Mordet på Olof Palme.

1991-04-19 09:00:00910419_090000Senast uppdaterad 2022-07-08

A:13812-1 Förhör med Lena Ö.

Den 19 april 1991 Kl. 09:00 A:13812-1

Förhörsledare: Polis Ewa-Marie A och Polis Sören M

RK-A2:s lokaler

Lena Ö informeras om att förhöret gäller hennes arbetsuppgifter och förehavanden under kvällen och natten 86-02-28--03-01.

Lena berättar att hon den aktuella natten, 86-02-28. arbetade som undersköterska på Sabbatsbergs sjukhus kirurgakut. Det var hennes första kirurgnatt. Tillsammans med henne arbetade också en undersköterska vid namn [MASKAT].

Lena beskriver läget på kirurgakuten den aktuella kvällen såsom stökigt och allmänt rörigt. Den tjänstgörande personalen var också inringd från olika pass.

Någon gång strax före klockan tjugotre på kvällen ringde larmtelefonen på kirurgakutens expedition och via den fick Lena beskedet: "Man skottskadad, fem minuter". Lena kände att hon just då blev lite nervös i anledning av att det var hennes första tjänstgörande natt på akuten. Hon samtalade med en kollega som lugnade henne och menade på att det hela bara kunde vara en enkel skottskada i en arm. Kort senare, Lena säger att det inte ens gick fem minuter, inkom ambulansen och hon mötte den med en så kallad bårvagn. Hon fick ögonkontakt med en av ambulansmännen, vilken hon känner sedan tidigare, och kunde via den tyda sig till att det hela var mycket allvarligt. Hon såg sedan också att mannen som låg på båren, vilken hon just då inte på något sätt kände igen, var mycket blodig.

Lena förstod genast att läget var mycket allvarligt och det uppkom raskt ett mindre kaos på kirurgmottagningen. Hon hörde sedan någon säga att mannen på båren var Olof Palme och i samband med detta vände hon sig också om och såg då fru Lisbeth Palme stående precis innanför dörrarna på kirurgakuten, lutande sig mot en bårvagn. Lena slogs av tanken att det hela kunde ha varit ett attentat, varför hon reagerade med att slita in fru Lisbeth Palme i en "skrubb".

Lena förtydligar det hela med att det var ett litet vilrun. Lisbeth Palme sade spontant till i samband med detta; "Bry dig inte om mig, ta hand om Olof". Lena upplyste dock fru Palme om att det var tillräckligt mycket folk som tog hand om Olof Palme och upplyste henne vidare om att hon hade för avsikt att hålla Lisbeth Palme sällskap i rummet. Lisbeth Palme var vid detta tillfälle mycket skärrad och uppfattade henne som chockad men helt redig. Lisbeth Palme svarade klart och redigt på de frågor som ställde till henne vid det aktuella tillfället.

I anledning av att Lena fått klart för sig att mannen på båren var allvarligt skadad, så drog hon också slutsatsen att denne troligtvis skulle avlida. Hon började därför prata med Lisbeth Palme om döden och samtalet rörde bland annat [MASKAT] pappas död och andra allmänna saker runt döden.

Under samtalets gång satt Lena och kramade fru Palme. Plötsligt sa fru Palme: "Det svider på ryggen". Lena tittade då bak på Lisbeth Palmes rygg och såg då två hål i Lisbeth Palmes kappa. Lisbeth Palme tog därefter av sig sina kläder och Lena konstaterade då att Lisbeth Palme hade en sårskada på ryggen. Lena beskriver skadans läge som att det låg mellan skulderbladen mitt på ryggen. Det var en skada liknande ett piskrapp eller en brännskada. Det var inte något rinnande blod, vilket det inte heller är från en eventuell brännskada. Vidare beskriver Lena skadan såsom varande cirka 20 centimeter lång, löpande från vänster sida på ryggen mot höger. Skadan var bredare på ryggens vänstra sida och avsmalnande mot höger. Vidare säger att sårskadan var cirka 3-5 millimeter djup. antar att det fortfarande idag finns en ärrbildning efter den skada som uppkommit på ryggen.

Kappan som Lisbeth Palme hade på sig vid den aktuella tidpunkten togs senare under den aktuella natten omhand av polis på platsen.

Lena och Lisbeth Palme satt tillsammans i vilrummet i uppskattningsvis 1½ - 2 timmar. Under denna tidsperiod satt de helt ensamma och stördes enbart av ett polisbefäl, uniformerad, som kom in och tillfrågade Lisbeth Palme om han kunde hålla ett förhör med henne. Hon vägrade detta och det enda de samtalade om var den signalementsbeskrivning som Lisbeth Palme lämnade. Lisbeth Palme beskrev gärningsmannen då såsom varande en medelålders man mörk, iklädd blå jacka. Längden beskrev hon vara ungefär i den närvarande polismannens storlek.

Under den samvaro Lena och Lisbeth Palme hade i rummet, tillfrågade vid ett tillfälle Lisbeth Palme; "Vem kan ha gjort detta". Lisbeth Palme nämnde då spontant namnen Ustaia och PKK. kan inte säga vilket utav namnen Lisbeth Palme nämnde först. På fråga om Lisbeth Palme gick någonting närmare in på varför just dessa namn, organisationer, skulle vara aktuella, säger Lena att Lisbeth Palme nämnde någonting om eventuella tidigare hotelser från PKK. Lena kan inte vid förhörstillfället dra sig till minnes exakt hur ordalydelsen föll. Lena vill minnas att Lisbeth Palme nämnde någonting om att dessa ville åt honom, d.v.s Olof Palme.

Under samtalets gång kom de också in på Olof Palmes eventuella bevakning och Lisbeth Palme hade då nämnt att Olof Palme sagt att han inte ville ha några vakter. Denne ville leva som en fri man. Lisbeth hade vidare sagt att Olof. är en sådan människa. Lena säger att Lisbeth Palme vid denna tidpunkt inte pratade om Olof Palme såsom varande hennes make utan mer som en offentlig person.

Lisbeth Palme berättade också att hon och maken varit på bio och att de promenerat, i armkrok, tillsammans och att hon vid något ställe, Lena vill minnas Dekorima men är inte säker på detta, hade pekat in i ett skyltfönster för att visa på Olof Palme någonting i detta. De hade sedan gått vidare och plötsligt hade Lisbeth Palme hört en smäll. Fru Palme hade beskrivit smällen som kommande från en nyårssmällare. Hon hade samband med detta vänt sig om och uppfattade då flera smällar, varefter hon vände sig tillbaka och då såg hon att hennes make föll till marken. Därefter berättade hon att hon såg en man som försvann springande från platsen.

Lena hade under samtalets gång frågat Lisbeth Palme om denna inte såg någon eller kände igen någon person. Da hade Lisbeth Palme berättat, att vi mötte en man och sedan hörde hon smällarna och sedan såg hon en man springa från platsen. Lena kan dock inte säga om Lisbeth Palme menade att det var samme man som hon mötte och som också sedan sprang från platsen. Vidare har Lena bildat sig den uppfattningen att Lisbeth Palme inte på något sätt känt sig iakttagen eller obehaglig till mods innan händelsen inträffade. Lenas uppfattning är att Lisbeth och Olof Palme promenerat helt avslappnat från bioföreställningen.

Lisbeth Palme hade vidare berättat att när den första polispatrullen anlände till platsen, hade en av polismännen kommit fram till henne och frågat vem det var som låg på marken. Hon berättade att hon då skrikit till denne; "Ser inte att det är Olof Palme, det är min Olof".

När Lena och Lisbeth Palme suttit tillsammans i cirka en timme kom undersköterska in i rummet. Denne sade ingenting närmare utan gick bara fram och kramade om Lisbeth Palme. Lena förstod då att Olof Palme var död och är också av den uppfattningen att Lisbeth Palme direkt förstod detta utan att någon närmare sade någonting. En kortare stund därefter kom också behandlande läkare i kirurgjouren doktor [MASKAT] alternativt [MASKAT] in i rummet och beklagade sorgen för Lisbeth Palme. Denne stannade inte någon längre stund i rummet.

Efter dödsbudet ville Lisbeth Palme ringa till sina barn. De bytte därför helt kort rum, till ett rum där det fanns en telefon, och ringde upp Joakim Palme. När hon fått kontakt med denne gav hon luren till Lisbeth Palme och denna sade då direkt: "Det vi alla har fruktat det har hänt". Hon berättade sedan helt kort för sonen vad som inträffat. Därefter kontaktades också Mårten Palme och försök gjordes att få kontakt med yngste sonen, denne befann sig dock vid den aktuella tidpunkten i Frankrike. Lisbeth Palme ville då att kontakt skulle tas med [MASKAT] Sveriges ambassadör i Frankrike, för att denne sedan skulle kunna få kontakt med den yngste sonen. I samband med att barnen kontaktades ville också fru Palme ha hjälp med att kontakta nuvarande statsministern Ingvar Karlsson samt Olof Palmes pressekreterare [MASKAT] tillfrågas om namnet möjligtvis kan ha varit [MASKAT] och hon säger då att detta är helt möjligt.

I samband med telefonsamtalen kom en civilklädd polisman, Lena vill minnas att denne presenterade sig som att han kom från SÄPO, och ville hålla ett förhör med Lisbeth Palme. Lisbeth Palme reagerade med att säga; "Nej, nu vill jag inte prata med någon om något innan jag får stöd" Lena fick då den uppfattningen att Lisbeth Palme inte ville ha någon som helst kontakt med polisen ensam.

Lena och Lisbeth Palme tillbringade sedan ytterligare en halvtimme till en timme tillsammans i det tidigare nämnda vilrummet. Därefter kom de anhöriga till platsen och också regeringsmedlemmar. Lena gjorde då det möjligt för familjen Palme att disponera kirurgakutens personalrum och i samband med detta så satt Lena inte längre hela tiden tillsammans med Lisbeth Palme. Lena ansåg att hon lämnat över ansvaret för Lisbeth Palme till de anhöriga.

Lena hävdar med bestämdhet att hon tillbringat tiden i vilrummet tillsammans med Lisbeth Palme helt ensam bortsett från det tillfälle när undersköterskan, den behandlande läkaren och tidigare nämnd uniformerad polisman var in i rummet. Ingen av dessa eller någon annan person har sett det sår som Lisbeth Palme hade på ryggen. Lena reserverar sig från de tillfällen när hon själv inte var tillsammans med Lisbeth Palme. Det är då möjligt för någon annan att ha sett såret. Såret har han dock beskrivit för kirurgläkaren [MASKAT] eller [MASKAT] Denne tittade dock inte på såret utan uppmanade bara att lägga ett torrt förband över detta. Vidare säger Lena att hon samtalade med någon utav Palmes anhöriga på platsen om såret och denne, vilken fick intrycket av att vara läkare, sa att denne skulle se till såret och skickade också med kompresser och tejp för behandlingen.

Lena nämner också att uppskattningsvis ett år efter mordet kontaktades hon av en obducent på Statens Rättsmedicinska Anstalt i Solna. Lena kan inte dra sig till minnes namnet på denne. Obducenten, rättsläkaren, frågade om Lisbeth Palmes skada på ryggen. Lena lämnade vid detta tillfälle en beskrivning på skadan och är av den uppfattningen att hon hade skadans utseende i helt färskt minne vid detta tillfälle. Vidare kan nämnas att rättsläkaren var tämligen upprörd över att ingen undersökning och ordentlig dokumentation hade gjorts av den sårskada som fanns på Lisbeth Palmes rygg.

Lena berättar vidare att någon gång vid tretiden på natten mellan den 28 februari och 1 mars, i samband med att de anhörige kommit till platsen, vill hon minnas att en civilklädd polisman höll ett förhör med Lisbeth Palme. Lena uppfattning är att det var en polisman från Säpo och hon håller det också för troligt att Lisbeth Palme och polismannen var ensamma vid förhöret.

För att återkomma till Lisbeth Palmes skada kan också nämnas att ingen som helst dokumentation rörande denna finns från sjukhusets sida.

Lena tillfrågas om det hon berättat i förhöret är helt självupplevt eller om det är möjligt att hon blandat ihop det hon berättat med vad hon läst och hört i tidningar och TV. Lena säger att hon anser sig vara helt säker på att det hon berättat i förhöret är självupplevt. På fråga om hon följde rättegången runt Christer Pettersson någonting, säger hon att hon följde den lite men att hon aldrig vid något tillfälle hörde Lisbeth Palmes vittnesmål. Det har reflekterat över är skillnaden mellan den signalementsbeskrivning som återgivits i tidningar och TV och den signalementsbeskrivning med hänvisning till polismannens längd som Lisbeth Palme gjorde på sjukhuset. Lena uppfattade polismannens längd, storlek, såsom helt enorm. Slutligen kan nämnas att i ungefär ett års tid efter mordet hade en mycket klar minnesbild av vad hon sett och hört på sjukhuset. Den grumlades något efter hennes samtal med Robert Aschberg. Hon kände då att hon blev lite osäker på sina uppgifter.

Till protokollet kan nämnas att kontakt med Aschberg gällde en artikel i tidningen Expressen ett år efter mordet.

F = Förhörsledare

L = Lena

F. Du har hört vad jag har läst in på bandet. Har jag förstått dej rätt och har jag relaterat dej riktigt?

L. Ja, det tycker jag.

F. Då avslutar vi förhöret klockan 10.55.

Ewa-Marie Aghede Krinsp.

Tillägg: Den hördas namn, som i texten angivits vara [MASKAT] skall vara [MASKAT]


QÖ:12823 Avsnitt Q - redogörelse och förslag.
A:13812-3 Förhör med Sundh.