Mordet på Olof Palme

  SIDAN ÄR UNDER UPPBYGGNAD  

SOU 1999:88 5.2 Avsnitt HB – ”Sydafrika”

2018-10-28 23:21:20SOU_1999_88_5_2

Allmänt

Uppslag med anknytning till Sydafrika är i PU-materialet registrerat under avsnittet HB, som också kallas Sydafrika. Materialet är stort och omfattar totalt nästan 350 registrerade uppslag (15 pärmar). Avsnittet är indelat i 21 underavsnitt.
* Avsnitten är följande (PU:s rubriker inom parentes):
HBA (Massmedias bevakning ang. ”Sydafrikaspåret”), HBB (W), HBC (Peter C), HBD (Dirk C), HBE (Eugene de Kock), HBF (Philip Powell), HBG (Riian S), HBH (Louis N), HBJ (Craig W), HBK (Anthony W), HBL (Övriga aktuella personer, även svenska), HBM (Kunskapare och fakta/information), HBN (Heine H), HBO (Svenska Dagbladets scenario), HBP (Maurio R), HBR (UD), HBS (Interpol-Säpo-Kut), HBT (TRC [The Truth and Reconciliation Commission]), Information om TRC, Information från TRC), HBU (Brian D), HBV (N) och HBÖ (Sammanställningar, analyser).

Första månaden efter mordet på Olof Palme inkom ett drygt tiotal tips med anknytning till Sydafrika. Tipsen föranledde inga omfattande utredningsåtgärder. Därefter och fram till hösten 1996 inkom några enstaka uppslag per år, sammanlagt ett 40-tal. Resterande 300 uppslag har registrerats i PU i samband med den utredning av det s.k. Sydafrikaspåret, som aktualiserades hösten 1996, efter det att Eugene de Kock lämnat uppgifter om att den sydafrikanska säkerhetstjänsten skulle ligga bakom mordet på Olof Palme och att konspirationen letts av den f.d. spionen Craig W. Av dessa 300 uppslag är ett 30-tal rena ”massmedieuppslag”, dvs. de innehåller enbart kopior av tidningsartiklar och liknande. Ett drygt 40-tal utgörs av registerslagningar hos säkerhetspolisen och Interpol. Resten utgörs av tips och egna utredningsåtgärder.

I stort sett samtliga utredningsmän vid PU var under hösten 1996 involverade i utredningen kring ”Sydafrikaspåret”. I denna del kan konstateras att PU använt sig av tillgänglig expertis såsom UD, säkerhetspolisen, RPS/KUT (Kriminalunderrättelsetjänsten) och Interpol.

Underavsnitten redovisas inte var för sig. I stället är uppslag ur olika underavsnitt som hör samman med varandra sammanvävda, för att redovisningen skall bli mer överskådlig. Som vid redovisningen av övriga enskilda uppslag inriktas framställningen på de första uppslagen, de största uppslagen och de uppslag som vi i övrigt bedömt vara av särskilt intresse.

Utredningen av uppslag inkomna i mars 1986

Tips med anknytning till Folkriksdagen mot Apartheid. Den 4 mars 1986 kontaktade Elisabeth D PU och berättade att det fredagen den 21 februari 1986 hållits en Folkets riksdag i Folkets Hus i Stockholm. Olof Palme hade varit närvarande liksom flera andra statsråd. Hela förmiddagen, kl. 9.00-13.30, hade fyra män uppehållit sig i entrén i Folkets Hus. Männen hade uppträtt mycket nervöst. Enligt Elisabeth D var en av männen svensk, ca 40 år, och tre var nordindier, också i 40- årsåldern.

Två veckor senare hörde Elisabeth D av sig på nytt. Hon ville i anledning av misstankarna mot ”33-åringen” komplettera sina tidigare uppgifter med att en av männen hon iakttagit var i 30-35 årsåldern.

Tipset följdes upp i början av april 1986, då Elisabeth D förhördes. Elisabeth D hade arbetat som värdinna vid Folkriksdagen mot Apartheid i Folkets Hus. Hon hade i samband härmed lagt märke till totalt fem män som verkat underliga. Hon lämnade signalement på samtliga. Tre av männen bedömde hon som indier. Männen hade på fråga om hon kunde hjälpa dem med något, svarat att de väntade på sin ambassadör. En svensk man hade verkat ”knäpp”; han hade frågat om alla politiska partier fanns representerade i salen och därefter uttalat ”ja alla som är här kan bli sjuka idag”, ”själv blev jag sjuk 1969”. Den sista mannen hon lagt märke till var i 30-35-årsåldern och välklädd ”som en diplomat”. Han hade sprungit in i foajén och uppför trapporna. Efter ca 15 minuter hade han återvänt och sprungit ut på gatan.

I augusti 1993 inhämtades uppgifter om att säkerhetspolisen hade haft personskydd på Olof Palme den 21 februari 1986. En av de tjänstgörande livvakterna hade upprättat en promemoria över dagen och denna fogades till utredningen.

Därefter har PU i samband med utredningen av det s.k. Sydafrikaspåret hösten 1996 inhämtat ytterligare uppgifter om Folkriksdagen. Denna arrangerades av Isolera Sydafrikakommittén (ISAK) och Svenska FN-förbundet. Ett stort antal prominenta personer deltog, bland andra ANC:s ordförande Oliver Tambo. Via UD inhämtades en kopia av huvudtalaren Olof Palmes anförande.

I början av 1998 har PU också inhämtat kopior av delar av ISAK:s arkiv från Folkriksdagen, bl.a. deltagarlistor.

21-23 februari Svensk folkriksdag mot apartheid. ⇛

Tips om BOSS. Den 5 mars 1986 kontaktade en person med sydafrikansk bakgrund PU och tipsade om att den sydafrikanska säkerhetstjänsten BOSS kunde ligga bakom mordet på Olof Palme. Uppgiftslämnaren ifrågasatte om man i Sverige haft en aning om den hätskhet och det raseri som Olof Palme under decennier skapat i styrande och reaktionära kretsar i Sydafrika.

I slutet av april samma år redovisade säkerhetspolisen ärendet med att konstatera att BOSS stod för Bureau of State Security och att ”Någon att identifiera har inte stått att finna i texten”.

Per W. I ett brev till Hans Holmér, daterat den 5 mars 1986, skrev författaren och Sydafrikakännaren Per W att han ville påminna om den visserligen avlägsna möjligheten att mordet på Olof Palme skulle kunna ha planerats av Sydafrika och att Olof Palme fredagen före sin död under Folkriksdagen fördömt Sydafrika ”fränare än någonsin”. Han tillade att Olof Palme i Sydafrika ständigt utmålats som ”landets värsta fiende i väst” och att Sydafrika legat bakom flera mord på motståndare, bl.a. det uppmärksammade mordet på Ruth First, vän till Olof Palme.

I ett kompletterande brev till Hans Holmér, daterat den 6 mars 1986, tog Per W särskilt upp den sydafrikanske ”mästeragenten” Craig W, som infiltrerade IUEF (International University Exchange Fund). Per W skrev att Craig W för någon månad sedan meddelat att han avsåg att lämna sin höga post inom säkerhetspolisen för att ”ägna sig åt privat verksamhet”.

Hans Ölvebro har inför kommissionen uppgett att dessa brev inte kom att registreras i PU förrän efter 1989 eftersom handlingarna blivit ”liggande i någon av de tidigare chefernas kassaskåp”.

Hösten 1996 – över tio år efter det att han tog kontakt med PU – hördes Per W ingående om sin kännedom om Sydafrika.

Anti-apartheid aktivisten Ruth First dödad av en brevbomb. ⇛

Sverker Åströms promemoria. I en promemoria upprättad den 6 mars 1986 nämnde f.d. ambassadören Sverker Åström som ett möjligt alternativ att Sydafrika skulle kunna tänkas ligga bakom mordet på Olof Palme. Promemorian har registrerats i Sydafrikaavsnittet i mars 1995. (Se vidare kapitel 3, Uppdrag till förre ambassadören Sverker Åström.)

Samtal med Abdul M. Den 11 mars 1986 sammanträffade en utredningsman från Stockholmspolisens våldsrotel och Sverker Åström med Abdul M, företrädare för World Campaign Against Military and Nuclear Collaboration with South Africa. Abdul M uppgav att han mycket väl kunde tänka sig att sydafrikanska agenter låg bakom mordet på Olof Palme. Anledningen till detta skulle vara Olof Palmes ställningstagande för de svarta i Sydafrika. Sydafrikanska agenter låg bakom flera inbrott och bombattentat i bl.a. London. I utredningen av ett inbrott på ANC:s kontor i London hade en svensk, W, figurerat. Denne, som var i 45-årsåldern, hade varit bosatt i London sedan mitten av 1970-talet och sades vara gift med en engelska. W hade ställts inför rätta misstänkt för inbrott men frikänts. Sydafrikanerna Peter C och Edward A skulle också vara inblandade i inbrottet. Abdul M nämnde att W skulle haft samröre med en pensionerad polis i Sydafrika, Craig W, och att det i Sverige skulle finnas en rörelse som stödjer den sydafrikanska regimen, VAT – Victims Against Terrorism.

ANC´s huvudkontor i London utsätts för ett bombattentat. ⇛

Anders Ferm. FN-ambassadören Anders Ferm skrev i en promemoria Den 12 mars 1986 att Sydafrika hade motiv att mörda Olof Palme, eftersom denne trappat upp kritiken mot apartheidregimen i Sydafrika och därför stod som symbol för motståndet. Sverige hade t.ex. givit stöd till Lesotho genom att sända rådgivare som användes i förhandlingar med Sydafrika. Sverige hade på så sätt förhandlat ”bakom skynket”.

Promemorian kom att registreras i PU först 1992. På fråga från kommissionen har Hans Ölvebro uppgett att han inte vet hur detta kommer sig.

Utredningen våren 1986 – sommaren 1996

”W”. W hade, som nyss framgått, aktualiserats i PU redan den 11 mars 1986. Den 8 april 1986 kontaktade en uppgiftslämnare PU och lämnade tips om W, som uppgiftslämnaren ansåg vara nästintill identisk med den fantombild som föreställde den s.k. skuggan. Uppgiftslämnaren uppgav att W några dagar före mordet på Olof Palme hade verkat förvirrad. W:s livsuppgift var enligt uppgiftslämnaren att bekämpa kommunism och socialism. Han hade varit engagerad i NRP och BSS, varit FN-soldat och värvat legosoldater, dömts för olaga vapeninnehav i Sverige och suttit häktad i Öst-Berlin av okänd anledning. Enligt uppgiftslämnaren hade han också varit sabotör och spion för Sydafrikas räkning samt CIA-agent. På spaningsuppslaget har antecknats ”PRI:3”.(* ”Pri:3” är en informell prioritetsklassning, som betyder att uppslaget är prioriterat (siffran 3 betyder högsta prioritet).)

Promemorian, som sägs bygga på pressklipp, andra- och tredjehandskällor samt beträffande uppgifterna om Cypern på en förstahandskälla, innehåller bl.a. följande. W inledde, efter att ha tjänstgjort som FN-soldat i Kongo och på Cypern, en karriär som legosoldat eller som rekrytör av legosoldater. Hans ”track record” skulle omfatta Sydafrika, Biafra och Sydvietnam. Enligt en källa skulle W:s förflutna inom branschen för privata soldater vara tämligen patetisk och misslyckad. Sedan 1970-talet skulle han ha lagt sig till med ett rykte om att vara ”a gun for hire”, bl.a. har en källa beskrivit honom som mellanhand för mordkontrakt och en annan som en av ”Europes Top Pro Killers”. Flera källor hade påstått att W i huvudsak arbetat för den sydafrikanska säkerhetspolisen BOSS sedan 1970-talet och att han troddes vara huvudorganisatören av mordet på apartheidmotståndaren Ruth First som dödades av en brevbomb i Mocambiques huvudstad Maputo 1982. Kopplingen till BOSS bestyrks delvis av att W åtalades i London 1983 för olaga innehav av dokument som stulits vid ett inbrott i ANC:s Londonkontor. Vid rättegången frikändes han dock. Sedan något år bodde W och hans hustru permanent på Cypern. Han skulle där presentera sig som journalist, men hans journalistiska verksamhet skulle vara begränsad till tre ”spots” i veckan för en turkisk radiostation. W hade på Cypern ansökt om vapenlicens för ett handeldvapen, eftersom han ”behövde ett vapen” då han ”var rädd för sina forna sydafrikanska affärskontakter”. Ansökan hade avslagits och han skaffade därefter ett hagelgevär. Enligt promemorians källas kontaktman på Cypern blev W plötsligt medveten om att kontaktmannen rotade i hans förehavanden. Vid ett tillfälle dök W upp berusad vid kontaktmannens bostad och hotade döda denne. W skulle därefter ha kontaktat lokala ”heavies” med erbjudande om flera tusen kronor för ett beställningsmord på kontaktmannen. W hade vid tillfället uppgivit att han arbetade för ”Mossad” och att han var brittisk ”intelligence officer”. En tid senare hade den lokala polisen arresterat honom för rattonykterhet. I samband härmed hade W berättat att han dödat ”at least six people”. Källor på Cypern skulle beskriva W:s inkomster från journalistiken som blygsamma i kontrast till hans ”upmarket lifestyle”; kostsam villa, frekventerande exklusiva nattklubbar, etc.

Till promemorian fogades utdrag ur W:s pass, utvisande att han i februari 1986 fått visum till Sydafrika.

Under 1990 gjordes en registerslagning avseende W och i mars 1991 har PU i en promemoria benämnd ”Redovisning av W-avsnittet” skrivit:

I ett tidigt skede föreslog (namnet på den utredningsman som undertecknat promemorian) att W skulle höras för att fastställa vad som var förtal och skvaller runt hans person. Detta ansågs ej nödvändigt varför ledningen själva har ansett att ärendet skall läggas ad acta.

oktober 1993 har säkerhetspolisen upprättat en handling angående W. I denna anges, förutom diverse personuppgifter, att W gjort FN-tjänst i Kongo och på Cypern, att han 1975 tillträdde en tjänst som journalist i London och att han flyttade till Cypern 1985. Avslutningsvis konstateras att W var i Sydafrika i februari 1986, okänt mellan vilka datum.

Efter det att ”Sydafrikaspåret” aktualiserats i månadsskiftet september/oktober 1996, tog PU telefonkontakt med W den 2 oktober 1996. W underrättades om att kontakten togs med anledning av skriverierna i den svenska pressen, där han utpekats som gärningsman vid mordet på Olof Palme av framförallt Peter C, sydafrikansk f.d. säkerhetsagent. W ifrågasatte omedelbart varför PU kontaktat honom först 1996. Han påstod att han under flera års tid försökt lämna uppgifter och skriftligt material om mordet på Olof Palme, men att han förvägrats detta av olika myndigheter och myndighetsföreträdare. Han sade sig bl.a. ha varit i kontakt med Sveriges ambassader i Ankara och Tel Aviv, med Pierre Schori och med polisen. Han övervägde i anledning av detta att dra svenska regeringen inför domstol i Luxemburg. Det diskuterades var ett sammanträffande mellan PU och W skulle kunna äga rum. W kunde inte bestämma sig utan ny kontakt skulle tas två dagar senare.

Därefter har PU haft ett tiotal kontakter med W per telefon och via telefax fram till sommaren 1997. W har bl.a. erbjudits sammanträffanden i Stockholm och på svenska ambassaderna i London respektive Rom. Han har dessutom erbjudits att skriftligen redogöra för var han befann sig den 28 februari 1986. Inget av dessa alternativ har han accepterat. Han har uppställt en mängd villkor för ett sammanträffande. Bl.a. har han velat ha en förklaring till varför svenska myndigheter inte velat ta emot hans ”material” om mordet på Olof Palme och en garanti för att ”materialet” verkligen handläggs konfidentiellt. Han har dessutom vid flera tillfällen föreburit att han varit upptagen av sitt arbete, att hans fru varit sjuk etc.

I mitten av oktober 1996 överlämnade W via journalisten Karl H på tidsskriften Contra bl.a. ett 11-sidigt brev om vad han råkat ut för i anledning av att han ”forskat” kring mordet på Olof Palme. I brevet berättade han bl.a. följande. 1967 startade han på uppdrag av Marcus Wallenberg nyhets- och utredningsbyrån Näringslivets Information. Såväl byrån som han själv utsattes för sovjetiska aktiva åtgärder och i slutet av 1960-talet försökte sovjetiska underrättelsetjänsten värva honom till olaglig spioneriverksamhet. Hösten 1971 underställdes byrån och W Marc Wallenberg Jr. Efter någon månad hittades denne skjuten till döds i Stockholm. Därefter fick sovjetiska intressen del i byrån. 1974 meddelade säkerhetspolisen W att sovjetisk underrättelsetjänst verkade förbereda en omfattande aktion mot honom. Efter en inbjudan av Olof Palme till en mottagning på ett hotell i Stockholm blev W mottagen av Pierre Schori. Denne presenterade honom för Nicolai S som W visste var KGB-officer och inblandad i aktionen mot honom. Nicolai S kallade honom för ”Welsh”. Natten till den 1 mars 1976, ”the Welsh national day” och precis tio år före mordet på Olof Palme hade två utlänningar för två ledande nyhetsmedier presenterat en påhittad historia om att W på CIA:s uppdrag värvat legosoldater i Sverige för tjänstgöring i Afrika. I anledning härav hade han blivit avstängd från sin tjänst och flyttat till England. På lediga stunder hade han därefter förberett en uppsats om otillbörliga sovjetiska aktiviteter i Sverige. Detta hade kommit till en KGB-chefs kännedom. Under sommaren 1985 hade utkastet till hans uppsats om otillbörliga sovjetiska aktioner stulits i hemmet. Han och hans fru hade därefter bestämt sig för att flytta till Cypern, vilket de gjort i slutet av 1985. Efter mordet på Olof Palme hade W kontaktats av journalisten Jan M som frågat honom om han hade någon idé om varför Olof Palme mördades. Därefter startade W med egna medel en egen undersökning i denna fråga. W kom en engelsman och två tyskar på spåren. Engelsmannen hade vid flera tillfällen kontaktat Anders L och enligt säkra uppgifter skulle de båda ha arbetat för den sovjetiska underrättelsetjänsten. Då W samlat in ett omfattande material ville han lämna över detta till svenska myndigheter. Detta hade emellertid förvägrats honom av en mängd olika myndigheter. Han hade dessutom blivit uppsökt av en person verksam inom svensk underrättelseverksamhet som varnat honom för att besöka Sverige eftersom någon skulle försöka mörda honom. W hade därefter utsatts för ett mordförsök. Hans blodtryck hade plötsligt blivit farligt högt och han hade förts medvetslös till sjukhus, där hans hustru fått beskedet att hans liv inte kunde räddas. W:s brittiske vän, som han hållit informerad för det fall något skulle hända honom, hade avlidit ett par veckor senare på grund av högt blodtryck. Brevet avslutas ”Såvitt jag förstår var två mord planerade att genomföras i Stockholm samma natt, ett på statsministern, och därefter ett, med kodnamnet ’bröllop’, på en man, som efter sin död skulle utpekas som Palmes mördare med hänvisning till ett manuskript som stulits från honom. Mordens planerare hade räknat med att han skulle vara i Stockholm, men där fanns han inte. Han låg och sov i sitt nya hem i östra Medelhavet”.

Under framför allt hösten 1996 inkom flera nya tips rörande W. Bl.a. inkom uppgifter om att denne uttalat sig hätskt mot Olof Palme i det radioprogram han medverkade i, i den turkiska radion på Cypern. Tipsen har utretts så långt möjligt och PU höll också ett nytt ingående förhör med den inledningsvis nämnde uppgiftslämnaren.

Efter sommaren 1997 har inga försök gjorts att kontakta W.

Heine H. I början av april 1986 skickade f.d. sydafrikanske medborgaren Heine H ett brev till säkerhetspolisen. I brevet skall Heine H ha påstått att han hade viktig information att lämna och därför önskade träffa en säkerhetspolis i hög befattning.

Den 12 april 1986 sammanträffade två poliser från säkerhetspolisen med Heine H. Heine H berättade att han för SIDA:s räkning arbetat vid Bai Bang i Vietnam. Under en semesterresa till Sydafrika i februari 1985 hade han gripits av säkerhetspolisen i Kapstaden. Denna hade erbjudit honom ett samarbete när han återvänt till Sverige. Man ville att han skulle utföra bombattentat, mord, etc. Mannen som framställt erbjudandet hette Griebenawer och skulle vara chef för Norden-avdelningen och ärenden som berörde ANC i Sydafrika. Griebenawer hade visat Heine H en dödslista, på vilken Olof Palmes namn stod överst. Även dåvarande utrikesministern Lennart Bodström fanns med på listan. Efter det att Heine H återvänt till Sverige fick han besök av en man, Gericke, chef för den sydafrikanska legationen i Stockholm. Även denne försökte förmå Heine H att samarbeta. Gericke skulle också vid flera tillfällen ha försökt förmå Heine H att ta emot nattgäster i sin bostad. Anledningen till att Sydafrika försökte värva Heine H trodde han var dels att Sydafrika hoppades att han hade försvarshemligheter som han kunde avslöja, dels att han i Sydafrika hade ett arv om en miljon kr, som han inte räknade med att kunna få ut. I protokollet över sammanträffandet har avslutningsvis antecknats:

Heine H gjorde ett lugnt och sansat intryck på oss. Viss oro att det skulle hända honom eller familjen något fanns. Hans berättelse kom rakt upp och ner och han gjorde inte några ansträngningar för att bli betrodd.


  SIDAN ÄR UNDER UPPBYGGNAD  
mpop@prispa.se