Mordet på Olof Palme.

E:23-5 Förhör med Polis Torsten L i rb 1120.

Den 2 oktober 1988 kl.13:00 E:23-5

Uppgiftsmottagare: Polis Per G och Polis Inge U

Protokoll fört med polisassistent Torsten L anställd vid ordningspolisen i Växjö, Västergatan 7, Box 1211, 351 12 Växjö, tfn: 0470 450 00. Han höres på sin arbetsplats i polishuset i Växjö onsdagen den 2 oktober 1988 med början klockan 13.00. Förhörsledare: Krinsp Per G och Inge U, RK-A2. Inga övriga närvarande.

Han höres i Palmeutredningen.

Torsten L informeras om att han skall höras angående sina eventuella iakttagelser på kvällen den 28 februari 1986. Enligt anmälan K-23532/86 har Torsten tillsammans med tillförordnade polisinspektör Per E på kvällen den 28 februari 1986 blivit stoppade av en kvinna som uppgett att hon haft inbrott i sin bil som stått parkerad på Adolf Fredriks Kyrkogata 7 i Stockholm.

Torsten uppger att han på kvällen den 28 februari 1986 åkte i befälsbilen 1120 eller 1110. Han gjorde 21.00-17.00 turen. Han vill minnas att det var tillförordnade polisinspektören Per E som började arbetspasset med att köra radiobilen, medan Torsten satt som bisittare.

Vid cirka 23-tiden så åkte man i radiobilen på Sveavägen och i riktning söderut. Strax norr om korsningen med Adolf Fredriks kyrkogata så lade Torsten märke till en kvinna som stod på trottoaren invid Sveavägen, strax intill kyrkogården. Damen sted alltså på Sveavägens västra sida.

Hon liksom vinkade till polismännen i radiobilen, varför man stannade på Sveavägen. När de samtalade med kvinnan så berättade hon att hon hade en bil uppställd på Adolf Fredriks Kyrkogata, som blivit utsatt för inbrott. Torsten tillägger att han i dag inte direkt minns om kvinnan själv var ägare till bilen eller om den tillhörde någon bekant.

Kvinnan fick kliva in i radiobilens baksäte för att polismännen skulle åka fram till Adolf Fredriks kyrkogata och titta på bilen. Torsten minns i dag inte vilken väg man åkte fram till den parkerade bilen, men säger att man i varje fall inte åkte in mot enkelriktningen på Adolf Fredriks kyrkogata. Han säger att man åkte den enklaste och närmaste vägen fram till bilen och att man då möjligen åkte via Drottninggatan. Han kan inte ange närmare än så.

På fråga till Torsten om han gjort några iakttagelser från Sveavägen och fram till kvinnans bil så säger han att det har han inte gjort.

Vid förhörstillfället får Torsten en i förväg upprättad skiss där han ombeds rita in var någonstans kvinnans bil stod parkerad på Adolf Fredriks Kyrkogata.

Torsten uppger att kvinnans bil stod parkerad på Adolf Fredriks kyrkogatas södra sida och mellan Olofsgatan och Sveavägen. Han tillägger dock att han inte är riktigt helt säker på denna uppställning. Han menar att han är mer säker på att bilen stod uppställd på Adolf Fredriks kyrkogatas södra sida än att den skulle ha stått på den norra sidan.

Han är mindre säker på om bilen stod parkerad på Adolf Fredriks Kyrkogata och mellan Olofsgatan och Sveavägen samt tillägger att bilen också eventuellt kunde ha stått uppställd innan man kommer fram till Olofsgatan

Hur de sedan parkerade radiobilen när man kom fram till platsen kommer Torsten inte ihåg. Han säger att han inte minns om man parkerade radiobilen bakom eller framför kvinnans fordon.

.Han säger att kvinnan eventuellt innehade en Mercedes men tillägger samtidigt att han inte är riktigt säker på dessa uppgifter.

Torsten berättar vidare att han har för sig att kvinnan också berättade att hon har för vana att parkera sin bil på Adolf Fredriks kyrkogata [MASKAT] Vad Torsten förstod av kvinnans berättelse så arbetade [MASKAT]

Torsten berättar vidare att eftersom det var han som satt som bisittare i radiobilen så var det också han som tog uppgifter av kvinnan och förde anteckningar. Han och kvinnan gick i varje fall ur radiobilen och fram till kvinnans bil för att undersöka den. Om kollegan Per också följde med, kommer Torsten inte riktigt ihåg. Torsten förde sina anteckningar på ett vanligt rapportblock.

På fråga till Torsten om han kommer ihåg vilka skador bilen hade så säger han att han inte minns detta. Han fann inget konstigt i själva inbrottet och menar att det var precis som vilket inbrott som helst. Själva undersökningen av bilen uppskattar Torsten samantaget till en eller ett par minuter.

På fråga till Torsten om de meddelade ledningscentralen ODL angående bilinbrottet så säger han att han inte direkt kommer ihåg ifall de meddelade detta i samband med att de först träffade kvinnan eller om detta skedde senare och i samband med att de var klara med uppgifterna och åkt ner till polisstationen på VD 1. Han säger att normalt så brukade de båda ta nattursfika omkring klockan 23.30-tiden.

Det var hela turen som brukade dricka kaffe vid den tidpunkten. De kan därför ha anmält det hela till OL i samband med att de gick in på polisstationen. Han är dock inte säker på hur man gjorde just den här kvällen.

Om det fanns andra parkerade bilar utefter Adolf Fredriks kyrkogata så säger Torsten att det vet han inte.

Hur lång tid själva anmälningsupptagningen och undersökningen av kvinnans bil tog, kan Torsten inte direkt uppge, men säger att det i varje fall Lug mer än två minuter. Kvinnan var närvarande hela tiden som Torsten tog uppgifterna. Efter det att man tagit alla uppgifterna så lämnade han och kollegan platsen för att åka ner till polisstationen på VD 1. Han hade då alla anteckningar med sig och säger att kvinnan i fråga inte fick några papper. Normalt sätt så skriver man ner anmälan direkt när man kommer in på polisstationen och brukar skicka den så kallade rödkopian i brev hem till målsägaren. Om så skedde just den här aktuella kvällen kommer Torsten inte ihåg. På grund av statsministermordet så fick han och Englund lämna polisstationen ganska omgående efter det man kommit dit. Han säger att han inte hann skriva anmälan direkt han kommit till polisstationen utan detta gjorde man senare och fram på morgonkvisten. Han säger vidare att det är precis så som han minns det nu i dag, nämligen att man inte skrev någon anmälan direkt 1 anslutning till natt-tursfikat utan senare på morgonkvisten

När han och kollegan befann sig inne på polisstationen på VD 1 så hörde Torsten via en bärbar radioapparat att skottlossning ägt rum på Sveavägen/Tunnelgatan. Han hörde också att andra radiobilar åtog sig jobbet. Han säger att det var inte frågan om att lämna polisstationen i detta läge.

Vad Torsten kommer ihåg i dag så var radiotrafiken någonting i stil med att en radiobil på plats meddelade att det var en man skjuten i korsningen Tunnelgatan/Sveavägen. Efter ytterligare en kort stund så frågades om det var känt vem den skjutne personen var. Sedan sades det att den skjutne var identisk med statsministern.

Torsten och Per sprang då ner till radiobilen och meddelade till ODL att de var lediga för uppdrag.

De åkte upp i riktning mot Sveavägen och vad Torsten minns i dag så meddelades det via polisradion att signalementet på gärningsmannen skulle vara att han var iklädd en blå täckjacka.

Torsten säger att man åkte och letade strax norr om brottsplatsen på Sveavägen och i höjd med Odengatan när man fick order från ODL att åka till Sabbatsbergs sjukhus. De hade inte letat så speciellt länge innan de fick denna order och Torsten säger att det kanske enbart rörde sig om minuter.

På fråga om de hade kontrollerat någon person eller så under denna tid så säger Torsten att det hade man inte gjort.

Uppe på Sabbatsbergs sjukhus så hade han och kollegan ett rent bevakningsuppdrag utanför ambulansintaget. Det fanns även andra radiobilar uppe vid sjukhuset.

För att återgå till Adolf Fredriks kyrkogata och inbrottet i bilen så tillfrågas Torsten om kvinnan var kvar på platsen när de åkte därifrån. Till detta uppger han att han inte kommer ihåg det. Hur man sedan åkte därifrån minns Torsten inte och uppger att det finns två alternativa färdvägar, antingen hade man åkte ner Olofsgatan söderut eller Sveavägen söderut för att komma ner till VD 1:s polisstation. Vilken väg man nu tog kan ju ha berott på hur man parkerat sin radiobil i samband med att man undersökte kvinnans bil. Var det så att man hade parkerat öster om Olofsgatan och strax innan Sveavägen så borde man lämpligen ha åkt Sveavägen söderut.

Vilken väg man nu egentligen åkte det minns Torsten inte.

Vilken färdväg man hade ner till polisstationen kommer Torsten inte ihåg, men säger att det var väl enklaste och närmaste vägen ner till polisstationen man åkte.

Original