Mordet på Olof Palme.

SOU 1999:88.4.3.2 Polisman L.

Polisman L tjänstgjorde vid tiden för mordet på fordonsroteln vid Stockholms polisdistrikt, men var sedan 7 januari 1986 sjukskriven. Veckan efter mordet lämnade kollegor till polisman L tips om denne. Ett antal omständigheter av intresse kom fram.

Polisman L stämde ganska bra in på det signalement som fanns. Han uppgavs vara lik fantombilden, innehade en revolver av ett slag som skulle kunna vara aktuellt som mordvapen och han uppgavs frekventera restaurang Karelia, som är belägen i kvarteren kring mordplatsen. Dessutom framkom att han i ett tidigare tjänsterum haft artiklar rörande politiska våldsbrott m.m. uppsatta på väggen. – Beträffande revolvern kom det fram att denna beslagtagits den 6 januari 1986 under anmärkningsvärda omständigheter. En bil hade påträffats den natten stående på tvären framför ett övergångsställe på Regeringsgatan 66. Bilen var i oordning, med ett fönster trasigt, dörrarna olåsta, tändkablarna löst hängande under instrumentbrädan etc. Bilen, som inte var stöldanmäld, visade sig tillhöra polisman L. Denne uppgav sedermera att det var han som hade disponerat bilen vid tillfället. I baksätet påträffades en portfölj, som innehöll diverse papper, en kikare och en med fem patroner laddad revolver av märket Smith & Wesson .38 special.

Polisman L hade efter mordet företagit en uppmärksammad bilresa söderut tillsammans med en Lars L. De hade färdats i en svart Mercedes med ”sotade” rutor och dragit till sig uppmärksamhet. De hade vid flera tillfällen kontrollerats av polis, varvid de lämnat motstridiga besked om sina förehavanden och planer. – Lars L hade dessutom för egen del lämnat uppgifter om iakttagelser han gjort före mordet (han skulle sedermera också ange polisman L för mordet). Sammantaget var omständigheterna så anmärkningsvärda att polisman L och Lars L greps när de den 7 mars 1986 på sin resa anlöpte Malmö med färja efter ett besök i Köpenhamn. Polisman L hördes omgående och fick även delta i en konfrontation. Han släpptes därefter. Samtidigt med förhöret genomfördes efter beslut av chefsåklagaren K.G. Svensson husrannsakan i polisman L:s bostad. Polisman L uppgav vid förhöret att han då mordet begicks besökt ett nöjesställe i Norrtälje tillsammans med ett antal angivna personer. Uppgifterna kontrollerades och visade sig ge stöd för polisman L:s uppgifter. Inget annat som kunde ge grund för misstankar mot honom framkom.

I april 1986 beslutade Per-Göran Näss att det inte skulle vidtas några ytterligare utredningsåtgärder mot polisman L. Polisman L:s va pen provsköts dock drygt ett år senare. Enligt besked från SKL talade inget för att mordplatskulorna utskjutits ur revolvern i fråga. – Upp gifter angående polisman L fortsatte att flyta in från Lars L. Redan den tidigare utredningen hade emellertid, som det heter i Per-Göran Näss utredningsunderlag, visat ”att Lars L saknar trovärdighet”

Utredningsåtgärderna avseende polisman L blev föremål för JO:s prövning (JO:s beslut 1986-10-22). I en anmälan till JO i mars 1986 riktade polisman L kritik mot säkerhetspolisen för dess ingripande mot honom. Per-Göran Näss kommenterade klagomålen utförligt. Han skrev bl.a:

Polisman L har uttryckt farhågor att han kan få svårt att gå tillbaks till tjänsten som polis. Skulle dessa farhågor till någon del besannas torde emellertid orsaken därtill icke stå att finna i annat än polisman L:s egna förhållanden och icke bero på säkerhetsavdelningens handläggning av detta ärende.

JO bedömde dels gripandet och förhöret den 7 mars 1986, dels den samtidigt företagna husrannsakan i polisman L:s bostad. JO godtog genomgående de överväganden säkerhetspolisen gjort och fann inte att förhör, hämtning eller husrannsakan genomförts på något otillbörligt sätt.

Polisman L, som inte synes ha återkommit i polistjänst, begick självmord i vittnens åsyn i oktober 1993.