Mordet på Olof Palme.

YD:15242 SAMMANSTÄLLNING PKK.

NLEDNING

Som ett led i förundersökningen rörande mordet på statsminister Olof Palme fick Rikskriminalens Palmegrupp - RKP-A2 - och kammaråklagare Per-Erik Larsson, den 1 maj 1992, i uppdrag av undersökningsledaren och biträdande riksåklagaren Axel Morath att göra en förnyad genomgång och en sammanställning av tillgängligt material med anknytning till det s k PKK-avsnittet. Sammanfattningen skulle ha som syfte att göra materialet mer koncentrerat och överblickbart i syfte att underlätta en slutlig bedömning av detta avsnitt av utredningen. Uppdraget har utförts av kriminalinspektörerna Ola Boija och Bengt Fredriksson under ledning av kammaråklagare Per-Erik Larsson. På grund av ändrade anställningsförhållanden lämnade Bengt Fredriksson gruppen i september månad, men han har fortlöpande bistått med upplysningar och råd då detta varit påkallat. Polisöverintendenten Jörgen Almblad har medverkat till att upplysningar och visst material överlämnats från Säkerhetspolisen till Palmegruppens. Informationen har varit värdefull och delvis underlättat bearbetningen och, i den mån det varit möjligt, bedömningen av vissa avsnitt. Då tveksamhet uppstått rörande handläggningen, rättsfrågor m.m. har samråd skett med Axel Morath, överåklagare Solveig Riberdahl och chefsåklagare Anders Helin.

Sammanställningen omfattas, dels av material från utredningen under f d länspolismästare Hans Holmérs ledning och som kom att ingå i det s.k. permsystemet, (pärm nr 1 - 17, ca 12000 sid), dels och utredningen efter operation Alfa den 20 januari 1987

Den 5 februari 1987 beslutades att ledningen av förundersökningen av mordet på Olof Palme i fortsättningen skulle ankomma på riksåklagaren och att spaningsenheten skulle ledas av Rikspolisstyrelsen med Ulf Karlsson som spaningsledare.

Hans Holmér avgick som länspolismästare den 5 mars 1987. Formellt sett var han i tjänst till den 14 september 1987. Kriminalkommissarie Hans Ölvebro är sedan den 1 nars 1988 spaningsledare för 25 kriminalpoliser i den särskilda utredningsenheten vid Rikspolisstyrelsen som utreder mordet på Statsminister Olof Palme.

Efter operation Alfa fortsatte Säkerhetspolisen, biträdda av våldsroteln i Stockholm, spaningsroteln i Stockholm och Rikskriminalen att samla in fakta om och att bearbeta PKK-avsnitten. Man ansåg att PKK kunde ha såväl motiv, lämplig organisation som den erfarenhet som krävdes för att utföra attentatet. En central roll i detta arbete fick den sk. "arbetshypotesen".

Våren 1988 framlade kriminalkommissarie Walter Kegö och hans kollega Jan-Henrik Barrling en "arbetshypotes" där PKK på angivna skäl antogs stå bakom mordet på Olof Palme. Som stöd för antagandet anfördes omständigheter och uppgifter från bl.a. telefonavlyssning, anonyma respektive icke anonyma uppgiftslämnare. I anledning härav har ett flertal utredningsåtgärder vidtagits för att kunna bedöma hypotesens bärighet.

Resultat av vidtagna åtgärder och gjorda bedömningar redovisas under de aktuella avsnitten i denna sammanställning.

För att underlätta förståelsen av den systematisering som skett av materialet lämnas först en historik över hur detta registrerats.

HISTORIK, REGISTRERING OCH MATERIAL AVSEENDE PKK.

I det följande skall kortfattat beskrivas hur material rörande PKK har behandlats/registrerats inom ramen för utredningen av mordet på statsminister Olof Palme. För att öka förståelsen av redogörelsen, skall först beröras allmänna principer för det sk FÖRUNDERSÖKNINGSREGISTRET.

Förundersökningsregistret, i fortsättningen kallat FU-registret, är ett ADB-baserat personregister, vars ändamål är att utgöra hjälpmedel för att lagra, systematisera och återvinna uppgifter i förundersökningar med komplicerat och/eller omfattande utredningsmaterial. Med stöd av 6a paragrafen datalagen (1973:289) har datainspektionen meddelat föreskrifter för förande av sådant register inom polisväsendet. För närvarande föres sådana register vid ett större antal polismyndigheter, företrädesvis vid utredning av s.k. spaningsmord, där det visat sig vara ett värdefullt hjälpmedel.

Inom den, för det aktuella ärendet upprättade spaningsorganisationen, är det registerenheten, som har att kontinuerligt föra FU-registret i nära samverkan med spaningsledningen. Av praktiska och rationella skäl bör allt spaningsmaterial registreras innan det fördelas på övriga enheter för bearbetning, alltså ingå som ett första moment i handläggningsrutinen. Registerenheten är sålunda den centrala plats dit alla inkommande uppslag och utredningshandlingar skall lämnas.

Registreringen är en form av diarieföring av spaningsmaterialet som leder till en fullständig systematisering av detta. iakttagelser, händelser, förhållanden och åtgärder, som anknyter till varandra, sammanförs eller sammankopplas åtminstone med en hänvisning. Misstankar mot en viss person samlas och signaleras i registret. Syftet är att skapa en så fullständig bild som möjligt av iakttagelser och händelser på en viss plats eller i en viss situation och att sammanställa en misstänkts signalement, förehavanden etc. Registrering av uppslagen sker härför i obruten nummerföljd med fördelning på vissa avsnitt, varefter uppslagen insorteras i olika pärmar och bearbetas. Namn och sakuppgifter med hänvisning till respektive uppslag inlägges i det ADB-baserade FU-registret.

Mordet på Olof Palme

Vad ovan sagts är det normala förfaringssättet vid utredning av s.k. spaningsmord, ett ofta beprövat förfaringssätt vid våldsroteln i Stockholms polisdistrikt och Rikskriminalens våldsrotel, vilka haft att handlägga ett stort antal utredningar av beskriven typ.

Utredningen av mordet på Olof Palme den 28 februari 1986 kom på många sätt att förändra den bilden. Utredningen antog redan från början sådana proportioner, vad avser mängden av inkommande tips, utredningshandlingar etc, att det gängse förfaringssättet till vissa delar måste överges. Från första stund ingick i princip alla avdelningar inom Stockholms polisdistrikt, Rikskriminalen och Säkerhetspolisen i spaningsorganisationen. Ett särskilt ledningsorgan upprättades under länspolismästare Hans Holmérs ledning, som kom att fungera som spaningsledning.

Registrering av inkommande tips, uppslag etc blev från början en övermäktig uppgift för registerenheten vid Stockholmspolisens våldsrotel, varför den till vissa delar även kom att utföras vid Rikskriminalen. Vad detta fick för konsekvenser har bl.a. utförligt beskrivits i Juristkommissionens rapport över utredningen av mordet.

En påtaglig negativ effekt blev, att registerenheten miste sin ovan beskrivna centrala placering i spaningsorganisationen, vilket i sin tur medförde svårigheter att åstadkomma en fullständig kontroll över inkommande uppgifter avseende tips, handlingar etc som skulle ingå i utredningen.

Efter det att Palme-utredningen omorganiserats, senast 1988-03-01, i en särskild utredningsgrupp vid RPS, med iakttagande av de principer som gäller för spaningsorganisationen vid utredning av grövre våldsbrott, har dessa svårigheter övervunnits.

REGISTRERING AV UPPGIFTER RÕRANDE PKK

I floden av inkommande tips kunde redan från början urskiljas sådana, som utpekade personer härstammande från Turkiet, personer tillhörande olika turkiska/kurdiska separatiströrelser som inblandade på ett eller annat sätt i mordet på Olof Palme. Av rationella skäl samlades/registrerades dessa uppgifter i särskilt avsnitt, avsnitt Y. Man kan säga, att alla uppgifter med anknytning till Turkiet i någon form kom att samlas i detta avsnitt. Spaningsledningen beslutade i ett mycket tidigt skede av utredningen att ansvaret för registrering och bearbetning av sådana tips skulle åvila Rikskriminalen, varför en särskild utrednings- och registreringsgrupp upprättades där.

Rikskriminalen kom även att handlägga ytterligare några avsnitt i utredningen, men i princip registrerades och bearbetades utredningen i övrigt av Stockholms polisdistrikt. Säkerhetspolisen kom att fungera som komplement till bägge avdelningarna med sin speciella kompetens.

Redan från början tilldrog sig den kurdiska separatistorganisationen PKK intresse från utredningens sida som eventuellt inblandade i mordet. Organisationen hade såväl 1984 som hösten 1985 varit föremål för intresse i samband med mordutredningar i Uppsala och Stockholm. Det rörde sig om mord på avhoppare från organisationen. PKK hade dock av svenska regeringen förklarats som terroristorganisation, varför man kunde tänka sig motiv från PKKs sida att utföra ett riktat attentat mot svenska intressen, särskilt då företrädare för den svenska regeringen.

Ett antal personer, som misstänktes vara organiserade inom PKK och vistades i Sverige, företrädesvis inom Stockholms län, hördes också inledningsvis beträffande sina förehavanden vid tidpunkten för mordet på Olof Palme. Dessa förhör finns redovisade i avsnitt Y. Förhören hölls av personal både från Stockholm och Rikskriminalen, med kunskap om PKK efter ovan nämnda mordutredningar.

Under våren 1986 kom allt större intresse att riktas mot PKK som varande inblandade i mordet. Efter att tips inkommit om leverans av vapen - särskilt då revolver av fabrikat Smith & Wesson - till PKK från en intagen på Täby-anstalten, framstod PKK som ytterligt intressant i mordutredningen, varför spaningsledningen styrde över allt större resurser till denna bearbetning.

Materialet rörande förhållandena på Täby-anstalten och vapenöverlåtelsen finns registrerat under avsnitt P i utredningen

Spaningsledningen kom under sommaren 1986 att inta den ståndpunkten att PKK troligtvis låg bakom mordet på Olof Palme. PKK blev det sk. "huvudspåret". Det ålåg dock att beakta och utreda alla övriga uppslag, varför en del av utredningspersonalen, företrädesvis från våldsroteln i Stockholm med hjälp av inkommenderad personal, avsattes för denna uppgift.

Under hösten 1986 koncentrerades stora utredningsresurser, främst från Rikskriminalen och Säkerhetspolisen, till att insamla och sammanställa all tänkbar information och kunskap om PKK, från såväl Sverige som utlandet, främst Europa.

Allt som var känt om PKK och dess aktiviteter skulle nu tillföras utredningen i syfte att öka kunskaperna om PKK, samt förbereda en aktion mot PKK, den sk. "operation Alpha". Tillslaget skulle ske vid lämplig tidpunkt efter denna faktainsamling.

Registrering av fakta-material

Spaningsledningen beslutade inför insamlandet av faktamaterialet, att frångå den gängse registreringsmetodiken av materialet. Skälen för detta beslut är oklara och möttes av viss kritik, främst av den anledningen att stora svårigheter skulle uppstå att integrera informationen från faktamaterialet med den övriga utredningen.

Det beslöts, att fakta-materialet rörande PKK skulle samlas och systematiseras i en pärmserie. Pärmserien skulle indelas i olika avsnitt, nr 1 - 17, där varje avsnitt avsåg visst material. Vad avsnitten avsåg framgår av denna sammanställning fortsättningsvis. Varje i materialet ingående sida skulle pagineras.

Materialet skulle, som nämnts, ej dataregistreras på gängse sätt liksom övrigt utredningsmaterial. I själva verket skulle materialet överhuvudtaget ej dataregistreras. I stället skulle slutsatser, kommentarer, spaningsledningens åtgärder etc, med utgångspunkt från faktamaterialet, sammanställas i ett separat dataregister, vilket skulle föras vid spaningsledningen, skilt från den övriga utredningen.

Kommentar; den databas, i vilket detta register fördes, finns idag ej längre kvar. Informationen finns överförd till pappersmedia.

För att ändå kunna erhålla någorlunda kontroll över materialet upprättades, på initiativ av våldsroteln i Stockholm, ett dataregister på det insamlade och systematiserade materialet. I särskild databas infördes och registrerades i princip alla handlingar och förekommande personer. Handlingarna beskrevs kortfattat till sitt innehåll samt förekommande personer till namn, med angivande av aktuellt pärmnummer samt sida. Detta gör det möjligt att idag återfinna en viss handling eller var någonstans en viss person förekommer i materialet.

Kommentar; databasen, benämnd bas 8, finnes fortfarande.

Till faktamaterialet rörande PKK fördes även de uppgifter rörande kurder, PKK etc som förekom i "den ordinarie" mordutredningen och ingår med ett särskilt avsnitt, nr 8 RKmaterial. I princip alla uppslag i avsnitt Y, som nämnts inledningsvis.

Under denna fas av PKK-bearbetningen, "faktainsamlingen", förekom ingen egentlig bearbetning av uppslagen av traditionell kriminalpolisiär karaktär. I stället gick arbetet ut på att insamla, systematisera och sammanställa uppgifterna inför det planerade tillslaget. Inför aktionen bedrevs även riktad spaning mot ett antal personer, både fysisk och via telefonkontroll. Redovisning av denna spaning är införd som särskilt avsnitt i pärmserien.

Utredningen av PKK som varande inblandad i mordet på Olof Palme antog, efter den 20 januari 1987, delvis annan karaktär och under former som väl beskrivits i andra sammanhang.

Vad beträffar det i utredningen ingående PKK-materialet kan man i princip säga, att materialet består intakt. Någon ytterligare information är ej tillförd faktapärmarna efter

den 20 januari 1987. De uppslag och informationer, som efter detta datum inkommit till utredningen rörande PKK, har bearbetats och registrerats på sedvanligt sätt i utredningen under lämpligt avsnitt.

PKK ingår idag i utredningen som ett av många uppslag, vilka bearbetas på sedvanligt sätt inom ramen för den särskilda utredningsgruppen som har att handlägga mordutredningen.

PKK - EN KORT HISTORIK

Det finns ca 20 miljoner kurder, vilket gör dem till det största folket utan egen stat på jorden. Efter det Osmanska rikets sammanbrott 1918 delades det, av kurder befolkade området, upp i fem olika stater. Hos alla kurder är anspråket på en egen stat starkt förankrat.

Sedan omkring 600-talet lever kurderna, som etniskt inte alls är släkt med de turkiska folken, inom ett område som huvudsakligen omfattar dagens Östturkiet, västra Iran, norra Irak samt delar av Syrien och Sovjet. Kurderna har sedan dess fört en enveten kamp för att uppnå en autonom kurdisk stat. De har därvid lidit stora nederlag mot de framträngande turkiska folken. Kurderna tvångsislamiserades under 600-talet genom osmanerna, som aldrig lyckades integrera kurderna i sin stat. Det Osmanska riket delades efter första världskriget upp i Turkiet, Iran och Syrien. 1919 till 1923 pågick det turkiska befrielsekriget under ledning av ATATÜRK, som för att kunna nå framgång var beroende av kurdernas hjälp. I fördraget i Serves (1919) lovade han dem en autonom stat, Kurdistan, varvid kurderna ingrep på ATATÜRKs sida. Turkiet vann, 1923, sin frihet, mycket tack vare kurdernas insatser. ATATÜRK svek sina löften om den egna kurdiska staten och inledde tvärtom en intensiv kampanj för att integrera kurderna med turkarna. Det kurdiska språket förbjöds, kurdiska ortnamn ändrades till turkiska och kurderna döptes om till bergsturkar. Under tiden fram till 1938 skedde flera kurdiska uppror som dock slogs ned på ett mycket blodigt sätt.

Mellan 1938 till 1960 rådde lugnare förhållanden.

Den kurdiska nationella frågan började dock på nytt diskuteras. Kurderna hade erhållit en något självständigare ställning i Irak. Turkarna ansågs bedriva utsugning av det kurdiska folket och vid framför allt universitetet i Ankara tog den nationella frågan på nytt fart vid mitten av 1970 talet.

Vid den tiden samlade studenten i statskunskap, Abdullah ÖCALAN, ett stort antal studenter kring sig i vad som 1975 kallades "Kurdistans Revolutionärer". 1978 skapades genom denna grupp PKK-manifestet och partiet PKK etablerade sig som Kurdistans Arbetarparti. Sedan 1978 har Abdullah "Apo" ÖCALAN, som generalsekreterare, stått spetsen för partiet.

PKK är ett ortodoxt marxist/leninistiskt parti, vars mål är en självständig kommunistiskt präglad kurdisk stat under PKKs ledning. I sydöstra Turkiet för man ett permanent gerillakrig.

PKK är stramt organiserat enligt klassisk kommunistisk modell med "demokratisk centralism". Högsta organ är generalsekreteraren, den under hans ledning arbetande politbyrån och centralkommittén. Anhängarna indelas i tre grupper:

SYMPATISÕRER

KADERASPIRANTER

KADRARNA / kärngruppen med fullvärdiga medlemmar som ej har någon möjlighet att utträda ur partiet.

Kadrarna använder sig, till övervägande del, av täcknamn och betraktar sig som professionella revolutionärer. Partiet utrustar ofta kadrarna med falska personhandlingar. Kadrarna är skyldiga partiet total lydnad och måste utföra order utan kritik.

Någon opposition inom partiet tolereras ej. Kritik mot generalsekreterarens diktatoriska ledarstil eller brytning med partiet betraktas som förräderi och bestraffas med döden.

I september 1980 tog militären över kontrollen i Turkiet som under 1970-talet befunnit sig i stort sett i anarki. Undantagslagar infördes och med hårda metoder tvingades regimmotståndarna och deras organisationer att gå under jorden. I stort sett all politisk propaganda förbjöds och oppositionen tvingades utomlands.

Sedan 1980 befinner sig partiets ledning i den syriska huvudstaden Damaskus. Ett militärt och politiskt utbildningsläger finns i Camp Barlias i Libanon. En särskild militärutbildning av partimedlemmar finns i läger som terrorgruppen Abu Nidal upprättat i Libanon. Ytterligare läger finns i Iran och Irak.

Stora grupper kurder sökte sig till Europa efter militärkuppen. Dåvarande Västtyskland, Skandinavien, Beneluxländerna, Schweiz och Frankrike tog emot de flesta.

För att nå sitt mål måste PKK ha stöd och medhåll från kurderna i Västeuropa, såväl personellt som materiellt. Förekomsten av andra kurdiska organisationer och den därigenom förmodade försvagningen av den egna rekryteringsbasen anser PKK utgöra en stor fara. Av detta skäl förföljer PKK ledande representanter för andra kurdiska organisationer, som fiender och drar sig inte för att mörda dem.

Uppbyggnaden av det europeiska PKK motsvarar till stor del ursprungspartiets. Högsta organ är exekutivkommittén. Denna utgör förbindelse mellan partiledningen i Damaskus och den europeiska centralkommittén med säte i Köln.

I Sverige fanns ingen fast organisation utan endast en underkommitté med ansvar för arbetet. Vid mitten av 1980 talet anses PKK ha haft 50 anhängare i Sverige.

PĀRMSYSTEMET

Redovisning över det basmaterial som kallats pärmsystemet Systemet skiljer sig från annan förundersökningsregistrering genom det sätt på vilket det systematiserats. Materialet som spänner från pärm nr 1 "Mord Uppsala" till nr 19 "Alibikontroll" är sammanhållet genom pärmnummer och paginering. Sökning i dataregister ger svar som anvisar pärmnummer och sida. Sökning på t ex namnet "ORHAN" ger svar 5A 117 där femman står för pärmserie fem (Mord i Danmark), A står för underbeteckning och 117 anger sidnummer i pärmen varvid man lätt kan hitta den eller de platser i systemet där en viss person förekommer

MORD I UPPSALA - ENVER ATA

PKK avhoppare mördas i Uppsala. ⇛

840620 mördades Enver ATA på Stora Torget i Uppsala. Han sköts från nära håll, bakifrån med flera skott. Mördaren, Zülküf KILINC, greps efter en kort flykt varunder han kastat mordvapnet.

Under de kommande förhören uppgav KILINC att han handlat på egen hand sedan "det kurdiska folket dömt ATA till döden".

Under utredningen framkom att KILINC sannolikt hade haft flera medhjälpare, såväl i Sverige som i utlandet och att mordet var en avrättning beordrad av PKKs ledning, sedan ATA hoppat av från organisationen och offentligt uttalat kritik mot partiet.

KILINC dömdes i juli 1984 till fängelse på livstid.

Förutom brottsplatsvittnen hördes bland andra PKK-avhopparna Cetin GÜNGÖR och XXXXXXXXX XXXXXXXXX De berättade att ATA, efter sitt avhopp från PKK, hotats till livet av den i Tyskland verksamme PKK-ledaren Ali CETINER och dennes medhjälpare. Även GÜNGÖR och XXXXXXXX hade hotats. Dessa uppgiftslämnare kallar PKK terroristorganisation.

Efter domen hördes KILINC ett flertal gånger av Säpo. Under dessa samtal framkom:

att han reste in i Sverige tillsammans med KASIM (Hüsnü ALTUN) centralkommittémedlem med ansvar för Sverige och Ismet GÜLER som var PKK-representant i Danmark den 8 april 1984

att KASIM kontaktat Ismet CELEPLI vid ankomsten i Helsingborg

att KILINC fått veta i Frankrike att ATA vistades i Stockholm eller Uppsala

att KILINC åkt tåg från Stockholm till Uppsala och att han där suttit på Stora Torget i flera timmar innan ATA kom

att KILINC kände igen ATA genom att han fått se honom på video i Frankrike

att KILINC ljuger då han i förhören sagt, att han själv inhandlat ett SL periodmärke på Centralen i Stockholm. Utredningen visar att märket har inköpts i södra spärren i Sollentuna. Den omständigheten anses styrka att KILINC haft medhjälpare.

I nr 14 A sid 29 ff redovisas Säpos utredningen, som av. ses visa PKKs inblandning i mordet på ATA. Flera vittnen med kurdiskt ursprung, berättar att KILINC, under resan till och vistelsen i Sverige, haft sällskap av framträdande PKK-ledare

En sammanfattande promemoria daterad i augusti 1984 avslutas: "Det är mot bakgrund av vad som sagts inte osannolikt att svenska medborgare och intressen kommer att utsättas för besvärande påfrestningar (terroristverksamhet), om inte svenska myndigheter med kraft vidtar preventiva åtgärder mot PKK".

Mordet på Enver ATA och utredningarna runt detta kom mot PKK att utgöra starten för en intensifierad uppmärksamhet från i första hand Säkerhetspolisen.

Underlag:

nr 1A, Uppsalamordet, ca 100 sid

nr 14A, Säkmaterial, ca 170 sid

MORDET PÅ MEDBORGARPLATSEN I STOCKHOLM

Cetin GÜNGÖR täcknamn SEMIR namnbyte 1985 till Mikael GÖLARP i forts SEMIR

Mordet på Medborgarplatsen i Stockholm. ⇛

851102 mördades SEMIR i foajén utanför Stora Hörsalen i Medborgarhuset i Stockholm. Han deltog i en kulturell kurdisk fest när han, från nära håll, sköts i bakhuvudet. Gärningsmannen, Nuri CANDEMIR, lyckas efter ytterligare skottlossning kasta sig genom ett fönster ut på Götgatan, där han övermannas av festdeltagare och överlämnades till en polispatrull.

CANDEMIR sade i förhören:

att han mördat SEMIR på uppdrag av KUKNKB, Kurdistanska Nationella Befrielsekampens Skyddsförbund, med fem medlemmar av vilka CANDEMIR var en

att han i Kurdistan försetts med SEMIRS fotografi

att han kommit ensam till Sverige dagen före mordet från Tyskland via Danmark

att han haft mordvapnet, en pistol kaliber 22 med sig från utlandet

Utredningen visade:

att SEMIR varit en framstående PKK-medlem, som hoppat av då han kommit i konflikt med organisationens våldsideologi och terroristiska uppbyggnad och att han officiellt kritiserat PKK i olika publikationer och anföranden

att han dömdes till döden av PKK-ledningen som kungjorde domen i sina egna publikationer i februari 1984

att SEMIR till följd av denna dödsdom flytt och bosatt sig i Sverige

att han i Sverige fortsatt sin kritik mot PKK i olika publikationer

att CANDEMIR vid flera tillfällen iakttagits i Sverige sedan hösten 1984

att han under den tiden sammanträffat med flera ledande PKK-företrädare (Hussein YILDERIM och Remazan "Remo" YILDIZ)

att mordvapnet stals vid ett inbrott i Handen 1978 tillsammans med bland annat en revolver Smith & Wesson, kaliber 357 Magnum

att mordvapnet överlämnats till CANDEMIR av Halis IKINCISOY

att CANDEMIR hade nycklar till IKINCISOYS lägenhet då han greps

att CANDEMIR kan ha haft hjälp vid utpekandet av SEMIR från Nezmi AYGUN och Halis IKINCISOY

Stockholms Tingsrätt dömde CANDEMIR för mord till livstids fängelse den 26 februari 1986.

Efter mordet på Enver ATA i Uppsala under sommaren 1984 förekom från Säkerhetsavdelningen omfattande insatser mot de som uppfattades som ledande PKK-medlemmar. Flera spaningsinsatser genomfördes och ett flertal telefoner avlyssnades. Spaningsarbetet visade att CANDEMIR och YILDERIM haft täta kontakter under sommaren/hösten 1985

t.ex:

CANDEMIR och YILDERIM observerades tillsammans vid fem tillfällen under den 27 juli 1985 till 15 augusti 1985.

Vid telefonavlyssningar talar YILDERIM med eller om CANDEMIR vid sex tillfällen under tiden 25 juli till 31 oktober 1985. Vid ett samtal den 16 augusti ringde en man, som antogs vara PKK-ledaren Ali CETINER, till YILDERIM och meddelade att bröllopet skall hållas och att bakverk kommer att sändas till honom. Det antas att samtalet avser det kommande mordet på SEMIR.

Trots att CANDEMIR inte lämnade några medgivanden stod det klart att även detta mord var ett beställningsarbete beslutat av PKK. Flera personer misstänktes för delaktighet i mordet, men misstankarna fick aldrig sådan styrka att någon vid tiden för den ursprungliga förundersökningen delgavs misstanke.

Vid det s k kurdtillslaget den 20 januari 1987 hördes dock flera av dessa personer som misstänkta:

Ismet CELEPLI, Hussein YILDERIM och Mehmet YILDIS anhölls och delgavs misstanke om medverkan till mordet på SEMIR.

Underlag; nr 2A, 2B, 2C, 2D, ca 1000 sid.

MISSHANDEL VID SLUSSENS T-BANESTATION 851224 - Nezmi AYGÜN

Misshandeln vid Slussens tunnelbanestation julafton 1985. ⇛

851224 knivskars Nezmi "Necati" AYGÜN vid Slussen i Stockholm av Muhamed Serdar KARATAS. Han tillfogades ett livshotande hugg med en brödkniv i buken.

Händelsen tilldrog sig intresse då AYGÜN misstänktes för att ha medverkat i utpekandet av offren vid morden på Enver ATA i Uppsala 1984 och Cetin GÜNGÖR vid Medborgarplatsen 1985. AYGÜN var en av de nio terroriststämplade kurder som belagts med kommunförbud.

Knivskärningen bedömdes som en hämndaktion för AYGÜNS handling

KARATAS uppgav att han handlat i självförsvar och samtidigt skyddat en avhoppad PKK-are, Baki DEMIREL, från AYGÜN och två män i dennes sällskap. AYGÜN hävdade att han varit ensam och överfallits av KARATAS.

Utredningen visade att KARATAS, AYGÜN och DEMIREL på olika sätt var kopplade till PKK, som anhängare eller avhoppare.

KARATAS dömdes den 7 februari 1986 för grov misshandel till 1 år och 6 månaders fängelse av Stockholms Tingsrätt.

Underlag: nr 3A, Slussen, ca 50 sid, huvudsakligen material från förundersökningsprotokoll.

FOTOKONFRONTATIONER

Efter beslut av chefsåklagare Solveig Riberdahl genomfördes fotokonfrontationer med vissa vittnen från biografen Grand. Beslutet togs inför det planerade tillslaget mot PKK-are i januari 1987.

Ett tiotal personer förevisades en fotosammanställning som omfattade 127 män enligt särskild förteckning. Bland dessa fanns många av de kurder med PKK-anknytning som tilldragit sig utredningens intresse, samt andra som var relaterade till andra delar av Palmeutredningen. Flera tämligen svaga igenkännanden som pekade mot kurder gjordes av vittnena XXXXXXXXX och XXXXXXXXX Dock kunde ingen av de i fotosammanställningen upptagna personerna med PKK-bakgrund bindas till biografen Grand mordnatten den 28 februari 1986.

Underlag: 4A innehåller förteckning över konfronterade vittnen, lista över uppvisade fotografier och förhörsprotokoll med vittnena, ca 60 sid.

MORD I DANMARK

Mord i Danmark. ⇛

Den 4 november 1985 mördades den turkiske kurden Mustafa TANGUNER i sin bostad vid Bröndby Strand inom Glostrups polisdistrikt utanför Köpenhamn.

Brottsplatsundersökningen visade att två pistoler avfyrats i det rum där TANGUNER anträffats, en av kaliber 9 mm och en av kaliber 7,65 mm. TANGUNER dödades med skott genom huvudet och i bålen från 9 mm-vapnet.

Vittnen, små barn, hade sett två mörkhåriga män i 25-30 års åldern springa från platsen.

Utredningen visade att TANGUNER hade vissa PKK-kontakter innan han kom till Danmark 1984 och att hans uppträdande efter detta kan ha varit motiv för mordet.

De franska kurderna Abdullah ORHAN och Ahmet KILIC kom att misstänkas för mordet. De efterlystes och försvann. ORHAN hade den 5 december ringt till en person i Sverige och bett denne skyndsamt komma med ett pass. ORHAN hade under hösten 1985 hörts av den franska polisen i samband med utredningen av mordet på KAVAK i Reims.

Vissa kopplingar gjordes mellan Tangunermordet och mordet på Medborgarplatsen i Stockholm två dagar tidigare.

Vid förhör med personer i TANGUNERS vänkrets befanns att en kamrat, ADSIZ, befunnit sig i Sverige när GÜNGÖR mördades. ADSIZ hade sammanträffat med GÜNGÖR, den tidigare, numera avhoppade, PKK-politbyråmedlemmen Baki KARER, en kvinna med täcknamn SEHER (XXXXXXXX XXXXXXXXX) en man vid namn och en man XXXXXXXX med täcknamnet BILINK. Mötet hölls tre timmar innan GÜNGÖR mördades.

Stockholmsmördaren CANDEMIR hade setts i Danmark under sommaren 1985 från maj till september, varvid han vid minst två tillfällen sågs tillsammans med den för Tangunermordet misstänkte Abdullah ORHAN.

Danmarksutredningen redovisas i 5A, ca 150 sid.

PKK-RELATERADE VÅLDSBROTT I TYSKLAND

I dåvarande Förbundsrepubliken Tyskland hade sedan 1984 flera mord och andra grova våldsbrott riktade mot personer med PKK-anknytning utförts. PKKs centralkommitté för Europa fanns i Tyskland, som kommit att bilda centrum för PKKs verksamhet utanför Asien. Många framstående ledare vistades i Tyskland och PKKs politiska arbete drevs intensivt. Ofta uppstod spänningar mellan medlemmar och partiet med otillåtna avhopp som följd.

Avhoppare betraktades som partiets fiender och behandlades hårt, liksom andra personer utanför partiet, som uppfattats som politiska motståndare. Under åren från 1984 skedde en rad våldsbrott riktade mot kurder i Tyskland. Det visade sig att offren haft samröre med PKK. Mycket tydde på att våldsbrotten mot avvikarna beordrats centralt på samma vis som utredningarna vid morden i Uppsala och Medborgarplatsen gav vid handen.

För att undersöka denna kriminalitet tillsattes en arbetsgrupp med personal från Rikskriminalen och Säk, som kontaktade de respektive utredande myndigheterna i Tyskland för att få information. De tyska myndigheterna lämnade uppgifter och inlämnade skriftligt material, främst från sina egna brottsutredningar.

.......................................

VAPENAVSNITT - TĀBYANSTALTEN

På kriminalvårdsanstalten i Täby fanns under vintern 1985 - 1986, bland andra Seppo som avtjänade ett kortare straff för häleri. Naif DURAC, som ingått i den sk "Skomakarligan", dömd till tolv års fängelse för narkotikabrott och smuggling samt ambassadörmördaren och flygkaparen Miro BARESIC, som avtjänade livstidsstraff. De tre och några andra satt på samma avdelning.

86-05-13 inkom Seppo på kriminaljouren i Stockholm och berättade. DURAC hatade den svenska regeringen och Olof Palme för den utvisningsdom som ingick i hans straff. Ca två veckor före mordet på statsministern hade DURAC frågat Seppo om denne kunde skaffa vapen, typ Smith & Wesson. Seppo hade inte brytt sig om DURACs förfrågan.

Dagen efter mordet hade DURAC varit glad och yttrat, "nu är det fixat".

Seppo berättade vidare, att BARESIC och DURAC var goda vänner och att även BARESIC glatt sig åt mordet.

860514 hörs Seppo på nytt av personal från våldsroteln. Han berättar då, att han sålt två vapen till DURAC. Han hade den 15 februari 1986, under permission, levererat vapnen till DURACs lägenhet på Sollentuna mot 4.500:- kronor för båda. Även DURAC hade vid tillfället permission och utlovade 10.000:- kronor och en del kläder om Seppo lovade hålla tyst.

86-05-15 Hörs Seppo Han berättade då att såväl DURAC som BARESIC hatade Olof Palme. BARESIC hade just fått sin nådeansökan avslagen och DURAC hade förutom ett långt fängelsestraff, dömts till utvisning, vilken han fann orättvist. Bägge höll Olof Palme som ansvarig för sina situationer. Seppo berättade att han av BARESIC och DURAC uppfattat att de spanat mot Olof Palmes bostad i Gamla Stan. Om vapnen berättade han, att han under permissionen den 15 februari hämtat två Coltar på restaurang Wallonen. Vapnen hade överlämnats av en "Leffe" från Farsta. Han hade därefter rest till DURACs bostad och där överlämnat vapnen. DURAC hade sagt att de skulle användas vid bankrån.

Vidare berättade Seppo Under morddagen, den 28 februari, hade DURAC och BARESIC varit synnerligen nervösa på anstalten. De tittade ofta på klockan. BARESIC hade sagt - "ikväll får vi se hur det går för Palme".

Dagen efter hade DURAC varit glad och fällt yttranden som Seppo tolkade så, att DURACs son hade skjutit Palme.

86-05-15 tillade Seppo att han hotats av BARESIC för att hålla tyst och att han fått vapnen av en [Lars F]

86-05-22 vallas Seppo i Farsta. Han pekar ut kontor på xxxx 1. Han hade den 15 februari besökt denna adress och köpt revolvrarna av [Lars F]

86-05-20 Berättade Seppo att han under ca 15 år sysslat med vapenaffärer i liten skala. Vidare att han den 15 mars 1986 ordnat ytterligare vapen till DURAC, en finne vid namn xxxx kunde leverera två 9 mm, finska armépistoler med ammunition för 5.000:- kronor. Seppo hade ringt till DURAC, som även vid detta tillfälle befann sig på permission och berättade att han väntade med vapnen i en bil på parkeringen vid Hagahallen i Hagalund. Då DURAC efter en halvtimme inte kommit till mötet avbröt ESSA väntandet och det blev ingen affär. Han berättade vidare att BARESIC, efter Ingvar CARLSSONS utnämning till statsminister yttrat: "Han ska dö också".

860522 berättade Seppo i förhör om BARESICs hat tillOlof Palme och att han själv planerat att ha permission den 12 februari, men att DURAC övertalat honom att i stället ta den 15 februari, då DURAC hade permission, så att de kunde sköta vapenaffären.

Några dagar för permissionen ringde Seppo till [Lars F] þch talade, i förtäckta ordalag, om att han var intresserad av att köpa vapnen [Lars F] hade sagt att det var ok att Seppo besökte honom, vilke Seppo tolkade så, att [Lars F] hade vapen. Under permissionen hade Seppo först rest till bostaden i Solna, därifrån hade han ensam åkt taxi till DURAC på Malmvägen i Sollentuna. Taxin hade väntat medan Seppo gick upp till DURAC. Han hade fått 5.000:- kronor och en del kläder av DURAC. Xx hade sedan fortsatt med taxin till xxx i Farsta. xxx hade överlämnat två revolvrar, kaliber 38, och fyra askar ammunition. Med taxin for Seppo till bostaden i Solna. Hans f d fru kom på besök.

Tillsammans for de med en ny taxi till DURAC där - utan att hustrun såg det - överlämnade revolvrarna till DURAC.

Vid förhöret tog Seppo tillbaka uppgifterna om BARESICs yttranden och DURACs närvaro under mordkvällen. Han berättade om att han hotats av BARESIC och att han av denne och DURAC fått 8.000:- kronor för att hålla tyst.

860526 tillade Seppo Efter leveransen den 15 februari hade DURAC, flera gånger, frågat om ytterligare vapen, bl.a. en k-pist.

860606 tillade Seppo Någon gång kring vecka 9 1986 hade BARESIC varit på permission. Han berättade efteråt att han träffat kroater bl a från Australien. Han sade vidare, "det kommer att hända nu närmaste tiden med Palme".

860611 ändrade Seppo sig. Han har inte fått revolvrarna från [Lars F] i Farsta utan från [Raimo T].

860618 upprepar han att han fått vapnen från [Raimo T].

860710 Vidhöl Seppo tidigare lämnade uppgifter..

861226 Kontaktade Seppo kriminalpolisen och sade att han besökt en turkisk klubb på Hagalundsgatan 25 kvällen innan och då blivit hotad av två unga män med anknytning till DURAC..

870116 ringde Seppo kriminalpolisen. Två utländska män hade stått utanför hans dörr. Den ene hade sagt på svenska, "den jäveln är inte hemma". Sinsemellan hade de två talat ett utländskt språk.

860120 vidhåller Seppo sina tidigare lämnade uppgifter. Under förhöret delgavs han misstanke om medhjälp till mordet på Olof Palme. Seppo medgav att han haft vetskap om vad vapnen skulle användas till och medgav också att han anskaffat vapen och ammunition.

Operation Alfa i sjösätts. ⇛

860120Konfrontationsförhör mellan Seppo och [Raimo T] i närvaro av överåklagare ZEIME. vidhåller att han köpt två revolvrar av den 15 februari 1986. [Raimo T] nekar till detta.

Operation Alfa i sjösätts. ⇛

860120Konfrontationsförhör mellan Seppo och DURAC. vidhåller att han sålt vapen. DURAC förnekar detta.

Operation Alfa i sjösätts. ⇛

860121 Tar Seppo tillbaka lämnade uppgifter. Han berättade nu:
att han fått förfrågan från DURAC om vapen,
att han kontaktat och frågat om vapen och då fått svar, som han tolkade, som att [Raimo T] kunde leverera,
att han den 15 februari fått 5.000:- kronor av DURAC för vapeninköp,
att han samma dag begivit sig till [Raimo T] men fått besked att denne inte hade några vapen och
att han därför lämnat tillbaka pengarna till DURAC med avdrag för taxiutlägg.
Seppo delgavs misstanke om falsk tillvitelse

870120 Efter ovan redovisade förhör, när Seppo lämna kriminalavdelningen, sade han, att återtagandet var felaktigt och tillkommit då han kände sig pressad. Urspungliga uppgifter skall gälla.

870121 ändrade sig Seppo på nytt. Han hade försökt, men ej lyckats, leverera något vapen.

870121 hörs Seppo på nytt på egen begäran. Han återgick till ursprungliga versionen, att han hämtat två revolvrar hos [Raimo T] och att han levererat dessa till DURAC

860613 bekräftade Seppo f.d. fru, [Eva A] att hon rest tillsammans med honom i taxi till en adress vid Malmvägen 6. Fru [Eva A] hade till en början väntat utanför. När Seppo kom ned till bilen erinrade han sig att han glömt sina glasögon i lägenheten. När han gick tillbaka följde fru [Eva A] med. De kom till en lägenhet med ett utländskt namn på dörren. Hon minns att namnet började på bokstaven D. Dörren öppnades av en ung man med sydländskt utseende.

860708 bekräftade taxichauffören, [Hilmar N] att han haft en körning med en finne under den aktuella helgen från [Seppo A:s bostadsadress i Solna] 44 ( XXX dåvarande viste) till Malmvägen 8 i Sollentuna. Finnen hade gått upp i en lägenhet och lämnat div anteckningsböcker som pant. [Hilmar N] väntade ca 30 minuter, varefter han ansåg att han blivit "blåst" och körde vidare. Via taxiväxeln blev han kallad till Solna polisstation, där finnen, till hans förvåning, väntade. Mannen betalade körlegan och ville ha skjuts till Dukvägen i Abrahamsberg ( XXX kontor). Körningen utfördes och finnen var inne under ca 20 minuter, varefter [Hilmar N] körde mannen tillbaka till Hagalundsgatan. erhöll 50:- kronor i dricks.

860520 genomfördes valkonfrontation med Seppo. Han förevisades tekniska rotelns vapensamling och valde då ut Smith & Wesson-revolvrar, som den han sålt till DURAC. Vapnen hade mycket korta piplängder, 50 - 60 mm. Långt senare visade den tekniska utredningen, i samband med provskjutningar, att så korta piplängder inte är aktuella i Palmefallet.

Seppo uppgifter bedömdes, till en början, som mycket intressanta, då de innehöll komponenter från BARESIC med sin uttalade regeringsfientlighet. DURAC, som med sin kurdiska bakgrund, kunde kopplas till PKK och vapen av "rätt" typ som överlåtits vid en passande tidpunkt. Under de omfattande förhören, från mitten av april 1986 till mitten av juni samma år, framstod Seppo dock mer och mer som en person med stora personliga probelm vars trovärdighet allvarligt måste ifrågasättas.

7A innehåller förhörsprotokoll och anteckningar rörande XXXXXX uppgifter.

7B innehåller allmänna tips, förhör med XXXXXX och kretsen kring denne, samt övervakningspromemoria från den observationsövervakning som riktades mot BARESIC, DURAC och IKINCISOY.

7A och 7B innehåller ca 600 sid.