Mordet på Olof Palme

  SIDAN ÄR UNDER UPPBYGGNAD  
2018-10-28 23:21:20SOU_1999_88_5_15_5Senast uppdaterad 2020-12-25

5.15.5 RRV-experternas genomgång

RRV-experterna har för kommissionens räkning gjort en grundliggenomgång av ”PKK-spåret” varvid även synpunkter inhämtats från personer som funnit detta spår vara av intresse, bl.a. från Hans Holmér.

Resultatet av genomgången har utförligt redovisats för kommissionen. RRV-experterna gjorde bl.a. följande allmänna bedömningar.

PKK-spåret bygger, enligt vår bedömning, på ett stort antal mer eller mindre starka indicier (flera hundra som tillsammans bildar ett mönster enligt Hans Holmér). Några mer otvetydiga bevis som talar för PKK-spåret har vi inte tagit del av. Ej heller har någon av oss intervjuad uppgivit, eller annat tillgängligt material indikerat, att några sådana bevis skulle föreligga.

Det indiciematerial som finns är omfattande, svårtolkat och ofta tvetydigt. PKK-arna använder ett bildspråk, sannolikt för att försvåra eventuell tolkning av utomstående. Kurdiskan som språk betraktat anses dessutom relativt outvecklat vilket i sig kan ge upphov till olika tolkningar.

Vidare är de flesta indicierna, som de för oss presenterats av Hans Holmér, av typen att vissa nyckelpersoner inom PKK träffats i Sverige under 1985-86 eller kommit in i landet före mordet eller lämnat det efter mordet. De har också sammanträffat eller kommunicerat med andra kurder som ansetts vara östagenter. Många av dessa indicier drar onekligen till sig intresse.

Bl.a. följande resonemang kunde anföras till stöd för PKK-scenariot:

Att attentatet kom att ske den 28 februari av en ren slump, som under lång tid har varit och fortfarande är Palmeutredningens huvudalternativ, torde vara det mest uppseendeväckande i hela attentatet enligt vår uppfattning. Det skiljer sig därmed från alla av oss kända politiska attentat. PKKscenariot däremot säger att de planerat och följt Olof Palme under en längre tid. Beslutet om skuggning m.m. togs närmare 6 månader före attentatet.

Det skulle förklara det besvärliga faktum att vare sig den omfattande genomgång, som tagit närmare 8 år, av registrerade innehavare i Stockholms län av .357 revolvrar, eller den uppföljning av – före mars 1986 – stulna och förkomna .357 revolvrar i Sverige, eller den omfattande rundvandring till närmare 450 olika tänkbara köpare och förmedlare av ammunition av aktuell typ, har gett resultat som till dags dato i alla fall inte bidragit till mordets lösning. I PKK-scenariot kan man inte bortse från att såväl vapen som ammunition kan ha förts in i landet speciellt för detta uppdrag. Vi bör då erinra oss att den ´svenska´ andelen av såväl vapen (S&W .357 Magnum) som ammunition (batchen från november 1979) som använts sannolikt är mindre än en procent av det totala antalet i världen av respektive slag.

Scenariot knyter vidare, på ett rätt intressant sätt, ihop olika indicier och ett antal vittnesmål vilket ger ett naturligt flöde i händelseförloppet. Det ger tankeväckande infallsvinklar även vid tolkningen av andra spår i denna kvadrant.

Det fanns dock mycket som talade emot detta scenario, bl.a. följande:

Det är en stor risk som PKK tar om de försöker mörda Olof Palme på detta sätt. Det skulle skada organisationen och dess syften allvarligt om de blev avslöjade. Såväl risk som skadeeffekt måste rimligen PKK:s ledning ha insett och tagit med i sina överväganden. (---)

Motivbilden är vag och dåligt belagd. Frågan är också om inte PKK rimligen måste ha förstått och accepterat den svenska regeringens motiv för ”terroriststämpeln” och ”kommunarresten”. (---)

Tidigare PKK-attentat utanför deras hemområde (Turkiet, Irak, Iran, Syrien och Armenien) har vänt sig mot egna avhoppare eller personer som uppfattats ha svikit PKK. De har då använt knivar eller pistoler, normalt finkalibriga, och skotten placerats i bakhuvudet. Mordet på Olof Palme skulle i så fall ha varit mönsteravvikande. Vad som däremot skulle vara analogt med tidigare mönster vid morden i Uppsala och Stockholm (Medborgarhuset) är, enligt Hans Holmérs scenario, att en speciell gärningsman (skytt) kommer in i landet för att genomföra mordet och att denne får sitt offer utpekat för sig

De delar i Hans Holmérs scenario som skulle tala för en inblandning från östblocket borde rimligen ha blivit kända efter östs sammanbrott om de var korrekta. Informationen av denna dignitet skulle om inte annat ha bjudits ut till högstbjudande

Telefonkontroll- och buggningsmaterialen är vaga. Vissa av de viktigaste avsnitten som vi följt upp från Holmérs scenario via Per-Erik Larssons PM, Analysgruppens rapport ned mot tolkarnas utskrifter leder till frågetecken för såväl urval som tolkning av citaten. (---)

I det scenario som Hans Holmér presenterar är det många personer inblandade. Det måste i så fall öka risken för att det börjar läcka i alla fall någon information efter en tid. Att ingen information, utöver den rätt vaga buggnings- och telekontrollinformationen, skulle ha sipprat ut under 10 år om PKK vore inblandad är förvånande. Även med hänsyn tagen till den risk det innebär att prata bredvid munnen i denna krets och i ett fall som detta.

Bevisläget i övrigt är mycket svagt även om det finns något enstaka indicium som skulle kunna tyda på att PKK vore ansvarigt.

Slutligen gäller att vi i vårt arbete med materialet kunnat konstatera att det scenario som Hans Holmér presenterat för oss visar stor överensstämmelse med innehållet i en SÄK-PM från februari 1988. Den är på ett par hundra sidor. Den utgår just från en arbetshypotes att PKK skulle ha kunnat vara ansvarigt för mordet på Olof Palme. Mot denna hypotes prövas sedan de indikationer som då förelåg. Det får därmed i sina huvuddrag anses ha prövats av Per-Erik Larsson och även av Palmeutredningen.

Orginal: Justitieombudsmännens ämbetsberättelse 1989/90:1.


  SIDAN ÄR UNDER UPPBYGGNAD  
mpop@prispa.se