa tips är att övervägande delen inte innehåller någon konkret information om gärningen, gärningsmannen, eventuella medhjälpare etc. utan mera är av den karaktären att de innehåller teorier och gissningar om varför CIA skulle kunna ligga bakom mordet. Motiven som anges är mycket skiftande. Som exempel kan nämnas att Olof Palme inte fört en tillräckligt USAvänlig utrikespolitik, att han försökt ”framkasta en tredje världsekonomi” vilket skulle göra tredje världen ekonomiskt oberoende, att han kritiserat Vietnamkriget, att han haft kontakter med Yassir Arafat och att han varit farlig för dåvarande presidenten Reagans Nicaraguapolitik.

Ett tiotal tips rymmer mer konkret information och har lett till att PU företagit viss utredning. Några har medfört relativt omfattande utredningsåtgärder. Detta gäller framför allt tre uppslag – Ivan B, det s.k. P 2-telegrammet och William H. Merparten uppslag, ett trettiotal, har knappast föranlett någon utredning alls, eftersom tipsen är av det slag som inte går att följa upp, dvs. det rör sig om rena spekulationer eller lösa hypoteser.

Första tipset

Det första tipset vari en person som skulle vara knuten till CIA pekadesut för att ligga bakom mordet inkom till PU så tidigt som Den 2 mars 1986. En anonym uppgiftslämnare uppgav att en i Saltsjöbaden boende kines kallad ”Chongch” eller något i den stilen, och som tidigare skull ha varit CIA-agent i Singapore, kunde vara gärningsmannen. ”Chongch” rörde sig, enligt uppgiftslämnaren, med gott om pengar trots att han inte verkade arbeta. – PU gjorde i april samma år försök att genom registerslagning identifiera den utpekade personen, men lyckades inte.

Tommy J

Efter detta första tips inkom dagarna efter mordet ytterligare uppgifter som anknöt till CIA. Den 5 mars 1986 kontaktades PU av Sundsvallspolisen som fått ett telefonsamtal från en man, Tommy J. Denne hade sagt att han visste vem mördaren var men att han inte tänkte berätta det eftersom han ansåg att belöningen var för liten.

Vid ett uppföljande telefonsamtal samma dag berättade Tommy J att det varit två gärningsmän som begått mordet. Den ene skulle heta Sjevjenko och vara ryss med amerikanskt medborgarskap. Gärningsmännen skulle vara utsända av den sovjetiska underrättelsetjänsten GRU. CIA skulle betala dem 700 000 amerikanska dollar för mordet. Enligt Tommy J skulle de färdas i en blå Toyota och de skulle vara kvar i Sverige någonstans på västkusten.

Följande dag förhördes Tommy J av säkerhetspolisen. Av en promemoria över förhöret framgår att Tommy J vid tillfället var intagen på Sidsjöns sjukhus (en psykiatrisk klinik). Vid förhöret ändrade han sina tidigare uppgifter om betalningens storlek. Han uppgav bl.a. att den s.k. fantombilden föreställde Sjevjenko och att denne använt sig av en revolver kallad ”Undercower 38 SPL”. Vidare uppgav han att han redan 1984 träffat Sjevjenko varefter han själv skaffat information om denne. Denna information hade han lämnat till säkerhetspolisen sommaren 1985 och han hade därefter blivit misshandlad av torpeder.

Efter en kontroll visade det sig att varken Tommy J eller Sjevjenko var kända hos säkerhetspolisen. Uppslaget lades ad acta.

1987 respektive 1988 hörde Tommy J åter av sig till PU. Han var då intagen på sjukhus respektive häkte.

"Ivan"

Den 6 mars 1986 kontaktade journalisten Karl K PU. Han berättade att en vän till honom Jovan B – även kallad Ivan, vilket han här fortsättningsvis kallas – var ”i farten” på det sättet att han vänt sig till journalister med en historia om Palme-mordet och CIA. Ivan hade berättat att han kände en amerikansk kille i 40-årsåldern, Charlie, som varit Vietnam-veteran och legoknekt i Rhodesia. I november 1985 hade Ivan träffat Charlie då denne bodde på hotell Sheraton i Stockholm, där Ivan tidigare arbetat. Charlie hade arbetat som budbärare för en organisation kallad ITT som hade med CIA att göra. Vid detta tillfälle hade Charlie tillfrågat Ivan om denne ville ha ett jobb – att mörda Olof Palme. Ivan hade trott att det var sagt på skoj och tackat nej. Charlie hade då berättat att han blivit kontaktad av någon för att likvidera Olof Palme. När Charlie hade sagt nej hade personen nämnt något om att kontakta någon annan, eventuellt en fallskärmsjägare från Israel. Efter denna händelse hade Ivan kontaktat Alf K, säkerhetspolisen och K-G O, Stockholmspolisens narkotikaavdelning. Uppgiftslämnaren Karl K uppgav på fråga att han visste att Ivan efter november 1985 sprungit hos såväl Alf K som K-G O. Själv hade han före mordet hört Ivan berätta om CIA och Olof Palme. Han kunde dock inte erinra sig några detaljer och menade vid telefonsamtalet att man borde hålla Ivan ”på mattan” eftersom denne hade en tendens att ”göra allting viktigare” än vad det var i verkligheten. Ivan hade enligt Karl K bl.a. satt upp en skylt på mordplatsen där det stod att CIA mördat Olof Palme. Karl K uppgav vidare att han, efter att föregående dag ha talat med Ivan, berättat om saken för sin sambo. Hon hade då påmint sig att hon, då hon vid ett tillfälle åkt tåg från Köpenhamn till Stockholm, träffat en amerikansk man i 40-årsåldern. Denne hade bl.a. berättat att han var Vietnam-veteran och att han skulle ta in på hotell Sheraton. Han hade vidare berättat att han brukade träffa folk i Norge och att de skulle mörda Olof Palme.

””
YouTube: Norra Magasinet - Palmemordet (1992)

Några dagar senare, den 10 mars 1986, kontaktade Ivan själv PU. Samtidigt inkom två promemorior från säkerhetspolisen. I promemoriorna redogjorde säkerhetspolisen för de uppgifter en källa lämnat. Uppgifterna byggde på vad Ivan berättat för källan.

Den 14 mars 1986 förhördes Ivan första gången av KK1 (Stockholmspolisens våldsrotel). Därefter förhördes han vid två tillfällen, den 15 mars 1986den 15 mars och den 23 mars 1986, av rikskriminalpolisen. Ivan berättade i förhören bl.a. följande.

Han föddes i Jugoslavien 1952. 1973 flyttade han till Egypten för den jugoslaviska underrättelsetjänstens räkning. Samma år flyttade han vidare till Libyen, där han arbetade som militär instruktör. Eftersom han hade order om att röra sig i Afrika kom han under en tid att arbeta som vakt i Rova, Rhodesia. Vid ett besök på en safariklubb i Rova kom Ivan i kontakt med Charles (eller ”Charlie”) – en f.d. amerikansk officer i USA:s specialstyrkor i Vietnam och välkänd lego-officer, engagerad av Ian Smiths regering. Ivan träffade därefter Charles vid ett par tillfällen i Tripoli 1975. I april 1976 lämnade Ivan Afrika. Han kom till Sverige samma år och blev svensk medborgare 1984. 1979 erhöll han arbete som dörrvakt på hotell Sheraton, där han 1984 var tvungen att sluta sin anställning efter bråk med hotellets ledning. Under 1979/80 träffade han Charles på Sheraton. Denne berättade att han arbetade som specialkurir för ITT – International Telephone and Telegraph Corporation. Ivan antog att detta var en organisation under CIA, vilket senare skulle ha bekräftats. Därefter träffade han Charles vid ytterligare ett par tillfällen före november 1985, då han och Charles möttes på en gata i Stockholm och sedan gick till hotell Continental för att prata. Samtalet kom in på vapen och Charles hade frågat vilket vapen Ivan skulle använda för att likvidera en politiker. Ivan hade rekommenderat 44 Magnum eller 357 Magnum med hydrodynamisk explosivitet. Därefter hade Charles erbjudit Ivan två miljoner dollar för att mörda Olof Palme. Orsaken till att Olof Palme skulle mördas var att Sinderion, en hemlig organisation i USA med medlemmar som Kissinger och Weinberger, inte ville riskera att Olof Palme valdes till generalsekreterare i FN. Charles hade också sagt att den franske presidenten Mitterand och ledaren för Italiens kommunistiska parti skulle mördas så småningom.

I början eller mitten av januari 1986 träffade han åter Charles på en gata i Stockholm. De gick till restaurang Hamlet för att prata och Charles erbjöd åter Ivan två miljoner dollar för att mörda Olof Palme. Charles hade vid detta tillfälle visat ett gult kuvert i C 4-format. Kuvertet hade haft brutna lacksigill och utanpå fanns dels en örn, dels ”top secret” stämplat. Kuvertet innehöll en dossier om Olof Palme med bl.a. medicinska tester och en karta över Stockholm med olika punkter såsom Rosenbad, Gamla stan och Sheraton utmärkta. Charles uppgav att USA ville få bort Olof Palme som fredsmäklare mellan Iran och Irak eftersom USA tjänade stora pengar på detta krig. Vid tillfället tillfrågades också Ivan om han kände Aron J, en israelisk fallskärmsjägare som arbetade för den israeliska säkerhetstjänsten. Efter detta sammanträffande kontaktade Ivan bl.a. Alf K, säkerhetspolisen, K-G O, Stockholmspolisens narkotikaavdelning, socialborgarrådet Inger Båvner samt ett par journalister på tidningen Gnistan. För samtliga berättade han om mordplanerna på Olof Palme.

På mordkvällen hade Ivan varit tillsammans med två kvinnor, som han namngav, till efter midnatt. Han hade fått kännedom om mordet genom att en vän ringt honom under natten.

På särskild fråga om Ivan var bekant med Viktor G svarade Ivan att han träffat Viktor G genom dennes flickvän. Ivan hade pratat en del med Viktor G och denne hade vid två tillfällen varit hemma hos Ivan. Viktor G hade ibland utgett sig för att vara CIA-agent, vilket Ivan tagit som ett skämt. (Anledningen att detta togs upp av utredarna var att Ivan förekom i Viktor G:s i och för sig mycket digra telefonbok, se avsnittet om denne.)

I mitten av mars eller något senare bestämdes att säkerhetspolisen skulle överta ansvaret för ärendet. Under tiden april-september 1986 höll säkerhetspolisen ytterligare sju förhör med Ivan. Vidare hölls fram till september 1986 totalt 26 förhör med 16 personer som på ett eller annat sätt hade anknytning till denne. De kvinnor som Ivan uppgivit att han varit tillsammans med på mordkvällen bekräftade detta. Ett relativt stort antal personer bekräftade att Ivan före mordet i allmänna ordalag uppgivit att Olof Palme skulle likvideras eller ”att någonting skulle hända Olof Palme”. För några av dem hade Ivan också nämnt CIA i sammanhanget. Flera framhöll att Ivan, samtidigt som han berättat om Olof Palme, nämnt att även andra politiska ledare skulle likvideras. En uppgiftslämnare berättade att Ivan tidigare lyckats förutse statskuppen i Sydjemen en dryg vecka innan denna inträffat. Några berättade att Ivan sedan hösten 1985 varit besatt av CIA och att han därefter skyllt alla världshändelser på denna organisation. Samtliga förhörda beskrev Ivan med ord som mytoman, pajas, intensiv, välinformerad, idérik, fantasifull, spontan och komplexfylld.

I maj 1986 skickade säkerhetspolisen en förfrågan till jugoslaviska myndigheter om Ivan. Svar erhölls i september samma år. Av svaret framgår bl.a. att Ivan inte fullgjort sin militärtjänstgöring varför militärdomstolen efterlyst honom. Om han skulle återvända till Jugoslavien skulle han, enligt myndigheterna, komma att ställas inför rätta. Ivan beskrevs såsom en omogen, labil, lat, skrytsam och äventyrslysten person.

I maj 1986 gjordes också försök att med hjälp av FBI identifiera ”Charles”, vars efternamn Ivan hade givit en något svävande uppgift om, och kontrollera vilka som var anställda inom ”ITT”, men försöket misslyckades.

Den 31 oktober 1986 beslöt byråchefen Per-Göran Näss att ärendet skulle läggas ad acta (”Föranleder f.n. ej vidare åtgärd”). Till beslutet fogades en viss skriftlig redovisning av ärendet med en sammanfattning och bedömning där det konstaterades att utredningen inte kunnat ge svar på om Ivan var inblandad i mordet eller om han hört någonting och sedan fantiserat ihop historien runt omkring eller om allt var fantasier.

Under 1987 hörde ett par personer av sig till PU och lämnade tips om Ivan. Båda personerna hade träffat på Ivan under en semesterresa till Bulgarien. Denne hade medfört en större dokumentportfölj innehållande tidningsurklipp och andra handlingar om Olof Palmes liv och om mordet på denne. En av personerna berättade att Ivan utgett sig för att vara journalist vid TT i Stockholm. Uppgiftslämnaren hade under semestervistelsen också träffat på ett ungt par. Dessa hade berättat att Ivan suttit bredvid dem på flygplanet ner till Bulgarien. Ivan hade pratat oavbrutet under hela flygresan, så att det unga paret inte fått tillfälle att förlova sig i luften som de planerat.

I januari 1988 förhördes uppgiftslämnaren Karl K:s sambo. Hon berättade att hon i november 1984 under en tågresa mellan Helsingborg och Stockholm mött en amerikansk man som berättat för henne att han tillhörde en liten grupp av personer från Tyskland, Danmark och Norge. Gruppen planerade att mörda Olof Palme. Mannen, som var fanatiker, hade sagt att han tidigare varit legosoldat i Vietnam och Centralamerika.

I september 1988 lyckades PU med hjälp av FBI få fram personuppgifter på en amerikansk medborgare, Charles E (annat namn än den – osäkra – uppgift som Ivan lämnat), som varit gäst på hotell Sheraton under november 1985. I en promemoria daterad i september 1989 angående Charles E uppges att denne enligt egen uppgift vistats på hotell Sheraton tillsammans med två affärsbekanta. Syftet med resan till Sverige hade varit att starta ett försäljningsbolag i samarbete med ASEA. Namnet Charles M (det namn Ivan uppgett) kände Charles E inte till. Charles E hade varit officer vid amerikanska flottan under 1953-57.

I juni 1989 kom ett nytt tips i ärendet in till PU. Uppgiftslämnaren hade på en restaurang i Stockholm träffat en man som sagt att Christer P var oskyldig till Palme-mordet. Mannen, som enligt egen uppgift varit helikopterförare i Libyen, hade berättat att han blivit tillfrågad om han ville utföra mordet och att han försökt varna säkerhetspolisen, men där blivit klassad som mytoman och säkerhetsrisk. Mannen hade överlämnat ett visitkort med namnet (Ivans fullständiga namn).

I september 1991 tog PU kontakt med Alf K vid säkerhetspolisen. Alf K berättade att Ivan under 1985 vid flera tillfällen tagit telefonkontakt med honom. Ivan hade i allmänna ordalag berättat om internationell underrättelseverksamhet, främst i Israel, inom CIA och inom KGB. Informationen hade mest varit ”svammel” och efter hand kom Alf K att uppfatta Ivan som en mytoman, som ville ikläda sig en roll som betydelsefull informatör. Inte vid något tillfälle hade Ivan nämnt att Olof Palme skulle vara hotad till livet. Alf K hänvisade till en promemoria han upprättat i april 1986. Vid denna tid hade säkerhetspolisen också talat med K-G O vid Stockholmspolisens narkotikaavdelning. Av en promemoria daterad i mitten av april 1986 framgår att denne haft kontakter i tjänsten med Ivan som lämnat tips om olika brott alltsedan 1983. Ivan hade emellertid inte nämnt något om attentatsplaner mot Olof Palme före mordet.

Under vårvintern 1992 gick PU på nytt igenom hela ärendet. Protokoll över förhör hållna av säkerhetspolisen hämtades in och registrerades i PU liksom en del andra handlingar.

Bland dessa handlingar fanns en av säkerhetspolisen den 28 oktober 1986 upprättad promemoria. Promemorian är mycket utförlig och upptar femton sidor med utredningsåtgärder och bedömningar. Förutom för förhör som hållits redogörs bl.a. för den asylutredning som gjordes i samband med att Ivan kom till Sverige. I asylutredningen gjordes bedömningen att de uppgifter Ivan lämnat – om att han inte kunde återvända till Jugoslavien på grund av att myndigheterna hade avslöjat att han varit inblandad i brott mot staten – saknade tilltro, men han fick av humanitära skäl ändå stanna i Sverige. Också den visumansökan som Ivan gjorde till Libyen 1986 berörs. Ivan erbjöd sig i ansökan att som frivillig försvara Libyen som pilot och uppgav sig ha 6 800 flygtimmar i MIG-plan. Enligt en av säkerhetspolisen tillfrågad major vid ”Fst SÄK” tar det över 15 år att förvärva en sådan erfarenhet och säkerhetspolisen konstaterar därför i promemorian att Ivan, som kom till Sverige vid 24-års ålder, under denna förutsättning måste ha börjat flyga MIG-plan vid nio års ålder. Av promemorian framgår också att Ivan i maj 1986 varit föremål för husrannsakan.

Under genomgången 1992 hölls ett antal nya förhör – åtminstone sex – med personer som förhörts tidigare under utredningen, bl.a. förhördes Ivan själv. Denne lämnade en del nya uppgifter om att säkerhetspolisen och P 2-logen i Rom skulle vara inblandade i mordet. Vid övriga förhör framkom inga nya uppgifter. Över genomgången finns en sammanfattning upprättad.

Så sent som i februari 1994 finns en förfrågan från PU till säkerhetspolisen registrerad angående den husrannsakan och de beslag som gjordes i maj 1986 hos Ivan. I svarsskrift i mars 1994 uppgavs att beslagsprotokollet i original förvaras av säkerhetspolisen. Av en bilagd kopia framgår att beslut om husrannsakan fattats av Hans Holmér den 7 maj 1986 på grund av misstanke om olaga vapeninnehav. Vid husrannsakan beslagtogs, förutom ett harpungevär, även kalendrar, visitkortsalbum och adressböcker innehållande 700 namn. Den 4 juni 1986 hade Solveig Riberdahl hävt beslagen utom såvitt gällde harpungeväret, vilket innehav Ivan i september samma år av Stockholms tingsrätt dömts för.

Kommissionen har sammanträffat med en av de utredningsmän som arbetade mycket med uppslaget angående Ivan, kriminalinspektören Roland S. Ivan är enligt Roland S en intressant personlighet. Ivan hade redan tidigare fungerat som informatör åt både säkerhetspolisen och Stockholmspolisen. I detta ärende lämnade han vad Roland S kallade ”trestegsinformation”. Det innebär att informatören först lämnar en sann uppgift som är lätt att kontrollera. Därefter lämnas en sann uppgift som är svår att kontrollera. Slutligen lämnas en osann uppgift som är omöjlig att kontrollera. En del av de uppgifter Ivan lämnade i detta uppslag var således sanna, en del var tydligt falska och en del har inte gått att kontrollera. Vissa uppgifter var sammanblandade med en film i vilken Ivan hade medverkat som statist. Andra uppgifter gick ihop med vad som finns i andra uppslag angående konspirationer. Enligt Roland S var Ivan inte någon renodlad ”informationssvindlare”, eftersom han ibland lämnat värdefulla uppgifter.


  SIDAN ÄR UNDER UPPBYGGNAD  
mpop@prispa.se