Mordet på Olof Palme.

T:116 Förhör med Lisbet Palme.

Det första officiella förhöret med Lisbet Palme. Hon utfrågades redan under mordnatten av polis på Sabbatsbergs sjukhus, men detta finns inte dokumenterat.

Kriminalinspektör Christer S förhör Lisbet Palme i hemmet.

Den 1 mars 1986 kl.15:35 T:116 Protokoll I sid 24-26

Dag och tid som ovan uppsöktes fru Lisbeth Palme i bostaden av Kriminalinspektör Inge R och Kriminalinspektör Christer S för förhör i anledning av mordet på hennes make.
Närvarande vid förhöret var statssekreterare Ulf Dahlsten samt sonen Mårten Palme. Fru Palme önskade att bandspelare ej skulle användas under förhöret.

Makarna Palme gick hemifrån kl. 20:40. De gick Västerlånggatan och vidare Yxsmedsgränd ned till Gamla stans T-banestation varifrån de åkte med tunnelbanan till Rådmansgatans T-banestation.

På biografen sammanträffade de med Mårten och hans flickvän. De ställde sig i kön för att köpa biljetter och köpte också dessa i kassan. Makarna Palme fick biljetter i bänkrad 8 medan Mårten med flickvän fick sitta snett bakom dem. I biografsalongen kände de igen TCO-ordföranden Björn Rosengren som de också hälsade på. I övrigt lade fru Palme inte märke till någon annan person som hon kände igen på minsta sätt, vare sig under resan eller vid biografen. Hon lade inte heller märke till om någon person följde efter dem.

Efter biografföreställningen gick de alla fyra Sveavägen söderut på den högra (västra) trottoaren. Utanför bokhandeln i ABF-huset (Sveavägen 41) stannade de. Olof Palme tänkte där, i ljusskenet från skyltfönstret, kontrollera en sak i filmprogrammet. I nästan samma ögonblick släcktes dock belysningen.

Makarna Palme skiljdes då från Mårten och hans flickvän och fortsatte att gå Sveavägen söderut. Något längre fram gick de över gatan för att se i ett skyltfönster varefter de fortsatte på den västra trottoaren. De gick arm i arm med fru Palme till höger om Olof Palme.

Framme vid korsningen med Tunnelgatan hörde fru Palme "smällar", sannolikt två till antalet. De lät inte som om de kom från nära håll. Hon trodde att det var ungdomar som lekte med smällare och vände sig om mot maken för att kommentera saken. I samma ögonblick sjönk han ihop, kraftigt blödande från bröst och mun.

Fru Palme hörde ytterligare en smäll samtidigt som hon kände hur det "brände" till på ryggen.

Snett bakifrån såg hon hur en man sprang in på Tunnelgatan. Han stannade en bit in och vände sig om varefter han fortsatte. Någon annan lade hon inte märke till.

Hon skrek på hjälp och på kort tid samlades flera personer kring henne och Olof Palme och försökte hjälpa till på olika sätt.

Mannen som sprang in på Tunnelgatan uppfattade fru Palme som varande i 40-årsåldern, ca 180 cm lång och med "kompakt" kropp med kort hals. Han var mörk men inte på direkt sydländskt sätt utan håret var mer brunaktigt. Han var iklädd en blå, något litet "bullig" täckjacka som gick en bit nedanför midjan. Han hade vidare mörka, troligen grå byxor. I övrigt lade fru Palme inte märke till några detaljer vare sig i utseende eller i klädsel.

I övrigt uppgav fru Palme att hon för 2-3 veckor sedan, en vardag, vid 08:30-tiden från bostaden lade märke till två män som stod på Västerlånggatan och tycktes iakttaga porten till nr 31. Bägge var i 45 årsåldern, den ene något längre än den andre. Den längre var iklädd en vinröd jacka och den andre en mörkblå jacka. Den sistnämnde var eventuellt något yngre än den andre.

Fru Palme tyckte att männens beteende var litet underligt och funderade på att ringa till säkerhetspolisen men avstod.

Hon har en svag känsla av att den jacka mannen på Tunnelgatan bar var av samma typ som den blå jacka mannen på Västerlånggatan bar. Den var av en, som hon uppfattade det, "äldre" typ som man inte så ofta ser i Sverige. Någon närmare beskrivning kan hon dock inte lämna och hon skulle inte känna igen någon av männen.