Mordet på Olof Palme.

KD:10405-E Förhör med Christer Pettersson.

Den 14 december 1988 kl. 09:25 KD:10405-E Protokoll III:2 sid 479

Förhörsledare: Jerker S och Ingvar K

Christer delges misstanke om mordet på Olof Palme samt mordförsök på statsministerns hustru Lisbeth Palme. Gärningarna ägde rum i korsningen Sveavägen/Tunnelgatan i Stockholms kommun den 28 februari 1986, klockan 23.21.

Christer underrättas även om rätten till biträde av försvarare, men säger att han för närvarande icke önskar ha något biträde av advokat och kommer så inte att ha förrän om han blir anhållen så kommer han att begära advokat.

Beträffande Christer inställning till brottsmisstankarna så förnekar han att han skulle ha utfört de delgivna gärningarna.

Det har varit korta avbrott i förhöret med anledning till Christers inställning till att han icke önskar biträde av advokat och Anders Helin och Christer Pettersson har haft ett kort samtal och under detta beslöts att Christer begär försvarare och den kommer att utses av rätten.

Christer motsätter sig icke att förhöret fortsätter och att den advokat som sedan kommer att utses av rätten ansluter när så kan ske.

Christer har tidigare hörts upplysningsvis i Palmeutredningen 1986-05-28. Han fick då kortfattat redogöra för vad han gjorde på kvällen den 28 februari 1986

Dessutom har Christer hörts kortfattat på telefon 1987-04-23 med anledning av att hans gode vän Ulf i förhör i samma ärende åberopat att Christer kunde ge honom alibi vid tidpunkten för mordet.

Christer informeras om att han i detta förhör omsorgsfullt skall redogöra för alla sina förehavanden den 28 februari 1986 och en bit in på den 1 mars 1986.

Beträffande tidpunkter så uppger Christer direkt på fråga att han saknar klocka och lever inte efter klocka.

Anledningen till att Christer begav sig till stan var att Ulf, den här dagen eller kvällen, hade önskat att få tag på amfetamin och detta hade då Christer sagt till Ulf att han eventuellt skulle kunna greja

Beträffande Christers eget bruk av amfetamin så säger han direkt på frågor att vid denna tidpunkt i början av 1986 så brukade han amfetamin cirka en gång varannan månad. Angående sitt eget bruk av amfetamin så på fråga uppger Christer att han ibland kunde bruka amfetamin fyra, fem dagar i sträck, vid tidpunkten början av året 1986

Beträffande frågor om orsaken till att Christer skulle in till stan och skaffa amfetamin på kvällen den 28 februari så uppger Christer att han hade samma intresse som Ulf av att den här kvällen få tag på amfetamin.

Den 28 februari 1986 så säger Christer att han har en känsla av att han inte hade någon sprit hemma, men eftersom han och Ulf vid den tidpunkten drack ganska ofta så säger han sig icke kunna vara helt säker på detta. Han är däremot säker på att han icke hade tillgång till amfetamin. Christer är helt säker på att han den 28 februari 1986 vid 18:00 - 18:30 tiden ringde på sin egen telefon från bostaden och till spelklubben Oxen. Han pratade då med en person som han icke minns vem det var men personen uppgav på fråga av Christer att spelklubben var öppen. Detta var tillräckligt för Christer för att besluta sig om att åka till klubben för då skulle han på något sätt kunna få tag på amfetamin. Han säger sig icke ha frågat efter någon viss speciell person vid detta samtal utan menar att genomströmningen på klubben Oxen är sådan att han under en viss tid skulle kunna räkna med att få tag på amfetamin. Christer nämner här att han kände till att en person vid namn Sigge hade egna intressen i spelklubben Oxen och denna Sigge har Christer känt sedan 1978 och umgåtts relativt regelbundet med under tiden 1983 till och med 1986.

Anledningen till att han har umgåtts regelbundet med honom är att de haft gemensamt intresse i kortspel och spel på hästar på Solvalla. De umgicks som regel en gång i veckan under denna tid som han har angivit.

På direkt fråga uppger Christer att han icke vid något tillfälle erhållit någon amfetamin av Sigge och säger åter att orsaken till att han begav sig till klubben var icke för att träffa Sigge men han räknade ändock med att Sigge, brukade uppehålla sig på kvällen, varför han normalt sett skulle kunna sammanträffa med honom.

När det gäller amfetaminet så skulle han få detta av någon annan person, som han sa tidigare genomströmmar klubb Oxen en sådan kväll.

Christer tillfrågas om vad som är orsaken till att inte Ulf skulle följa med honom in till klubben och han anger då som skäl att han i och för sig är lite osäker på det, men sannolikt hade han sagt till Ulf att han själv tänkte ta något parti kort och liknande och att det kunde dröja en stund och att det därför var lämpligare att Ulf stannade kvar i hans lägenhet tills dess att han kom tillbaka. Beträffande Ulfs behov av amfetamin så uppger Christer att han själv aldrig tidigare har förmedlat något amfetamin till Ulf utan detta skulle vara första gången som detta skulle ske. Han tillägger också att han skulle senare under kvällen misslyckas med att få tag på amfetamin. Han säger här att han aldrig har förmedlat något amfetamin till Ulf. Däremot så menar Christer så har de tagit amfetamin tillsammans och det har då skett på så vis att de inhandlat amfetaminet vid samma tillfälle och från samma säljare och därefter brukat detta.

Angående amfetaminet så uppger Christer på fråga att vid tidpunkten årsskiftet 1985/86 så låg amfetaminpriset på 200 kr/gram, cirka, men det hände rätt så ofta att han själv blev bjuden på amfetamin.

Beträffande det planerade inköpet av amfetamin den 28 februari 1986 så uppger Christer att han hade med sig, vad han nu vill minnas, cirka 7 till 800 kronor när han åkte in till Stockholm. Ulf hade inte gett honom några pengar utan han var denna dag helt utan pengar.

Då Christer lämnar lägenheten så är Ulf inne i densamma. Christer har med sig nycklarna till lägenheten och nycklarna till lägenheten bestod av en patentnyckel och en sjutillhållarlåsnyckel. Han utgår ifrån att Ulf låste dörren efter det att han gick, men han själv låste aldrig dörren.

När han begav sig från bostaden så har han inte något minne av att han skulle ha mött någon granne eller någon annan person som han kan hänvisa till. Han var iklädd någon form av jacka och antingen.är det den jackan som han vid förhörstill fället har med sig. En mörk jacka eller också kan det ha varit en skinnjacka. Christer säger att han är på intet sätt säker vilken av jackorna han hade vid den här tidpunkten, den 28 februari 1986 när han begav sig till Stockholm

På direkt fråga så säger han att han är helt säker på att han icke hade någon mössa på sig. Han har mössa hemma men han använder den ytterst sällan. Den mössa som han då hänvisar till är en som brukar ligga på hatthyllan och den brukar han ibland, tillfälligtvis använda under sommarmånaderna.

Han begav sig i riktning mot Rotebro järnvägsstation och han sneddade därför över parkeringsplatsen.

Efter att ha genat över parkeringsplatsen begav sig Christer den vanliga vägen till Rotebro station och han passerade då under kulverten och genom trappor fram till spärrvakten. Han löste biljett i vanlig ordning och säger sig icke ha något SL-kort. Beträffande spärrvakten så säger han sig icke ha något minne av att något särskilt skulle ha inträffat som har påkallat spärrvaktens uppmärksamhet och han vet ej heller vem spärrvakten var. Christer tror att klockan bör ha varit cirka 5 minuter före 13 minuter i 19, när han begav sig hemifrån, för att normalt så tar han tre till fyra minuter på sig att bege sig till stationen och har då någon eller några minuters väntetid innan tåget kommer och säger nu att han därför med säkerhet tittade på klockan som han har på väggen hemma i lägenheten, innan han begav sig från denna och till stationen. När han då kom ner till stationen så vet han att det finns en klocka som anger rätt tid, men den har han inget minne av att han tittade på och han har ej heller något minne av att han skulle ha väntat på något tåg mer än han brukar göra, d.v.s en till ett par minuter. Uppe på perrongen så fanns det vid denna tidpunkt flera andra person, men hur många det var och vilka det var, det har han ej något minne av utan hänvisar till att det bör väl ha varit som det brukar vara på fredagkvällarna vid denna tidpunkt.

Beträffande avgångstiden 13 minuter i 19 så påpekar Christer att detta är någonting som i princip sitter i ryggmärgen på honom när det gäller avgångstiderna från stationen vid Rotebro. Pendeltågen gick vid den tidpunkten alltid 13 minuter i full timme och han är här mer eller mindre säker på att klockan bör ha varit 13 minuter i 19 och att det är med den avgången som han har begivit sig till Stockholms central.

Det normala är att han ofta sitter ensam mitt i tåget, där det oftast är minst med folk. Hurdant det var den här kvällen har han inget minne av. Det brukade också vara normalt att han sitter och läser en tidning i stället för att prata med andra människor, men hur det var den här kvällen har han ej heller något minne av.

Christer uppger att han ej har något minne av att han skulle ha samtalat med någon person under denna resa in till Stockholms central.

Beträffande tågresan med pendeltågen så säger Christer att han icke har något minne av att det skulle ha inträffat något särskilt på vägen in till Stockholms central och vi resonerar då om eventuellt tågstopp, förseningar eller liknande händelser eller personer som skulle ha dragit till sig uppmärksamheten.

Pendeltåget bör enligt Christer ha anlänt till Stockholms central cirka 19:15. Han har inget minne av att han skulle ha tittat på klockan när han kommer till Stockholms central utan detta var en normal resa där ingenting särskilt hände och därför bör han ha varit inne på Stockholms Central kl. 19:15 cirka. Christer tror att tåget anlände på det vanliga spåret 15 eller 16, men är ändock inte helt säker på detta. Han passerade förbi spärren och begav sig sedan i kulverten under stora hallen i Centralstationen, vidare kulverten bort i riktning mot T-centralen. Där begav han sig i trappen upp till höger och upp på Vasagatan och vidare sedan upp på Klarabergsgatan.

På direkt fråga så uppger Christer att han är helt säker på att han gick denna väg ifrån Centralstationen och varför han är säker på detta är att han alltid gick den vägen när han skulle gå till klubben. Christer uppger vidare att han aldrig gått någon annan väg när han kommit med pendeltåget till Stockholm, med avsikt att bege sig till spelklubben Oxen och därför har han även denna kväll gått den nu angivna vägen. När han kom upp på Klarabergsgatan så gick han denna mittemot Åhléns i riktning mot Sergels Torg. När han kom fram där så beger han sig i trappan ner på Plattan och över Plattan fram till rulltrappan som gick upp på Sveavägens östra sida vid SE-Banken. Han är helt säker på att han inte vid något tillfälle stannade och pratade med någon person. Det normala är att han går i en mycket rask takt och det är han säker på att han även gjorde helt utan avbrott även denna kväll.

Han följde sedan Sveavägens östra sida utan avbrott och han gick i riktning norr ut, fram till trapporna som leder upp till Oxtorgsgatan. När han kom fram till Oxen så tryckte han på knappen på porttelefonen och någon person som han i dag inte kan redogöra för vem det var, frågade då vem det var som ville in och han hade då svarat; Christer. Detta räckte enligt honom för att komma in på klubben och dörren hade öppnats automatiskt, så det var ingen person som kom fram och öppnade dörren manuellt för honom.

På direkt fråga så uppger Christer att han var ensam som kom in genom dörren. Det var alltså ingen annan person som stod och väntade eller bara slank med honom in utan han var ensam. Den personen som hade svarat på porttelefonen var enligt Christer en person med mansröst, men vem denna person var minns han inte. Enligt Christer så var det inte Sigge som svarade på porttelefonen och detta är han säker på med anledning av att Sigge anlände senare till klubben. När Christer kom in så lade han märke till att det var ganska lite folk och tämligen lugnt på spelklubben denna kväll. Han vill minnas att det bör ha varit mellan åtta och tio personer i lokalen. Flera av dessa personer befann sig i tvåmannaspel och Christer gick fram till en person som satt ensam vid ett bord och den personen är en man som han icke kan namnet på, men som han har träffat flera gånger tidigare på spelklubben. Christer ger en kort beskrivning på mannen att han är strax under 50 årsåldern och har bruna ögon och ett markerat gråvitt hår. Christer tillägger här att med markerat så menar han markerade drag i ansiktet, men i övrigt gråvitt hår. Den okände mannen med det ljusa håret känner, enligt Christer, Sigge väl sedan tidigare. Christer frågade honom om Sigge skulle komma dit och på det hade han fått svar av den ljushårige mannen att Sigge kommer, och menade då inom en rimlig tid.

I lokalen lade Christer märke till att Sigges dåvarande tjej, vid namn Lena, att hon var där tillsammans med en väninna. Väninnan har inte Christer sett tidigare men däremot lade han märke till att Lena var påverkad av alkohol och dessutom var hon på dåligt humör. Den ljushårige mannen sade till Christer att det stod nog inte rätt till i förhållandet mellan Sigge och hans fästmö Lena. Beträffande uttalande om förhållandet mellan Lena och Sigge så menar Christer att det var inget stort samtalsämne utan det var bara ett mera konstaterande ifrån bägges sida att någonting var fel i förhållandet.

Christer satt tillsammans med den ljushårige mannen i cirka en halvtimma. Christer har inget minne av att han skulle ha gått fram och frågat någon annan person om när Sigge skulle anlända till klubben. Han gick ej heller själv och pratade med någon annan person. Förhörsledaren påpekar här för Christer att hans motiv med resan var att han skulle skaffa amfetamin och Christer säger då att han hade redan när han kom in gjort en bedömning att det var ingen människa där som han kände på sådant sätt att han skulle kunna utbyta en sådan diskussion med.

Angående tiden här så är det enbart bedömningar som Christer gör. Han har icke över huvud taget tittat på någon klocka eller frågat någon människa om vad klockan var. Man anger då med utgångspunkt av tidsåtgången från Stockholms central och till klubben Oxen, bör ha varit cirka femton minuter och att han därför anlänt till klubben kl. 19.30 och att Sigge skulle ha kommit till klubben cirka kl. 20.00.

Christer och den ljushårige mannen sitter vid bordet närmast entrén och därför kommer Sigge automatiskt fram till de två och morsar på dem och sätter sig ner med ytterkläderna på vid deras bord. Christer har ett intryck av att Sigge av någon orsak är arg.

På direkt fråga så uppger Christer att Sigge inte på något sätt säger vad som förargar honom. Strax därpå så lösgör sig fästmön Lena ifrån de inre delarna av lokalerna och kommer fram och ställer sig vid deras bord.

Lena vänder sig till Sigge och öppnar samtal med honom genom att säga "vi kan väl inte ha det så här". Sigge svarar inte men däremot rycker han lätt på axlarna på ett för honom karaktäristiskt sätt, enligt Christer. Christer frågar Sigge om han inte skulle kunna få någon grogg och på detta svarar Sigge att han inte har någon sprit, men Lena lägger sig omedelbart i detta och säger att hon har sprit och att Christer kan få det av henne och hon går direkt och hämtar två flaskor vodka som hon kommer fram och ställer på deras bord. Det var två fulla flaskor och sannolikt av någon av de enklare fabrikaten, typ Explorer. Christer går fram till en läskedrycksbar, där han hämtar en läsk och ett glas och går tillbaka till bordet där han sätter sig och slår upp en "stadig grogg". Ingen av vare sig den ljushårige mannen eller Sigge vill ha någon grogg utan det blir bara som så att Christer ensam sitter med den rejäla groggen. Vad Christer kan minnas så står båda "helrören" kvar på bordet.

Klockan är 11.05 och advokat Arne Liljeros anländer till förhöret och förhöret avbryts nu med anledning av detta.

Förhöret med Christer Pettersson återupptas klockan 12.20 efter det att advokat Liljeros haft enskilt samtal med Christer Pettersson samt att det har varit lunchuppehåll.

Under tiden 20:00 till 21:00 så uppehåller sig de tidigare nämnda, Christer själv, Sigge Cedergren, Sigges fästmö Lena och mannen med det ljusa håret runt bordet som tidigare nämnts. Inget särskilt händer utan lena och Sigge pratar med varandra vid flera tillfällen om deras förhållande och Christer och mannen med det ljusa håret samtalar om olika saker och lägger dessutom ett antal patiens.

Under denna timma så tar Christer ensam tre till fyra stadiga groggar och beträffande ändamålet med resan att den var gällande amfetamin så uppger Christer att han under denna timma inte över huvud taget tillfrågade Sigge om han kunde hjälpa honom att få tag på amfetamin och Christer iakttog de personer som kom och gick till spelklubben Oxen och fann ingen lämplig person som han kände tidigare som han kunde gå på och ställa en rak fråga om han kunde få tag på något amfetamin.

Under nästa timme, mellan kl. 21.00 - 22.00, så minns Christer att Sigge gick under den timmen och kollade det pågående kortspelet och pratade med de olika personerna som uppehöll sig i lokalen. Efter hand så började Lena och Sigge även att prata om något ekonomiskt förehavande som resulterade i att Sigge hade ombett Christer att skriva ut på fri hand fullmakt till Lena om att hon skulle få lyfta cirka 4.000 kronor från något konto, sannolikt post eller bankkonto som disponerades av Sigge Cedergren. Några närmare detaljer beträffande fullmakten minns inte Christer men han finner det inte omöjligt att han själv har bevittnat namnteckningar och eventuellt så kan den gråhårige mannen också varit med och bevittnat namnteckningar.

På direkt fråga om inte Christer vid något tillfälle under tiden 20 - 22.00 gått på toalett på spelklubben Oxen för att på grund av alkoholförtäringen urinera så säger han att han icke har något minne av att han på denna kväll, eller vid något annat tillfälle när han har besökt klubben gått in på toaletten och han har ej heller något minne av var över huvud taget toaletten finns, och detta styrker hans berättelse att han inte vid något tillfälle besökt toaletten på spelklubben Oxen.

Beträffande publiken på restaurang Oxen under den här tiden som Christer uppehåller sig där, säger han att det som mest kan ha varit cirka femton personer, men att hela tiden så frekventerades Oxen på så sätt att folk kom och folk gick, men det fanns ingen person under kvällen som Christer känner igen sedan tidigare, förutom omnämnda Sigge Cedergren och hans fästmö Lena och att han vid ett tidigare tillfälle sett mannen med det ljusa håret på samma spelklubb.

Christer har inte heller lagt märke till någon person med något signalement som han skulle kunna beskriva utan det var folk som han tidigare inte har sett eller kände till som uppehöll sig på klubben under kvällen och som han inte har lagt märke till några detaljer hos, vare sig när i det gäller namn eller signalement.

Efter hand så går kvällen och någon gång efter kl. 22, och sannolikt enligt Christer, cirka 22:15 bör han ha frågat någon person om vad klockan var. Detta med anledning av att han kl. 22:46 skulle åka med pendeltåget från Stockholms central tillbaka till Rotebro.

Han minns inte vem han pratat med om tiden, men är helt säker på att någon måste han ha samtalat med och med ledning av detta så räknar han med att vid cirka kl. 22:25 så bör han ha lämnat spelklubben Oxen. Dessa tider, beträffande kl. 22:15 och 22:25, är enbart uppskattade tider av Christer. Däremot så är han helt säker på att pendeltåget skulle gå kl. 22:46 med avgång från Stockholms central och det är en tid som han anger direkt ur minnet.

När Christer lämnade spelklubben så har han minne av att han samtalade med Sigge Cedergren och sagt till honom att han skulle åka hem till bostaden. På vilket sätt detta kommenterats av Sigge vet han inte och själv var han vid tidpunkten, nu kl. 22:25, ganska berusad och detta med anledning av att han ur ett av de "helrör" som lena hade ställt fram på bordet, så hade han förtärt cirka 50 cl starksprit.

På direkta frågor om det finns någonting som tilldrar sig hans uppmärksamhet när han lämnar klubben så säger han att så icke är fallet utan han är den enda som vid den tidpunkten går ut genom dörren och han har ej heller något minne av att någon annan person vid samma tillfälle går in genom dörren. Han kan alltså icke på något sätt referera till sin avfärd från spelklubben på annat sätt än att han hade samtal med Sigge, som tidigare relaterats.

På mera detaljerade frågor så uppger Christer att han i samband med att han lämnade lokalen uppehöll sig vid det tidigare omnämnda bordet intill entrén och mannen med det ljusa håret satt fortfarande kvar vid samma bord och bör enligt Christer ha lagt märke till att Christer lämnade lokalen.

Om någon annan person bland de övriga gästerna lade märke till Christer känner han inte till.

Beträffande publiken på spelklubben så uppger Christer här att han endast har samtalat under kvällen med Sigge, fästmön Lena och mannen med det ljusa håret.

På direkt fråga så svarar Christer att han icke under kvällen pratat med någon person på klubben om någon typ av vapen.

Efter det att Christer kom ut ur spelklubben så begav han sig i samma raska takt tillbaka ner mot Stockholms central och han gick exakt samma väg som han kommit till spelklubben, d.v.s Sveavägens östra sida, rulltrappan ner, vid SE-Banken på Plattan, därefter trapporna upp från Plattan, Klara- bergsgatan och ner Vasagatan, trappan ner i kulverten mellan T-centralen och Stockholms centralstation, där han då går kulverten till Central- stationen och fram till spärren för pendeltåget med avgång norrut mot Rotebro.

Christer till frågas här om det finns någonting som har hänt på vägen i från spelklubben Oxen och till Stockholms central men han har inget minne av att han hört något utryckningsfordon, att han själv ramlat, att han träffat någon person som han känner sedan tidigare eller att han över huvud taget samtalat med någon person eller liknande omständigheter utan det är en vanlig promenad, helt utan störningar. Han lägger inte märke till någon- ting själv. Om någon annan person lägger märke till honom, kan han själv inte avgöra. Det finns heller ingen anledning till detta, enligt honom. Han kommer upp till spärren och säger sig då sannolikt ha tittat på någon klocka, men han har då inget minne av att han har gjort det och om han vid detta tillfälle när han passerar spärren betalar för sig eller plankar igenom, kan han icke minnas.

Beträffande detaljer kring avfärden från Stockholms central så tror Christer att tåget bör ha kommit in på spår 16, som det brukar göra, och han harvinget minne av att det skulle vara någon avvikelse ifrån det normala, vare sig när det gäller då spår eller tågets avgång tillbaka till Rotebro.

Han har icke något minne av att han samtalat med någon person, vare sig på perrongen eller senare på pendeltåget tillbaka norrut mot Rotebro. Det finns heller ingen annan händelse som kan göra att Christer kan styrka sin berättelse när det gäller avfärden från Stockholm utan det var en normal avgång och efter ett tag, Christer kan inte säga när, så har han somnat på pendeltåget.

Christer kan inte säga om han vid denna färd satt mitt i tåget, satt längst fram eller satt längst bak. Han kan över huvud taget inte relatera till den placeringen.

Beträffande resan tillbaka så säger Christer att det är osäkert när han somnade men det bör då självklart ha varit innan stationen vid Rotebro, eftersom hans avsikt var att gå av vid bostaden, utan han vaknade av att tåget stod stilla vid Märsta station och då fanns bara inne i vagnen, förutom Christer även en konduktör och Christer har minne av att konduktören på något sätt har väckt Christer och han begav sig då ut på perrongen där han då nyvaken, något berusad, kände ett stort behov av frisk luft.

Han tog dessutom en cigarett som han rökte och väntade sedan, som han upp- skattar det i cirka femton minuter på att tåget åter skulle gå tillbaka i riktning mot Stockholms central. Avgången skall då enligt Christers minne ha varit kl. 23.37 från Märsta, med ankomst till Rotebro kl. 23.47. Enligt Christer är det en resa som tar normalt cirka tio minuter.

På återresan så uppehöll sig i vagnen förutom Christer, en handfull människor och ingen av dem kände han till. Han pratade icke heller med dem.

Beträffande tiden, femton minuter, som Christer uppehöll sig på perrongen vid Märsta station så säger han att han till större delen satt på en bänk ute på perrongen och om han sedan gick vid tågets avgång, gick in i samma vagn eller inte, det kan han vid förhörstillfället icke erinra sig, men sannolikt menar han att så kan ha varit fallet.

Christer har sedan inget minne av att han samtalat med konduktören och ej heller, som tidigare nämnts, med någon annan person och tåget stannade cirka kl. 13 minuter före 24, vid Rotebros station. Vad Christer kan erinra sig så var han den enda personen som gick av tåget när det anlände till Rotebro och han har inte heller något minne av att det var någon annan person som steg på tåget och han har definitivt inte pratat med någon bekant eller annan person på perrongen, när han an- lände dit.

En tilläggsfråga beträffande avgången från Märsta så uppger Christer att han sannolikt då suttit och tittat på den stationsklocka som finns på perrongen och med bedömning av detta klivit på tåget ett par minuter innan tåget skulle avgå.

Beträffande när han lämnar perrongen vid Rotebr9 station, efter att ha klivit av tåget, så passerar han ut genom spärren och har inget minne av att han haft någon ögonkontakt med någon spärrvakt. Ej heller att någon annan person går framför honom och att han inte har något minne av att någon person går bakom honom, utan han lämnar perrongen utan att ha någon kontakt med någon person.

Han beger sig vidare genom kulverten och raka vägen hem, sneddar över parkeringsplatsen och upp till lägenheten.

Han minns att lägenhetsdörren var låst och att han öppnade dörren med hjälp av nyckel.

På direkt fråga så svarar Christer att han sannolikt inte har tittat på klockan när han kom in i lägenheten men han tror att klockan bör ha varit ungefär 23.55 när han anlände till lägenheten och detta i utgångspunkt ifrån avgångstiden för pendeltåget från Märsta och dess ankomst till Rotebro.

Avgångstiden från Märsta är 23. 32 med ankomst till Rotebro 23.47. Den normala promenadtiden från stationen till lägenheten är cirka fem minuter. Det ger vid handen, enligt Christer, att när han öppnar dörren och kommer in i lägenheten att klockan är 23.55.

Då Christer kom in i lägenheten så var det mörkt och ingen lampa var tänd.

I samband med att han tänder lampan så ser han att Ulf låg på golvet i köket och Christers intryck var att Ulf låg och sov och vaknade av Christers hemkomst i samband med att han tände lampan.

Den första frågan från Ulf till Christer är att han undrar hur det gick och med detta menar Christer att Ulf fråga gällde amfetamin och på detta hade då Christer svarat att det "bidde ingenting". De nämnde därvid inte ordet amfetamin utan bägge två var införstådda med om vad sam- talet gick ut på.

Beträffande Ulf vistelse i Christers lägenhet så säger han att han hade i och för sig förväntat sig att Ulf skulle vara kvar i lägenheten och detta var helt beroende på förväntningarna om att Christer skulle ha med sig amfetamin tillbaka. Christer minns inte om Ulf gav några ut- tryck för besvikelsen över att han inte hade med sig amfetamin.

Klockan är 13.15 och det blir ett kort avbrott.

Förhöret återupptas kl. 13.20.

Vad de samtalade om under den här tiden minns inte Christer, utan menar att de stundtals kanske satt tysta på grund av besvikelsen över att inte ha kommit över amfetamin och samtalade om saker och ting, men sannolikt efter omkring trettio minuter så säger Christer att han tänker gå och lägga sig och då nämner Ulf att han ska gå till en person som heter Ehrling och lägga sig och sova hos honom. I och med detta så lämnar Ulf Christers lägenhet.

Christer gick direkt och lade sig för att sova och har inte tittat på klockan. Han kan alltså inte avgöra vid vilken tidpunkt som Ulf exakt lämnade lägenheten, men han tror att klockan bör ha varit cirka 00.30, den 1 mars 1986.

Beträffande Ulf status så uppger Christer på fråga att hans bedömning är att Ulf var nykter när han lämnade lägenheten, eftersom det inte har funnits någon alkohol att tillgå för honom.

Enligt Christer så förflöt natten lugnt. Han lär ha somnat omedelbart och sedan sovit utan avbrott fram till, vad han i dag uppskattar, cirka 08.00 – 09:00 tiden på morgonen.

Han kan inte erinra sig att han har varit uppe och tänt i lägenheten. Exempelvis besökt toalett eller liknande.

Med anledning av tidigare frågor om eventuellt toalettbesök på spelklubben Oxen så uppger Christer att han inte kan erinra sig var han under kvällen eller natten har kastat vatten, men säger att det är inte alls omöjligt att han vid tågets uppehåll på perrongen i Märsta kan ha kastat vatten. Beträffande natten, så säger Christer på fråga, att han icke har något minne av att han skulle ha besökt toaletten under denna natt.

Christer är helt säker på att klockan var före 09.00 när han öppnade ytterdörren och rutinmässigt även denna morgon tog in Dagens Nyheter som han prenumererar på och lämnas utanför lägenhetsdörren.

Christer vill även minnas att han på vägen in ifrån ytterdörren, i riktning mot köket, på grund av den stora feta texten som var på DN:s framsida slog upp tidningen och fick då se att Palme hade mördats.

Christer vill här ge uttryck för att det är inte ofta som han haft känslor om att någonting, överraskande känslor, men i detta fall blev han verkligen överraskad och han menar här att han då går in och sätter sig i köket, vid bordet och att han där även börjar gråta. Med anledning av att Christer kände för Palme och var en sann Palmevän, så menar han här att han aldrig känt som han gjorde vid detta tillfälle och eventuellt så kan han ha fått någon form av chock och detta gav sig i uttryck i att han; bestörtning vill han tillägga här, så att han började gråta.

Samtidigt med att Christer nu sitter vid köksbordet och tar del av vad som skrivits i DN så ringer det på hans ytterdörr och när han går och öppnar så visar det sig att det är en granne som bor en trappa ner under honom, vid namn Anders Olsson. som kommer in till Christer och de sätter sig i hans kök och Anders menade på och frågade Christer om han vet vad det är för nånting som har hänt. Bägge två sitter då tysta i köket.

Enligt Christer så vill han minnas att Anders Olsson ser att Christer gråter. Christer själv har inget minne av att Anders Olsson skulle ha gråtit, men bägge två skulle ha suttit där och varit mycket bestörta.

Avbrott kl. 13.30.

Förhöret återupptaget klockan 13.40

I samband med att de satt i köket så ringde telefonen och Christer lämnade då köket och gick in och satt sig på sängkanten och svarade i telefonen.

Han minns då att Anders även följde med in och satte sig bredvid Christer på sängen. Den person som ringde Christer var en gammal god vän, en finne, vid namn Rista, och samtalsämnet gick omedelbart in på mordet på Olof Palme och Christer minns att han uttryckte för Rista "jag sitter här och gråter". Rista berättade då att han själv hade gått runt och gråtit och han hade bland annat med ett besök i en fiskaffär i Rotsunda, gråtit och personerna i affären hade då uttryckt att de i och för sig inte höll med honom, delade hans uppfattning om Palme, när det gällde politiskt, hur pass kraftigt sorgen kändes, men Rista säger bland annat till Christer, "herre gud vad jag älskade den mannen., nu har jag inga tårar kvar".

Direkt på fråga om att Christer här under morgonen är i kontakt dels med Rista och dels med Anders så gällande sina egna förehavanden på kvällen så har han inget minne av att han berättat för dem att han varit inne i Stockholm, rätt nära mordplatsen, kvällen innan. Men han finner det för troligt att han har berättat detta. Han vill uttrycka att det är högst troligt att han har berättat detta för Rista och Anders.

Christer tillfrågas med anledning av att han är vid förhörstillfället försedd med mustasch, hur förhållandet var med detta den 28 februari 1986. Han säger då att han hade mustasch, lika stor som den han har i dag och att mustasch har han haft oavbrutet sedan 1976.

Fortsättningsvis på direkta frågor så säger Christer att han är helt säker på att han den 28 februari 1986 hade mustasch. Han har icke haft denna mustasch avrakad.

Förhöret avbryts klockan 13.50 och Christer underrättas om möjligheten att ta del av det in dikterade förhöret, men han önskar icke detta, utan nöjer sig med såsom det är in dikterat. Han önskar däremot ta del av det i skrift när det sedan har utskrivits.