Mordet på Olof Palme.

SOU 1999:88.4.3.2 Polisman I.

Polisman I är identisk med det på annat ställe förekommande polisbefäl som beordrade ut poliser till polisman E:s vattenläckande lägenhet. Det var också polisman I som höll tal på ”polisfesten” den 1 mars 1986, där det – på tämligen lösa grunder – gjorts gällande att det förekommit en skål för mordet (se nedan, Polisfesten den 1 mars 1986). Det finns också ett sent in kommet spaningsuppslag angående polisman I; i mars 1992 inkom ett tips till åklagaren Anders Helin. Det förmedlades av en annan åklagare, Ulf Engberg, som hade kontaktats av en Georg A angående polisman I. – Georg A hördes i samma veva. Ett tiotal dagar före mordet hade han iakttagit polisman I utanför sin bostad. Polisman I hade uppträtt störande. Georg A hade tilltalat honom varvid I ropat ”fanskapet klarade sig i kväll, men nästa gång tar vi honom”, ”det är Palme vi är ute efter” och ”den där jävla sossen har förstört hela samhället”. Vid tillfället var polisman I enligt Georg A påverkad. Georg A tog med polisman I in till sig för att lugna ner denne. I stannade någon timma eller två. Han fortsatte säga saker som att Hitler var ett fenomen, antydde att han bar revolver och uttalade hotelser mot en kvinna som bodde under Georg A. Polisman I brukade besöka kvinnan i fråga av och till. – Förhörsledaren har gjort en anteckning angående förhöret, av vilken framgår att Georg A hade druckit alkohol före förhöret och att det varit ”svårt att hålla den röda tråden”. Förhörsledaren bedömde dock att Georg A uppfattat händelserna så som de återgetts i förhöret. – I maj 1992 hölls förhör med polisman I. Han tillbakavisade uppgifterna att han skulle ha uppträtt som påståtts. Däremot medgav han att han någon gång vid den aktuella tiden efter en fest begett sig till området i fråga för att söka upp sin ”särbo”. Han var spritpåverkad och hade inte klart för sig vad klockan var. Han hade sökt kontakt med kvinnan genom att kasta sten på hennes fönster. Han ville minnas att de bägge bjudits in till Georg A. Det var inte uteslutet att det där förekommit något ”politiskt käbbel”. De angivna uttalandena finner han helt orimliga; han brukade inte uttrycka sig på det sättet, inte heller i berusat tillstånd. Han hade inget vapenintresse och hade inte haft annan kontakt med vapen än via militärtjänsten och sitt tjänstevapen. I fick vissa frågor om vad han gjorde på mordkvällen och svarade att han sannolikt var hemma i bostaden; nyheten om mordet hade han fått av kollegan polisman B, som hade ringt, förmodligen på morgonen den 1 mars. – Några ytterligare utredningsåtgärder, förutom slagning, har ej vidtagits.